Damer som inspirerar

Älskling och jag har begåvats med massor av trevliga kompisar av alla åldrar och kön och inriktningar. Det är roligt och berikande att få möta dessa olika människor. Nu senast tänker jag på ett systerpar som vi känner, dom befinner sig i åldern 0- 100, med fokus på 100-talet. Alltså årsringarna. I tanken är dom betydligt…. jag tänkte säga yngre, men det är ju fel! Det finns många unga människor med stelbenta tankar och förkrympta vyer och förvånansvärt korkade åsikter.

Detta är inte en illustration av korkade åsikter, utan en väl avvägd, skönt befriande, bukett!

Vi gillar att leka med våra hundraårs-kompisar, just för att det är så befriande! Dom är så påtagligt snabba och pålästa, humoristiska och vidsynta. Dom är nåt som väldigt många andra INTE är, dvs ödmjuka och självsäkra, nyfikna och kunniga.

En av syrrorna. Dom vill gärna vara inkognito..

Dom ger oss, som börjar gnälla om att vi är på väg att bli gamla, hopp! Hopp om att även vi ska kunna leva våra liv fullt ut i full fart!

Häromsistens var vi och hälsade på damerna, eller Tjejerna som älskling kallar dom, i deras sommar -residens, dvs deras barndomshem som fortfarande står som det alltid har stått. Det är magiskt att komma dit, som en resa i tiden.

Denna lilla försynta växt, eller det var den när den som blomkruka bars in av systrarnas mamma för 80 ( åttio!) år sen, frodas och trivs!

Denna rhododendron hör också till kategorin ” blomkruka som bars hit för evigheter sen”. Den frodas också, och trivs!

Och den tidsresan gör vi också i samtalet med dessa damer. Dom har sett och gjort allt, träffat dom flesta, upplevt det mesta. Nu tar dom det lite lugnare, åker inte till Ryssland i JaguarBilar och träffar inte högt uppsatta politiker och inte heller dansar dom längre med Hasse o Tage på sina spontana hemmafester, men still, det sitter dom inte.

Och även om dom gör det rent fysiskt, så är tanken flygande! Sån vill jag också bli när jag blir stor!

När livet känns som ett gammalt, grått tuggummi

Den sista tiden verkar väl mitt liv vara som en enda fest, ett sus och dus, en ständig resa mellan roligheter och champagne. Lite som en dröm, helt enkelt!

Foto Micael Engström. Favvofoto i repris.

Och det stämmer ju, på ett sätt. Det HAR verkligen varit roligt, och ÄR verkligen roligt också, för livet innehåller mycket som är skoj. Men inte bara….

Och det berättar jag kanske inte så mycket om.

Imorse vaknade jag med gråten i halsen och en grå dimma i tanken. Inte minsta solglimt inombords. Både jag och älskling ” kämpar på” som vi kallar det, kämpar med att hitta försörjning och mening med livet, på ett sätt..

Jo, vi är friska, hyfsat i alla fall. Och våra nära och kära har det bra, barnbarnen är söta, skärgårdsön ett paradis, stadslägenheten trivsam. Vi har det bra.

Men jag är arbetslös! Den som inte har varit det, vet inte hur förödande det är. Den vet inte vad det gör med ens självkänsla, ens existensberättigande t om. Vad har jag för rätt att gå omkring och vara helt onyttig, att inte leva livet fullt ut, att låta det enda lilla liv jag har slippra mellan fingrarna?

Varför är jag inte produktiv? Varför skriver jag inte pjäser och ställer mig på en sockerlåda i ett gathörn och spelar dom? Varför regisserar jag inte egna filmer? Varför är jag gammal och ful och misslyckad och VARFÖR VILL INGEN HA MIG??

Ja, det är inte varje dag jag går in i det här tänket. Det finns stunder när jag håller dom tankarna ifrån mig, för det hjälper ju ingen att jag går och gnäller. Ingen gillar en gnällare! (Sedär, ytterligare en grej att klanka ner på mig själv!)

Det hjälper heller inte min älskling, som också kämpar med livet och företaget och pengarna och hur faaan… och sånt där, som det inte är min uppgift att berätta om, men som vi båda lever med.

Titta här, vad vi ser lyckade ut! Lyckade och lyckliga och livet på en pinne!

Skenet bedrar ibland. Vi spelar upp en bild av oss, det tror jag att vi gör allihop då och då, för det känns lite enklare på det sättet.

Men livet är inte som en glad bilderbok . Ibland ör det gröt och gråt, och känslan av att klampa i lera, trampa i kvicksand, rulla i tuggummi.

Även om det hjälper lite, när solen skiner och champagnen är kall och kompisarna skiner upp när man kommer.

Matfest i kubik!

För en tid sen var vi på hotellresa igen. Jag har berättat en del om det , vi var både i Osby på Stora Hotellet och sen lunchade vi på KivikStrand Badhotell. Båda var härliga, på olika sätt.

Sen fortsatte vi till Bykrogen i Österslöv, strax utanför Kristanstad.

Jamen hur fantastiskt var inte det? Stället är till att börja med inrett i en gammal stärkelsefabrik, vad nu det innebär, mer än att det inte såg ut som ett lyxigt hotell eller en spännande restaurang första gången dess ägare Richard steg in i huset!

Åza , Richard och jag försöker se gulliga ut.

Folk tyckte att Richard var vansinnig när han sa att detta ställe tänkte han göra till sin livsdröm, men är man en glad lite galen skåning med en fru, Marita, vid sin sida, och en obändig energi, så blir det som man vill!

Marita och Richard tar emot, så som vi gillar! Med champagne, förstås!

” Sängar” säger Richard ” är viktiga! “Rummen är kanske inte superlyxiga, men sängarna är dom bästa man kan få!”

Jag försöker gömma mig när Åza, tar bild. Hon vill inte ha några störande moment!Uppenbarligen anses inte Jocke störande….

Nästa viktiga detalj i Richards imperium är Maten! Och vilken mat! Jag antar att den alltid är på topp, för vi hade turen att få komma just när det serverades en Tiorätters!

Du hör vad jag säger! Tio (10) rätter ställdes framför oss, tjusigt upplagt, rikligt och med en palett av smaker! Och med viner i toppklass till, och det var inte heller några fingerborgsstora glas vi fick!

Men först gick vi på promenad, vi som är badtokiga. Fam Rongedal och älskling och jag letade oss fram till den närbelägna sjön och kastade oss i. Det är en annan lyx, tycker jag, att ha tillgång till morgondopp eller eftermiddagssvalka, nattbad eller bara hopp och lek!

Efter det var det dags för piffning och sen kom MATEN. I en strid ström:

Det var allt en människa kan önska, fiskar och köttar, glassar och soppor, ostar och tomater. Jag har nog inte lagt bilderna i rätt ordning, och kanske har jag inte ens fått med allt, men gissa att det var en matfestival av sällan skådat slag!

Morgonen därpå bjöds vi på frukost förstås, även den av hög klass, och som pricken över i presentades vi med en påse härliga äpplen, vi är ju fortfarande i äppellandet, med tillhörande kockkniv!

Jag är så glad över att få tillhöra det här gänget, som bjuds på alla dessa upplevelser av Leena på Petit Hotel!

Leena och Tanja, våra två partyprinssesor!

En sockersöt sockerfri överraskning!

Detta är ett samarbete med Godisboxen.se

Min pappa. Oj, han skulle bli förvånad om jag plötsligt sände honom en farsdagspresent! För vi firar i allmänhet inte vare sig far eller mor på deras egen dag i vår familj.

Men inget måste ju vara skrivet i sten och cementerat för eviga tider. Han är ju som sagt min fina far och en oväntad present säger väl ingen nej till!

Men oj, vad han skulle bli förvånad om han plötsligt fick en låda godis med posten! För han äter ju inte socker…

Just den här lådan skulle ju förstås kunna vara i plåt… och med ett vackert foto på framsidan…

Och den skulle kunna innehålla strumpor! Då skulle min pappa bli förvånad men också glad!

Fick han lite kaffe i boxen skulle han nog fnissa till, och när han skrapade trisslotten som också ligger i lådan tror jag att han verkligen skulle trivas.

Och riktigt uppåt tror jag att han skulle bli när han fick se påsen med SOCKERFRITT godis! För även människor som inte äter socker, är ju en godissugen femåring ibland.

Och JAG gillar godis! Så i min pappas godisbox, skulle det finnas många karameller åt mig att snaska på, när jag är på besök hos min söta pappa.

Så det där med att fira sina föräldrar på fars-eller-morsdag… Ja, det verkar ju ganska enkelt nu, även om dom -som min pappa- bor på andra sidan landet och en inte kan poppa förbi på överraskningsfika.

En överraskning kan vi skicka ändå.Det känns bra!

Äppellandet levererar!

Skåne. Vad mer kan sägas än att vi hade det underbart på vår skånska resa?

Vi hamnade i Kivik. Kivik är som ett litet paradis, i synnerhet för oss som dessutom fick ett riktigt högsommarväder! Ljuvliga bad i glasklart vatten, innan den precis lika ljuvliga lunchen på Kivikstrand badhotell. Men badet först!

Vi bjöds först på lite välkomstmums!

Den här stod på disken och

efter att killarna hade blivit inspirerade, ville inte dom vara sämre!

Jocke, Robert och Magnus. Hur snygga är dom inte?

Efter detta livgivande bad, samlades vi vid lunchbordet.

och det serverades sjötunga med laxmousse och kräftstjärtar, potatispuré och picklad rödlök och friterad palsternacka. Sen kom apfelstrudel to die for och vi var ju i äppel-land så även en liten äppelprovsmakning blev vi bjudna på.

Trevligt, gott, mysigt!

Viktväktaren i mig försökte protestera, men jag fick tyst på den snabbt! Allt har sin tid och livet är till för att njutas! Och njutningarna kommer i olika slag!

Sen blev det rundvandring både på hotellet och i byn, gulligt och somrigt och jag längtar tillbaka!

Ja, Robert var också nöjd!

En fantastisk eftermiddag, kort och gott! Och allt i regi av Leena på Petit Hotel och Tanja förstås!

Hej så länge, Anna och Micael! Ses snart igen, hoppas jag!

Matochvin ochskratt ochbad och livetärenfest

Upp och ner. Livet ÄR en fest men också en bergochdalbana…

Vi åkte till Skåne. I Skåne finns det underbara små ställen, det är sen gammalt!

Såhär ser det ut när gänget är på turné… Vi ser oerhört upptagna ut, allihop, och det är vi ! Våra sociala medier får icke glömmas!

Nåväl, första stoppet är Stora Hotellet i Osby. Detta hotell är rätt och slätt ett Stadshotell, med gedigna rum, stora balkonger, god frukost och fantastisk middag!

Detta är Tanja som vilar ut i sitt härliga rum

Vi möttes av Stora Hotellets värdpar Bosse och Marie Ekstrand och dottern Heidi, som bjöd på en överdådig matfest i den vackra matsalen.

Här är det Bosse och kocken som kanske heter Andreas som låter sig beundras av Karin Rongedal

Ja, maten slank ner med fart! Särskilt efterrätten ville jag ha dubbel portion av ( fast där satte mitt viktväktarjag ändå stopp!?), medan andra i sällskapet föredrog varmrätten..,

Hade dom kunnat slicka tallriken utan att få sås på näsan hade dom gjort det!

Som vanligt var det Petit Hotel och Leena som arrangerade detta.

Och som vanligt var det toppen!