En lat söndag

Vilken annorlunda dag jag har haft idag. Inte varit utomhus en sekund! Trots sol!

Jag har bara varit inomhus, läst, tittat på klipp med Benicio del Toro som jag gillar just nu ( han är sexig och en såååå ball skådespelare tycker jag, jag råkade se en film med honom på tv häromdagen), pluggat text inför nästa pjäs samt gått loss på den totalt ickevikväktarvänliga chokladkakan som mitt sämre, hungriga, jag köpte när jag handlade sist….

Imorgon har jag vägdag, jag är lite orolig för att vågen inte ska ha ändrat sig, men å andra sidan, jag har varit HYSTERISKT duktig dom här två veckorna eller hur länge jag nu har hållit på. BARA ätit nyttigt, hållit mig inom Pointsen, inget vin inget godis inget roligt ( fast just det var inte sant 😄) och rört på mig dagligen på olika sätt.

Shortsen jag har på mig trillar ner! Jag måste ha bälte! Det behövde jag inte för två veckor sen!

Igår var jag på middag hos Bobo, min medviktväktare.

Mums vilken god och nyttig mat vi fick! Lax och TONFISK , det är ju sååååå gott!

Nu ska jag gå loss på lite räkor och sånt, måste hålla mig till NollPoints efter dagens chokladexcesser…

Viktväktarliv

Ibland finns verkligen ingenting att skriva om….Livet går sin gilla gång och inget särskilt händer och inget särskilt tänker jag på…

Jo, just nu tänker jag mest på jobb, vi repeterar vår julshow för fullt, vilket ju känns lite märkligt eftersom det är hundra grader varmt ute ( och inne!😅) och inte ett dugg vintrigt, men vi sticker på turné med vårpjäsen om nån månad, så vi måste påbörja vinterpjäsen redan nu.

Såhär ser jag ut när jag tänker…. eller låtsas tänka….😀

Och sen tänker jag en del på Viktväktarna! Jag och regissör Bobo tänker tillsammans, det är kul att ha någon att bolla med och berätta ” jag är inte ett dugg hungrig, fast jag bara åt en morot” eller ” jag har inte druckit en droppe vin på flera veckor!” ( vi har båda tillbringat sommaren på respektive öparadis och på öparadis dricks det en hel del vin)

Ännu vet jag inte om det ger nåt resultat, utom i mitt huvud! Jag känner mig glad och duktig och eftersom min värsta fetma sitter på insidan av huvudet, slipper jag gå runt och känna mig groteskt fet. Jag äter bra, jag går långa powerwalks, jag simmar i älven och jag gör tabator och andra styrketräningsgrejor och jag mår bra!

Jag vet förstås att min yttre fetma, eller vad jag ska kalla det, inte är grotesk. Jag är nog rätt smal, åtminstone med tanke på min ålder, men som sagt, en gör vad en kan för att hitta trivseln!

Bröllopsdag på egen hand

Det låter kanske värre än det är.

Vi firar bröllopsdag, men befinner oss i olika städer. Det är första gången i vårt 8-åriga äktenskap som vi inte gullar med varandra, dricker champagne och gläds tillsammans över lyckan att vi har varandra!

Vi gläds på distans! Det är underbart att ha en man som jag fortfarande ( efter 13 år, som vi har varit tillsammans allt som allt) längtar efter när vi inte ses!

Såklart är det ofta stunder när jag – eller han – tänker att ” FAAN, det var inte det här jag ville ha!! ” men det går ändå över snabbt. Vi kommer ur det, ibland lite skörare, oftast lite starkare.

Och våra bröllopsdagar, och allt annat vi kan fira, dom firar vi! Så när jag kommer hem till Stockholm igen, baby, då minsann! Då firar vi duppelt upp!

Sorry för avsaknaden av bilder…. Tekniskt strul, eller teknisk idiot! Antagligen det senare!

 

Hör upp, regn!

Vad konstigt det känns. Jag började morgonen med fint väder, ett ganska bra träningspass, en kortare powerwalk för jag har ett skoskav som aldrig ger sig, och en simtur i älven. Underbart och somrigt.

Nu är det kväll och höst! 14 grader ute, regnet strilar, och jag tänder ljus och sitter under filt.

I tre månader har vi haft magiskt väder, nästan för varmt, här och var har folk klagat lite tyst, sommarn har helt enkelt varit så som ALLA somrar var när jag var liten. Oavbrutet sol, inga moln, aldrig en ylletröja. Barndomssomrar. Precis som Barndomsvintrarna var. ALLTID snö, frusna sjöar, skridskor och pulkor och gärna solsken under dagen när man var på picknick, skalade apelsin med sina kladdiga valna händer ( varför skulle det alltid ätas apelsin? Och varför skalade vi inte dom hemma och la i påse, så man slapp kladdet och förfrysta små fingrar?)

Hursomhelst, denna sommaren har ju varit precis så som jag inbillar mig att barndomens alla somrar var. Och då och då har vi sagt till varandra att ” ja, börjar det regna NU, så kan man i alla fall inte klaga!” Jo, tjena! Jag tittar ut på strilet och tänker att “det var väl himla synd, det är ju bara femte augusti, inte kan väl sommaren vara slut REDAN??”

Jo jo, det behövs regn, och jomenvisst, naturen blir glad, och ja ja, det är skönt med lite svalka och jada jada jada….

Jag vill ha mer sommar! Jag vill INTE att sommaren är slut! Regna av dig under natten, regn, och släpp fram den gula bollen imorgon igen, så att ordningen blir återställd! Gör det bara! Tack!!

Ensam på fredagen…

Fredagkväll i Skellefteå. Älskling är på ön, det gör han rätt i att vara. Jag ville vara där med honom.

Istället tillbringar jag helgen i min pyttelägenhet utan balkong, utan sällskap och – eftersom jag numera är Viktväktare – även utan Fazer choklad och rosévin!

Jag har ganska nära till älvkanten och solen skiner så nu är jag här, med bok och Spotify och jag lider inte alltför mycket, men lite tomt och ensamt är det allt!

Under vintern gillade jag att gå hem till mitt pörte. Ute var det mörkt och kallt och inne brann ljusen och jag kände mig trygg och tyckte det var skönt att slippa familjeliv och ansvar i Stockholmshemmet.

Nu känner jag mig lite öde…

Viktväktarutmaning!

Jag blev utvald till ett projekt förra året, som gick ut på att jag skulle lära mig träna bra, äta rätt samt fick jag även tillgång till Hudläkargruppen i Stockholm som gav mig små käcka treats, bl.a. tatuerade jag in ögonbryn! Det var ett jättekul projekt och jag lärde mig massor och jag kände mig, kanske för första gången, nöjd med min kropp!

Jag och min medutvalda projektkompis EvaLena på avslutningsdagen

Jag har varit ganska duktig på att hålla det här under året som har gått, det kom några stukade fötter och lite allmän lathet och annat som satte käppar i hjulet, men på det stora hela tyckte jag att jag var duktig. Sen kom sommaren…….

Inte en meter har jag sprungit! Inte en kettelbell har jag lyft! Inte en situp eller armhävning på två månader! Jag äter ganska bra, men inte tillräckligt, ser jag nu på resultatet i spegeln, och vinet har ju också flödat.

Nu vill jag tillbaka till min nöjda känsla!

Förra året. Oj, vad glad jag var!

Eftersom jag lever ensam en stor del av tiden, här i Skellefteå alltså, kan jag fokusera på mig och mitt nya projekt Ta tag i mig!

Så nu börjar jag morgonen med powerwalk längs med älven, jag lägger till några styrkeövningar och ett bad också. Bra början på dan!

Och precis nu skrev jag in mig på Viktväktarna också! Det är inte så många kilo jag behöver gå ner, det är mera att jag vill ha en fast hand som talar om vad jag får och inte får göra.

Även Friskisochsvettis som jag började träna på i våras, ska få besök av mig igen!

Jag känner mig peppad!

Att lämna sommaren

För så känns det. Jag har lämnat ön och älskling och sitter på planet upp till Skellefteå och så klart är det sommar och 28 grader varmt där också, men det KÄNNS som höst! Jag kommer inte tillbaka till havsbaden och muurikkamaten och utsikten på hela augusti!

igår hade vi en magisk dag tillsammans. Morgonbad förstås, det tar vi alltid,det är skönt att möta vattnet när kroppen fortfarande är sängtung , och stranden är öde och stillheten bedövande.

Sen en dag med sol och bok, vi satt På berget och ömsom läste, ömsom såg på båtarna framför oss. Träden skuggade och tja, magiskt helt enkelt!

Kvällen tillbringade vi med familjen. I sitt fantastiska utekök lät dom fritösen gå varm, det var friterad kyckling och sötpotatis och squash och morot, inte nyttigt men gott!!!

Hemma igen satt vi en stund på terassen. Såna här varma sommarkvällar har vi ju haft många i år, jag antar att det blev min sista för denna gången… Nästa gång jag sitter där är det september och det kan också vara mysigt, men annorlunda!

Det låter som om jag gnäller. Det gör jag inte! Min sommar har varit fantastisk och jag ser fram emot att börja jobba, det är bara separationsångesten som kvider en smula..