Nöjd med Viktväktarna!

Min lilla middag, gott nyttigt och viktväktaraktigt! Även vinet får jag plats med i min Pointsbudget, men jag fuskar ibland och räknar inte i det …. Nej, det får man inte men det gör jag in alla fall, för vet ni vad ? DET FUNKAR!!!

Jag gnällde för några veckor sen, jag tyckte jag var en svinduktig viktväktare, men jag tyckte inte att jag fick betalt, inga resultat på vågen! Nu förstår jag att det kanske mer berodde på vågen än på mig, för sen vi skaffade en ny våg jag har redan tappat flera kilo!

Nu ska jag väl ärligt säga, att det är inte massor med vikt jag behöver bli av med, men jag tyckte att sommaren satte sig på ställen där jag inte ville ha den, hur härlig den än var…….. Så därför, i projektet” Ta hand om mig” fick en sväng via Viktväktarna ingå och jag är förvånad över hur bra det går, hur lätt det är och hur mycket choklad jag får plats med i min pluppbudget. ( Alltså, pluppar är det antal kalorier man är tillåten att äta under en dag och som man kan flytta runt och lägga lite hur man vill..)

Hursomhelst, jag känner mig nöjd och duktig och smal, även om människor inte tappar hakan över min oerhörda förvandling – för trots allt, den syns nog inte ännu – och den känslan är värd SÅ mycket!

Tuff dag på jobbet

Jag och min regissör hamnar i konflikt HELA tiden, oberoende av pjäs. Vi jobbar ihop i båda som jag repeterar nu,

Båda vill väl. Ingen förstår den andre. Det är extremt tröttsamt. För oss båda.

Båda vill att resultatet ska bli bra, förstås. Båda kämpar vi så mycket vi orkar för att det ska bli så, men av nåt skäl når vi inte fram till varandra, missförstår varann eller ser inte vad den andre menar. Båda tycker att den andre är dum i huvet!

Att avsluta dagen med gråt bådar inte gott för kvällsfriden. Jag gick hem och drack vin med närstående kompis och skrek, han gjorde antagligen detsamma.

Imorrn är det bara att vässa armbågarna igen. På ‘rom bara!

🌺 🌺. 🌺. 🌺. 🌺

Nu är det dagen efter. Jag är trött och ledsen och helt utan vässade armbågar. Jag är kuvad.

Det glamourösa skådespelarlivet….

Med laddade batterier!

Helgen blev precis så bra som jag önskade!

Badbrud efter bastu

Vi har vilat och ätit god mat ( men jag håller mig till mina viktväktarpluppar!) druckit vin, umgåtts med trevliga människor, badat läst och pussats! Inga måsten!

Min murrikka fick jobba! Älskar’t!

Middag På berget, med gäster

Sen gick vi på svensexa på ön. Fester vill vi inte missa ! ( och brudgummens tjejkompisar var med så jag störde inte..😂)

Ja…. Partydetalj…. Klädsam eller hur?

Nu är jag laddad inför jobbet, imorgon bitti är det upp till Skellefte igen!

Jobbig skådespelare?

Sitter på flygbuss, för tredje gången denna veckan, men nu ska jag ut till ön och gulla med älskling och vila nån dag efter en hektisk arbetsperiod.

Detta är vad jag hoppas väntar mig…

På tre veckor har vi lagt en grund till julshowen vi ska spela i december, HasseåTages Julafton. Det är deras texter, samt KarlBertil Jonssons jul, och det har inte varit lätt!

Hasse o Tage var geniala på sin tid. Oerhört aktuella, dvs, idag är texterna daterade och lite mossiga, och vi har brottats med frågan Varför spelar vi, Vad vill vi och för Vem spelar vi. Några brottas mer än andra och jag har känt mig som en riktigt jävla asjobbig skådespelare som inte bara kan hålla käft och lita på texten och på att andra vet bättre än jag….

Det blir några reprisbilder, bussen är mörk och foto-ovänlig…

Är det typiskt mig att känna mig jobbig? Eller är det typiskt kvinnligt? Eller är jag bara rätt och slätt en pain in the ass och borde skärpa till mig och rätta in mig i ledet?

Detta är ju egentligen en retorisk fråga… Jag vet att jag är jobbig men jag tycker ju också att jag har rätt och att det är för föreställningens bästa som jag lägger mig i.

Trött är jag nu i alla fall. Sliten efter att ha krigat på teatern, sliten efter att ha spänt mina muskler till det yttersta på Ledarstudion tidigare under veckan, sliten av att flaxa fram och tillbaka till Skellefteå.

Längtar efter den här killen….

Vi avslutade idag med ett genomdrag av pjäsen och det var i alla fall kul. Folk ” från huset” som vi säger när kollegerna kommer och tittar, tyckte att det var roligt och att vi hade kommit långt och det var skönt. Nu lägger vi denna åt sidan ett tag, på måndag börjar vi nästa hetsperiod! Pjäsen från i våras ska på två veckor repeteras om, ny scenografi och några nya skådespelare , och sen ut på turné!!

Det ska bli kul. Tjohej!

Frukostfunderingar om orättvisor

Älskling och jag sitter på balkongen. Vi älskar vår balkong och tillbringar även en lite kyligare morgon där, vi har ju tröjor och filtar. Frukost och tidning. Även Torsten har en liten filt så han slipper ligga på kall betong.

Nedanför vårt hus finns områdets sopstation. Vi tycker det är så praktiskt att ha den nära, vi är duktiga på att sopsortera.

Plötsligt ser jag vad jag tittar på. En kvinna, antagligen yngre än jag, går igenom vår plastcontainer på jakt efter…. Jag vet inte VAD hon kan hitta där som är värt något, men hon letar och pysslar och stoppar ner i påsar…

Jag sitter på min balkong. I min trygga varma värld. Jag ser ner på hennes. Rent fysiskt eftersom jag bor på sjunde våningen, men på nåt obehagligt sätt ser jag henne och jag gör inget. Jag springer inte ner och ger henne en tröja eller en månatlig donation … Jag skäms inte ens…

Torsten fryser. Han går in och lägger sig i sitt mysiga kuddberg.

Och jag känner en obehagskänsla komma krypande. Kanske skäms jag lite ändå. Inte för att jag har mitt hem och man och liv, men för att vi skapar en värld som är så ogin mot så många. Att vi skapar en värld som tillåter att människor letar livets nödtorft bland våra rester.

Jag går in min garderob. Där finns ingen tröja jag vill bli av med.

I min plånbok finns inga kontanter, jag är en kortanvändare.

Skammens rodnad färgar mina kinder och under tiden samlar kvinnan ihop sina skatter och traskar iväg.

Åker i skytteltrafik

mellan Skellefteå och Stockholm. Sitter på flygplatsen just nu och väntar på att borda planet till huvudstan, igår kom jag upp hit för att repa en dag, imorgon är det Ledarstudion som gäller.

Det är sådär halvkul ….

Jo, jobbet är kul! Att vara på Ledarstudion är en stor utmaning! Jag är nervös, för jag hinner inte vara där så ofta nu, vilket gör att jag känner mig väldigt ringrostig…

Och att repetera på teatern är också roligt men EXTREMT utmanande, eftersom jag och min regissör ibland jobbar olika… Vi liksom krigar oss igenom dagarna, det är tur att vi gillar varandra när vi kliver ut i verkliga världen vid dagens slut.

Men att flyga och flaxa , tja, det är inge lajbans, men det går ju fortare än tåget!

Härligt att vara hemma

Stockholmslivet är snabbt, intensivt och härligt. Allt jag önskar finns med, utom möjligen att jag sitter här och skriver istället för att sova när det är lördagmorgon och jag inte har några måsten förren kl 15, när bonusdottern ska giftas bort.

“In action” på Ledarstudion!

På torsdagen jobbade jag, jag är handledare på Ledarstudion som är ett företag som jobbar med kommunikation och ledarskap och det är roligt, spännande och utvecklande både för mig och deltagarna. Ungefär såhär ser jag ut för jag blir så engagerad när mina små ” elever” på darrande ben går upp på scenen för att ta sina första steg i nåt dom är helt ovana vid. ( I sitt vanliga liv är dom VDar och höga chefer inom sina olika branscher 😀)

Min Powerwalks-väg och min badsjö, dvs Mälaren…..

Den underbara sommaren fortsätter. Livet utomhus fortsätter. Helgen är full av aktiviteter, eftersom bonusdottern ska gifta sig idag, så vi hinner inte åka till landet, istället hänger vi på balkongen så mycket vi kan.

Frukostbalkong

Kvällsbalkong

Det mesta utomhuspiffet gör vi på landet för det är ju där vi är på sommaren, men balkongen är ändå ett andrum, ett härligt hängställe, nåt som jag nog inte vill vara utan. Jag planerar inte att flytta, men om så blir det till en ny balkong !

Lång dag, uttröttad skådespelare!

Lång dag idag, jag är trött nu.

Jag började med frukostmöte på teatern, åttanollnoll skarp. Då vill jag sova eller ännu hellre vara ute på powerwalk. Men nu var det bara att gilla läget , för så är det på tisdagarna på Västerbottensteatern!

Vi får info och vi får bra frukost och vi träffar övriga medarbetare så det är väl bra, men mitt huvud är fullt av repetitionsgrejor och har inte plats för info…..

Sen fortsatte dan med brottningsmatch, dvs, brotta ner alla som inte tyckte som jag! Så ser det ut när vi repar, ofta har vi olika åsikter och viljor och det är kreativt och leder fram till ett resultat, men det kan vara ansträngande under vägen.

Så jag är trött!

Nu är jag hemma, jag äter varmrökt lax och grönsaker. Till det får jag vin!

Jag har längtat efter ett glas, så det fick jag nu! Men ett litet ( för glaset på bilden är inte badkarsstort = flaskan är pytteliten!😅)

Klockan är 20.32. Jag tror jag går och lägger mig! Godnatt!

Jag tappar motivationen,

jag ger inte upp! Men efter att ha varit en sån duktig viktväktare i nästan två veckor, kunde jag väl få ha gått ner NÅGOT i alla fall???

För att trösta mig lägger jag in en smal bild från i somras….

Jag har inte slarvat med mat och jag har inte druckit vin, jag åt några älsklings-Fazer men räknade ordentligt in dom i Pointsen. Jag går powerwalks och styrketränar, kort sagt, jag är en UNDERBAR viktväktare!!!

Som tack för detta kunde det väl synas på vågen???!? Är det FÖR MYCKET BEGÄRT???!?

Ja, muskler väger mer än fett och ja mina shorts ramlar av mig utan bälte, men jag vill I ALLA FALL ha bevis från vågen!

Men, det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag! Nästa vecka kommer en ny måndag! ( som är min vägdag)