Gourmander på Gourmet-resa!

Vilken resa vi får göra, vilka kulinariska och fantastiska upplevelser vi bjuds på, jag och älskling och ett gäng vänner, både gamla och nya.

I fina Nissanbilar transporteras vi runt till ljuvliga små slott och värdshus, där vi möts av mat och människor, upplevelser, historier och historia, skratt och champagne och sköna sängar, ja det är som en dröm!

John möter oss med Afternoon Tea. Till teet serveras givetvis även champagne.

Först ut var Garpenbergs Slott utanför Hedemora. Där har vi varit förut och känner oss som om vi går som barn i huset bland salongerna.

Den ursprungliga slottsherrens arbetsrum. Numera en av salongerna där man kan sjunka ner med sitt champagneglas och bläddra i brev som slottsherren skrev på sin tid

Marcus kan allt om slottets historia och tar oss runt och berättar om levande och döda. För såklart spökar det en smula…

Ett litet bevis på omtanke. Förra gången jag var här glömde jag, ovetandes, ett litet plagg på rummet. Jag har förstås letat och undrat och frågat mig VAR ÄR DET?? men fått inse att jag tydligen tappar byxorna utan att märka det.

När jag nu kom in på mitt rum, ligger mina förlupna småbyxor prydligt och väntar på mig, som en glad överraskning!

Löjrom. Jag kan äta hur mycket som helst….

En vanlig syn på dessa resor. Vi vill alla dela med oss av våra upplevelser! Här är det Tanja, Marianne och Lotta som instagrammar.

På morgonen, innan frukost, spankulerade jag runt i parken och lekte prinsessa. Powerwalks och Viktväktartänk ligger inte i mitt fokus på dessa resor…

Nästa ställe! Våra bilar tar oss till Dala-Floda och dess värdshus!

Evalotta tar emot i sin vackra trädgård, iförd folkdräkt eftersom det är Komidsommardagen, dagen då kullorna förr i tiden kom hem till trängtande masar efter att ha vaktat kossorna på sommarbete

Här bjuds vi på lunch, som tillfredställer alla sinnen! Torskrygg och bakade grönsaker, hemgjord färskost och sallad från ovan.

Jag tror tom mina viktväktarpoints tog ett litet glädjeskutt.

Per och Evalotta säger hejdå! Lotta och jag fotar!

Vidare, vidare!

Kväll och natt tillbringar vi på nästa Petit Hotel, det blir Sahlströmsgården i Torsby.

Här får vi kaffeokakor-välkomnande, sen – efter att vi fått våra rum och hunnit vackra oss inför middagen ,sticks champagneglas i våra händer och vi bjuds på en berättelse i den gamla gårdsbyggnaden.

Det är Bengt som berättar. Bengt har bott och drivit gården, nu är hans främsta uppgift att levandegöra gårdens historia, eller framför allt dess kvinnors!

Fantastiskt roligt att lyssna på och fler än en satt med tårar i ögonen vid sagans slut.

Sen blev det middag! Och som vi vant oss vid, i världsklass!

Sen sov vi gott i tysta rum och på morgonen – i morse- började jag dagen i det stilla vattnet. Bästa starten!!

Om jag kunde länka, skulle jag göra det här!

Men tack till Leena som är drivkraften i detta, till Tanja, som bjuder med oss, Anna och Paulin som kör oss, John Cilla Marcus Per Evalotta Anna o Bengt som tar hand om oss och får oss att känna oss lyckliga, omhuldade och mätta.

Och tack till alla vännerna, för att vi tillsammans skapar ett minne för livet!❤️❤️❤️

Hur många kilo kan man gå upp på en dag?

Söndag, sommar och toppenväder.

Min ViktVäktar-dag har dock inte varit på topp.

Jo, morgon i total stillhet, inte en vindpust, inte en Point!

Vi som viktväktaräter tänker nämligen i Points. Lättfil 0 Points. Ägg 0 Points. Wienerbröd ( litet) 11 Points.

Jag får äta 23 Points på en dag, så väljer jag wienerbröd till frukost blir det väldigt mycket spenatsallad resten av dan…

Nåväl, jag åt en stadig nollpointsfrukost i stilla solsken, det var underbart.

Sen började nedåtspiralen…

Jag avstod kanelbulle på båten hem till stan. Den såg ljuvlig och nybakad och livsfarlig ut, men jag motstod… Jag visste vad som väntade, nämligen.

Barnbarnskalas! Ungen fyller 10 och detta firades med smörgåstårta och prinsesstårta och rulltårta och bullekakaballerinachokladmums.. ja, ni fattar.

Det var så mycket att jag kunde inte ens fota, jag var upptagen av att bryta kakor i halvor och skära minimala tårtbitar och låtsas att jag inte skulle komma tillbaka strax och hämta resten…

Trinda som ballonger kom vi hem, jag och älskling, slängde oss på soffan en stund och sen gick vi faktiskt ner i Årstaviken och tog sommarens första bad! ( AktivitetsPoints!??)

Sen, för det var bestämt sen innan, samlade vi in grannen Hasse och gick ner till husets nya restaurang. Prime Burger..

Mina middagskillar!

Nu har vi både världens bästa pizzeria och utmärkt goda hamburgare i vårt hus, om hungern attackerar. Härligt, javisst. Men vad säger WeightWatchers????

En vanlig ovanlig fredag.

Gårdagen började dramatiskt! Vi trodde det var kriget som kom, men när vi tittade ut var det explosion i bil!

Svart rök bolmade och jättelågor slog upp, men så fort brandmännen sprutade vatten lugnade sig eldhavet…

Och inte särskilt farligt heller, det som pangade var däcken som sprack, men en liten aning om hur det kan vara i terrorsammanhang fick vi i alla fall….

Dagen fortsatte med extraspänning. Vi skulle på tidningen Connoisseurs årliga evenemang Motordagen.

Den utspelar sig på Steninge Slott utanför Stockholm och det är en härlig tillställning även för oss icke biltokiga. Massor av fina dyra blänkande bilar, god mat och alkoholfri champagne, provsmakning av choklad och provkörning av dom ursnygga bilarna. Kompisar och sol. Ja, kan inte bli så mycket bättre…

Familjens bilnörd går igång…

Richard Juhlins alkoholfria… God!

Jo, lite bättre blir det förstås om man anländer till denna fest i helikopter! Så det gjorde vi!

Assnygga och superskickliga Klara flög oss säkert till Steninge. Sååå kul att en ung ball tjej är helikopterförare!

Dessutom skönt att slippa bilköerna när vi åkte tillbaka till stan

Det gjorde att vi hann kasta oss ut på landet och njuta av kvällen På berget! Sommaren är äntligen på ingång!

Alla väder är sköna i skärgården, men solnedgången ligger mig varmt om hjärtat!

Att förlora en familjemedlem.

Vi förlorade en älskling i tisdags.

Torsten var vårt hjärtegull, vår sötnos, vår muffis.

Vi är förkrossade. Vi gråter. Vi håller om varandra och minns, ” nu skulle han ha försökt klämma sig ner mellan oss” , “åh så glad han var när vi kom”, ” titta, här är hans julklappsnalle” och så gråter vi lite till.

Den som inte har djur kan nog inte förstå. ” Men det är ju bara en HUND!!” ” Tur att det inte var en människa!”

Och det är klart, att människor smäller väl högre … Fast inte just NU, inte just när Torsten saknas oss med full kraft.

Torsten var ung och glad och kärleksfull. Han var 13 kg kärlek, rakt av. Han älskade villkorslöst och krävde av oss att vi älskade tillbaka.

Och det gjorde vi! Det gjorde vi med lätthet, för han var så rar och älskansvärd, inte en illasinnad baktanke fanns i hans hjärta utan bara godhet och en önskan om mat och klappar. Och en promenad, fast bara om det inte regnade.

Om vi var på landet – han älskade även att få vara på ön, där han kunde gå fritt och hade en kompis som kom och hälsade på då och då – och vi tyckte att han kunde kvällskissa på egen hand tittade han på oss som om vi var galna, vände på tassen och borrade ner sig i soffan igen ..

Han var fullkomligt trygg. Vi glädjer oss, i sorgen, att vi fick vara med om att ge honom ett bra fint skönt liv.

Tyvärr är Franska Bulldogar, som Torsten var, en framavlad hundsort med massor av fel. Bland annat en fallenhet för diskbråck och det var det vår älskling drabbades av. Eller hade med sig från födseln, vi vet inte säkert.

Vad vi vet, är att detta var något han inte kunde leva med.

Så nu sover han den eviga sömnen.

Och vi gråter.

Men vi har haft honom, och det är underbart.

Hej då lilla fina Torst!

Vi älskar dig❤️❤️❤️

Fest och lite mer fest. Och så fest..

Sammanfattning av veckan… Ja, jag har gjort en del..

ful bild men snygga ögonbryn

Jag tatuerade nya ögonbryn! Jag har gjort det förut, jag har såna där blonda bryn som inte syns och nu inför sommar och bad och osmink så är det så praktiskt att dom är lite mer permanenta. Dom bleks ju allteftersom, därför fick jag fylla på dom lite.

Sen hade vi middagsgäster från Skellefteå! Jag har inte sett dom sen i julas, när jag lämnade teatern jag jobbade på förra året, så det var kul.

kvällsGloben. Utsikt från vårt fönster.

Nästa dag blev jag snabbinringd till Ledarstudion, där dom behövde en ” Dilemmaskådespelare”. Jag jobbar som handledare ibland på LS, men nu fick jag spela upp situationer med deltagarna där dom fick öva på jobbiga samtal med anställda.

Marika, hon med fel klädsel på jobbet…,

På kvällen hade vi middag hemma igen med goda vänner, men då låg kameran/telefonen glömd i ett hörn så inga bilder togs.

?????????

Det gjorde den även på onsdagen, av nån outgrundlig anledning. För då var jag på konsert och lyssnade på Majken, älskad systerdotter med stor stämma, som går sista året på Nacka Musikklasser. Såklart hade det varit roligt att ha det förevigat, men konserten är åtminstone etsad i mitt minne….?

Dagen efter var jag bjuden på Tjejkväll med bubbel och Glasögon!

Jag trodde att jag skulle poppa förbi en butik i tio minuter och sen möta upp älskling och gå på Ica och storhandla, men nej vad jag bedrog mig! Det visade sig att vi var bjudna HEM till den trevliga arrangören som hade bullat upp godsaker och Cava och Solglasögon från Moana Road som vi – om vi ville- kunde handla till en billig peng. Så det blev en supertrevlig oväntad fest, hurra!

Nästa morgon vaknade jag och var lite trött, tyckte jag. Tanken på bubbel och festlighet var inte så lockande, men det var ju fredag! Bara att spotta i nävarna och ge mig ut på min morgonpromenad längs vattnet och förbereda mig på kvällen, då Karin, min söta väninna, ringde på dörren, dignande under lasset med pizza och rosévin som hon hade med sig.

Karin är också viktväktare, men denna kväll slog vi oss lösa…

Karin och jag lever balkongliv

Vi rullade in oss i filtar och tände ljus och satt på balkongen och lekte att det var sommar.

utsikten igen, nästa dag…

Dan efter var det lördag. Jag satte mig på bussen, åkte till Stavsnäs där älskling tog emot med båt, studsade förbi mors ö och grattade inför Morsdag ( nej, vi firar inte det så noga men hurra kan man ju säga samt överräcka en bok man redan har läst och som hon kan sommarläsa och dessutom bära lite ved och fixa lite praktiska saker åt henne, som den goda dotter jag är..), skyndade hem och svidade om och åkte till nästa ö, där det var stort inflyttningsparty!

Idag har det regnat. Och regnat mycket! Det har vi gillat, för dels törstar våra träd på landet, dels kunde vi med gott samvete ligga inne i soffan och göra inget. Och dricka te.

Och nu är vi tillbaka i stan, tillbaka i verkligheten. Nu har vi röstat och nu ska vi förbereda oss inför en ny vecka, som inte NÖDVÄNDIGTVIS måste innehålla vin och fest och pizza varje dag.

Nej, viktväktarmässig har denna veckan inte varit, men livskvalitén…den har varit god!

Vännineträff

Vi var bjudna till skönhetssalongen Daystyle och vi rusade ju naturligtvis dit direkt!

Jag menar, bubbel och kompisar och skönhetstips… Kan det BLI mer Sexandthecity?

En mysig kväll med bra priser i butiken och fina erbjudanden om behandlingar fick vi och

en ansiktsbehandling då och då, det är väl det minsta en människa kan begära??

Ninna Cecilia Carina och Marianne. Alltid lika roligt att träffas!

Vardagslycka är också lyx.

Älskling och jag har ju turen att känna fina människor som bjuder med oss på underbara lyxiga resor, fester, middagar och annat. Förrförra helgen levde vi slottsliv på Garpenbergs slott och smorde kråset och sistlidna weekend befann vi oss i Skåne och bodde på urmysiga små hotell med ljuvliga kök. Lyxigt och roligt, helt enkelt!

Så den här helgen bestämde vi att tillbringa på vårt alldeles egna paradis, för vi har ett sånt!

Och visst är det underbart med resor och kompisar och mat och skratt, jag menar, det ör ju det som ger livet mening. Men inte BARA det, kände vi och känner vi faktiskt alltid, när vi kommer till landet.

Ok. Kocken är jag. Jag är duktig på att läsa recept! Min mat blir inte slottslik, men älskling brukar vara nöjd.

Igår fick vi ljummen potatissallad med lax, 7 ( sju) viktväktarpoints för dom som bryr sig om sånt.

På våra lyxiga helgäventyr har jag högaktningsfullt struntat i allt vad points heter, och ätit precis allt som har satts framför mig och lyckligt slickat mig om munnen efteråt.

Men en liiiiiiiten känsla av …tja, skuld kanske, har följt efter. ( Varken jag eller älskling lider av vansinnig övervikt, men vi har ändå föresatt oss något inför Beach 2019…)

idag ska vi äta wokade räkor, stuffade med grönsaker och lite nudlar. En droppe vin får vi förstås, eftersom vi ju ändå är så nyttiga. Kanhända intas middagen i vår utematsal, fast den är lite sval trots att det är långt in i maj.

Kommer ni ihåg maj förra året? Det var som en bastu, ute och inne, sommaren slog till som en tungviktsboxare.

Men bara för att det är mysigt, kanske vi byltar på oss och leker att det är sommar.

Jag tycker att livet är småtrist ibland, jag har inget jobb och det känns tungt. Jag är ju frilansande skådespelare, och då ÄR det så här ibland, men det blir bara värre med åren, jag och mina kvinnliga kollegor klagar rätt mycket över att rollerna försvinner när vi kommer upp i åldern, det är som att människor/ kvinnor över 50 inte riktigt har rätt att existera. Åtminstone är dom ointressanta att berätta om! Vilket är konstigt att branschen tycker, eftersom vi är så OERHÖRT intressanta att berätta om, inte minst för publiken som i många fall är just kvinnor över 50….

Nå, om nu arbetslivet är trist, bjuder mitt privatliv på både det ena och det andra av glädje, överraskningar och roligheter.

Just idag då att bylta på mig dunjackor och filtar och gå ut och leka sommar och äta viktväktarmat och känna att lycka finns även i dom små sakerna.

På Cirkus, med vinst och förlust

Vi blev bjudna på Cirkus, det händer ju inte varje dag!

Jag och älskling och älsklings barnbarn troppade iväg så förväntansfullt…

men på riktigt… ÄR cirkus verkligen så himla roligt?

Jo, artisterna är duktiga! Och stundtals roliga…

Men det är nåt med själva konceptet.. Vi var där lite för tidigt, för säkerhets skull, vi ville inte missa och heller inte springa Valhallavägen fram i stor brådska med barn hängande efter. Och så sitter man där, i manegen, och väntar… och väntar… Cirkusorkestern spelar, samma låtar tror jag, om och om och om igen ( för dom ligger på band) och till sist satt barnbarnen med fingrarna i öronen för att slippa höra och jag undrade stillsamt hur det skulle sluta…

Och sen är det försäljningen … Spunnet socker och korv, läsk och popcorn, vill ha vill ha vill ha skanderade våra barn.

Och sen, väl på sittplats, kommer dom mest bedårande blinkande plastsvärd och blinkar sitt förföriska köpmantra, så ungarna glömmer att det roliga var ju inte att HANDLA, utan vi ska ju faktiskt få se på CIRKUS!

Sen blev det kul. Barnen skrattade och kippade efter andan och var väldigt nöjda med sin kväll, trots att blinkande plastsvärd inte ingick i den. Även älskling och jag var nöjda, vi VET nu att cirkus, trots allt inte riktigt är för oss.

Men stor eloge till artisterna, proffsiga och med ett stort kunnande.

Och även om jag som publik kan sakna djuren, glädjer jag mig -som publik – åt att det inte finns några djur på i alla fall den här cirkusen längre. ( jo det fanns ett lejon, men det tog dom upp från publiken och satte en hårman på det…?)

Nej, det var en fin och kul kväll, för mig, min älskling och framför allt, för barnen!

Skånska damer, i kött och plåt

Sista delen om vår magiska resa som vi gjorde i helgen handlar om mötet med en fantastisk människa.

Vi fick ju glädjen att åka runt i Skåne tillsammans med Petit Hotels, en hotellkedja som har “små hotell med stora kök” , och snacka om att vi har sovit gott och ätit gott! Skrattat gott har vi också hunnit med, inte minst åt/med Leena, som tillsammans med maken Jonas driver Bodelssons by the sea i Tosteberga ( nej, jag vet inte var det ligger! Vi åkte utmärkt i Nissan Leaf ( elbil) tyst och miljövänligt , och eftersom jag inte kör, till älsklings stora sorg, så kan jag vara fullt upptagen med att bara insupa det vackra landskapet och inte ha koll på kartan!

Bodelsson by the sea

Utsikten från Bodelsson by the sea

När jag tog körkort för en tio år sen sådär, jag tog det för att jag skulle spela poliskommissarie Eva Höök och jag tyckte hon kunde behöva ett körkort, deklarerade jag ljudligt att det MINSANN inte skulle bli ett ovanligt dyrt id-kort…? Men det blev det. Jag gillar inte tanken på dom ANDRA bilisterna, vet ju ingen hur dom kör….?

Nå, fram till vårt hotell kom vi utan problem och detta var vad som mötte oss!

En glad, pratsam, rolig och sällskaplig Leena som ville att vårt dygn hos henne skulle bli oförglömligt.

en liten stund i loungen innan middagen Leena i full gång!

Vårt rum, morgonen efter

Och det blev det! Härliga rum med utsikt och fågelkvitter!

Pool. Och Hot Tub. ( jag hade packat ner baddräkten men det var så roligt på torra land så det blev inget badande )

Och Mat! ( Jonas står i köket. När han inte snickrar huset)

Antagligen den godaste rårakan jag har ätit i mitt liv!

Våra killar, går under samlingsnamnet “Bloggpojkarna”

Vi provsmakade alla efterrätterna. Nej, jag har redan sagt att jag struntade i viktväktarpointsen denna helg!!

Och så var där Leena, full av upptåg och berättelser och värme och skratt. Vi låg dubbelvikta och kunde knappt slita oss för att hämta mer frulle , man ville inte missa ett ord!

Återigen, en liten, välkomponerad, frukost utan stora gester, bara välbehag!

Dom stora figurerna som mötte oss och som skapade habegär hos dom flesta av oss , finns även i mindre variant. Av konstnären Susanne Demåne

Ja, detta var en resa och en avslutning man bara kunnat drömma om!

Jag längtar tillbaka! Hoppas att älskling har koll på hur han körde, så att vi hittar dit igen!