Mot dårar kämpar en förgäves…

Kompisen Åsa. En av dom som fortfarande gillar mig. Och en fin bild, tycker jag😄

En i min bekantskapskrets fortsätter med en dåres envishet att hävda att jag mår dåligt, eftersom hen har hört av andra att jag skriver det i min blogg…

Hen har inte läst det själv. Men hen vet ändå!

Hen är en Han, förstås. I maktposition, förstås. Och hen har bestämt att jag är problemet i hens liv, eftersom jag ibland har åsikter om saker som hen anser sig veta bäst om.

Det anser inte jag.

Faktum är att jag är skakad i mitt innersta.

Den här människan antyder och hittar på, tar ord ur sitt sammanhang och skapar en situation som känns som ett regelrätt övergrepp.

Jag borde verkligen strunta i det, för jag får så mycket stöd från så många andra människor, som vet vad dom talar om.

Men jag känner mig orättvist behandlad och överkörd och det är en oerhört obehaglig känsla som inte ger med sig på ett snäpp.

Men alltså. Till att börja med:

Jag mår bra! Jag har skrivit att jag är ledsen för att jag är arbetslös, det är en känsla som jag tror att dom flesta kan förstå.

I övrigt var mitt liv toppen ända tills dåren började kladda ner det med sina insinuationer!

Nu är jag förstås ledsen både för att jag är arbetslös och för att nån försöker strula till mitt liv.

Så dumt att ta åt sig av nåt som EN (1) dåre säger , när så många andra, odåraktiga, säger tvärtom.

Jag ska försöka lyssna på dom istället!

Nu går jag ut i solen och fortsätter mitt liv, på bästa sätt och utan dårar!

Blir det vår nu?

Plötsligt kom våren!

Vi begravde svärfar igår, en fin och ljus ceremoni, det spelades vacker musik och det sjöngs , jag läste några dikter och solen strålade in på kistan som var prydd på bästa sätt.

En liten liten Jaguar står på kistan eftersom Evert var en sann Jaguarbilsförare!

Jag var nervös innan jag gick upp. Jag tyckte om Evert och det gjorde alla hans barn och barnbarn också, så mycket sorg fanns i rummet förstås. Och jag ville helst inte snyfta sönder dikten, om jag kunde undvika det, jag ville skänka tröst och stöd och sånt…

Men det blev fint, allting.

Imorse vaknade vi av att telefonen ringde.

” Er båt håller på att sjunka!!!”

Vi hade tänkt köra ut båten till ön, så därför hade kompisen lagt ner den i vattnet och väl där gjorde båten tydliga försök att dyka…

Räddad båt, fit for fight

Bara att kasta sig i bilen för att rädda det som räddas kunde.

Det visade sig vara inte så farligt, så vi införskaffade brunchmat och gav oss iväg på årets första båttur.

Och det blev precis så bra som vi önskade oss. Solen sken, vattnet var platt, husen längs vägen var fina😍

Våren närmar sig definitivt!

Till och med plockade jag ( på bensinmacken strax innan båtfärd) tussilago!

Lycka!

Kura skymning

Var jag inte redan deprimerad skulle vädret göra mig det! Att se det gråa utanför fönstret vareviga dag… Jo, det överensstämmer med mitt inre, det är väl det enda positiva med det.

Så kvällssolen blev en glad överraskning , eller om inte sol, så i alla fall ljuset. Kan man börja hoppas på att järngreppet ska släppa taget och låta oss alla få nåt som värmer upp våra kalla hjärtan och stela sinnen?

Resten av kvällen tillbringade jag och älskling i vårt nya rum, den forna ” barnkammaren” som äntligen har fått bli ett vuxenplace.

Där är det också grått. Men mysigt!

Sov gott, svärfar!

Min svärfar gick bort alldeles nyss. En fin och älskansvärd man, vi har tyckt mycket om varandra. Men dom sista , ja nästan åren, har han inte haft så roligt. Jo, när maten var god njöt han, och när barn eller barnbarn kom på besök – och det hände rätt ofta, för han har ett gäng!- gladde han sig, men i övrigt var det mest en väntan. Jag tror att han kände sig rätt färdig med livet.

Och trots detta, så fortsatte han leva! Han gav inte upp! Hans hjärta fortsatte picka i hans bröst, som blev mindre och tunnare för varje dag, barnen vakade vecka efter vecka. Evert klamrade sig fast vid livet!

Och inte var det första gången familjen har samlats runt hans -som dom trodde- dödsbädd! Nejdå, fyra fem gånger har dom suttit runt sängen dom senaste åren, men han har överlevt det mesta! Fall nerför rulltrappan med rullstol! Upp igen!

En galen sköterska som verkade vilja ta livet av honom genom att inte ge honom mat eller dryck på flera dagar (?!) och han fick åka akut till SÖS, uttorkad och med blodförgiftning… Ja ja, lite svält ska väl en karl tåla!

Hjärtinfarkt! Evert slår upp ögonen och undrar om han fyller år, eftersom det är så mycket folk där.

Men nu har han lämnat. Släppt taget. Givit sig iväg för att möta Birgit tänker jag.

Nu kan dom sitta i sin himmel och se ner på oss när vi befinner oss på Kobben, paradiset som dom byggde tillsammans och som dom lämnade vidare till sina barn och i förlängningen till alla oss andra, barnbarn och respektive och vänner som kommer på besök i stora skaror.

Förhoppningsvis förvaltar vi detta paradis på samma generösa sätt, som Geronterna gjorde.

Njuter av sommar och skratt. Mat och bad och gemenskap. Fortsätter spinna på glädjetråden.

Hej då Evert! Tack för att jag fick lära känna dig! Hälsa svärmor!

Ha kul i din himmel!🎉🍾💐😎❤️

Dagen efter…

Party igår! Inflyttningsfest hos goda vänner, tillsammans med andra goda vänner ( på bilden Lena Ahlström som jag jobbar hos på Ledarstudion ibland )

Lotta Gray, snyggare än nånsin. Själv börjar jag redan se dagen efter ut…. Vilket jag nästan är, för klockan är nog en sådär halvfem vid den här tiden. Party natten lång, alltså!

Här är själva värdparet, Lasse o Tanja. Glada i sin nya lägenhet, glada i varandra och glada är även vi som fick en kul fest!

Men ett fjantigt blogginlägg blev det. Förlåt… Men det är ju Dagen efter!

Mitt livs första ( och sista, kanske?) musikalaudition, och jag misslyckades!

Fanns ingen likhet med amerikansk feelgoodfilm alls!

Och då såg jag ändå, för miljoner år sen, hyfsat feelgoodig ut….

I min lite tråkiga livssituation just nu, blev jag oväntat kallad till musikalaudition,

Jag sjunger inte nämnvärt bra…

Men jag försöker vara gullig…😅

men jag blev glad, även om lite skeptisk…

Jag sjunger verkligen inte bra!

Jag gick dit. Jag sjöng. Det gick bra! Dom var nöjda!!

Och fast jag från början visste, att jag kommer inte att få rollen…..

så börjar man ju vänta.. och hoppas… och drömma… och. .. Ja, ni fattar!

Men nej! Jag är ingen musikalstjärna, tyvärr. Jobbet gick till nån annan.

Och trots att jag från början inte trodde att jag skulle få jobbet, så är jag nu besviken!

Konstigt hur man sätter upp målen.

Jag blev glad över att bli tillfrågad – trodde inte att jag skulle duga!

Jag blev glad över att min audition gick bra – trodde fortfarande inte att jag skulle duga.

Jag började drömma – tänkte att jag duger nog inte!

Fick besked om att jag inte dög – blev ledsen och besviken!

Okej. Om jag inte dög nu. Så duger jag nästa gång!

Älskling kom hem och tröstade.

Hos honom duger jag!❤️

Rapport från en ledsen

Jag har inte skrivit på så länge, så jag vet inte var jag ska börja….

Om jag överhuvudtaget SKA titta tillbaka … Jag har hunnit göra och känna och tänka en hel del sen jag kom hem från Skellefteå.

Efter ett toppenår där, med allt vad det innebar av jobb och nya möten och häftigt väder, landade jag i min vanliga verklighet hemma i Stockholm,

och det var bra … och inte bra!

Jag kan inte kalla mig deprimerad, det känns så stort. Men ledsen! Jag känner mig ledsen.

Och glad också!

Jag har gjort skojiga saker:

Jag var på Guldbaggegalan ( här med @lenaahlström i ball klänning)

Älskling och jag åkte båt när #alexandras återuppstod för en natt på Birka,

Carina Lidbom och jag. Den trevlige vid sidan hette också nåt…🙄😅

för att samla in pengar till 1,6miljonersklubben.

Kul fest med kul människor!

Armbanden lånade jag av fantastiska #peterenglund

Hundvakt har jag varit, det är kul men i lagom mängd… I mitt ledsna tillstånd blev det till slut FÖR MYCKET ! Tack och lov har dom gått hem nu…. och det kommer dröja en tid innan dom kommer tillbaka hoppas jag…

Vi lekte med kompisarna Rongedal på Hötorgshallen samtidigt som vi fick #korvkultur

Och jag var på gala med #hårkontroll , kosttillskottet som gör under för mitt hår

Och vi var på #lisanilsson s premiär #kvinnansomärjag , en riktig toppenshow!

In emellan åker vi till landet och andas…

Ja. Snabbgenomgång av lite av den senaste tiden…

Ska se om mitt bloggande kan komma igång igen nu..

Skrivkramp

Eller kramp… brist på LUST skulle jag kanske säga…

Jag könner mig lite som Torsten..Borrar ner huvudet i kudden och vill aldrig titta upp igen…

Och ändå har jag gjort så mycket roligt sista tiden. Galor och fester och kryssningar..

Men jag skriver om det sen. Under tiden sitter jag och Torsten på landet, njutet av friden och försöker få tankar och känslor på plats.

Brasmys gör mycket för själen.

På återseende!

Vinter i sommarhuset

Det är så halt på gatorna i stan,, så jag kan knappast gå… och då är jag ändå norrlandsvan nuförtiden och har dessutom köpt mig ett par broddar….och så är jag hundvakt, olika hundar, hela tiden… och hundvakter måste promenera i ur och skur och halka

och JAG TYCKER INTE ATT DET ÄR KUL!!!

Så vi åkte till landet. Vi gillar att vara på landet, men nu är det kallt ute och kallt inne eftersom vi inte har nån värme på, så det är förenat med ett visst obehag att komma hit.

Elda alla brasor. Check! ( mysigt)

Tända alla ljus. Check ( mysigt)

Stanna på Jula på vägen och köpa elfilt. Check! ( alltså, Jula i sig är inte mysigt, men filten är toppen!)

Klä älskling i onepiece och gosa hunden i filten. Check ( mysigt)

Fylla bordet med nyttiga grönsaker och lätt-dipp och sen äta sig mätt på ostbågar . Check ( ja, det är mysigt!)

Vin ingår alltid, check! ( mysigt)

Andedräkten står som en vit dimma omkring oss, men rumpan är varm av filten och hunden ligger i mitt knä och värmer och älskling sitter tätt tryckt till brasan och gnäller inte, och även om rödvinet är vintersvalt så värmer det inombords och friden lägrar sig sakta.

Tillbaka till verkligheten och magsjukan!

Men oj vad tiden går och oj vad jag inte har skrivit nåt!

Nyårsaftonsbad! Sen kan man med gott samvete bada i champagne!

Jag har ju såklart firat jul och nyår, som dom flesta andra så här års. Och det har varit urmysigt och härligt, som för dom flesta andra.

Och hur intressant är det att läsa om min julskinka ( den var lyckad) och om min julgran ( fulaste vi nånsin haft!) och om mina trevliga vänner och familjemedlemmar, när dom flesta andra har fullt av egna såna?

Nä, så jag fick skrivledigt.

Jag har legat på soffan och mofflat godis, bränt ljus i alla ändar, klirrat i glas och skrattat och kanske gråtit och vant mig vid att vara hemma, i min vanliga verklighet, långt från bubblan i Skellefteå, igen.

Det har varit skönt!

Mindre skönt ör att både älskling och jag åkte på magsjuka, den där jobbiga spruta-ur-alla-hål-varianten, jag behöver inte gå in på detaljer va? igår och blev strandsatta på vår ö eftersom vi inte hade ork att ta oss härifrån.

Nu gillar vi att vara på vår ö, men det finns ju trevligare anledningar än megakräks att stanna…🤮

Storm har vi också haft! Vårt hus blev ganska förskonat, men många träd har fallit vilket betyder VED!!

Att ha vedförråden fulla! Det känns förmöget!