Damer som inspirerar

Älskling och jag har begåvats med massor av trevliga kompisar av alla åldrar och kön och inriktningar. Det är roligt och berikande att få möta dessa olika människor. Nu senast tänker jag på ett systerpar som vi känner, dom befinner sig i åldern 0- 100, med fokus på 100-talet. Alltså årsringarna. I tanken är dom betydligt…. jag tänkte säga yngre, men det är ju fel! Det finns många unga människor med stelbenta tankar och förkrympta vyer och förvånansvärt korkade åsikter.

Detta är inte en illustration av korkade åsikter, utan en väl avvägd, skönt befriande, bukett!

Vi gillar att leka med våra hundraårs-kompisar, just för att det är så befriande! Dom är så påtagligt snabba och pålästa, humoristiska och vidsynta. Dom är nåt som väldigt många andra INTE är, dvs ödmjuka och självsäkra, nyfikna och kunniga.

En av syrrorna. Dom vill gärna vara inkognito..

Dom ger oss, som börjar gnälla om att vi är på väg att bli gamla, hopp! Hopp om att även vi ska kunna leva våra liv fullt ut i full fart!

Häromsistens var vi och hälsade på damerna, eller Tjejerna som älskling kallar dom, i deras sommar -residens, dvs deras barndomshem som fortfarande står som det alltid har stått. Det är magiskt att komma dit, som en resa i tiden.

Denna lilla försynta växt, eller det var den när den som blomkruka bars in av systrarnas mamma för 80 ( åttio!) år sen, frodas och trivs!

Denna rhododendron hör också till kategorin ” blomkruka som bars hit för evigheter sen”. Den frodas också, och trivs!

Och den tidsresan gör vi också i samtalet med dessa damer. Dom har sett och gjort allt, träffat dom flesta, upplevt det mesta. Nu tar dom det lite lugnare, åker inte till Ryssland i JaguarBilar och träffar inte högt uppsatta politiker och inte heller dansar dom längre med Hasse o Tage på sina spontana hemmafester, men still, det sitter dom inte.

Och även om dom gör det rent fysiskt, så är tanken flygande! Sån vill jag också bli när jag blir stor!

När livet känns som ett gammalt, grått tuggummi

Den sista tiden verkar väl mitt liv vara som en enda fest, ett sus och dus, en ständig resa mellan roligheter och champagne. Lite som en dröm, helt enkelt!

Foto Micael Engström. Favvofoto i repris.

Och det stämmer ju, på ett sätt. Det HAR verkligen varit roligt, och ÄR verkligen roligt också, för livet innehåller mycket som är skoj. Men inte bara….

Och det berättar jag kanske inte så mycket om.

Imorse vaknade jag med gråten i halsen och en grå dimma i tanken. Inte minsta solglimt inombords. Både jag och älskling ” kämpar på” som vi kallar det, kämpar med att hitta försörjning och mening med livet, på ett sätt..

Jo, vi är friska, hyfsat i alla fall. Och våra nära och kära har det bra, barnbarnen är söta, skärgårdsön ett paradis, stadslägenheten trivsam. Vi har det bra.

Men jag är arbetslös! Den som inte har varit det, vet inte hur förödande det är. Den vet inte vad det gör med ens självkänsla, ens existensberättigande t om. Vad har jag för rätt att gå omkring och vara helt onyttig, att inte leva livet fullt ut, att låta det enda lilla liv jag har slippra mellan fingrarna?

Varför är jag inte produktiv? Varför skriver jag inte pjäser och ställer mig på en sockerlåda i ett gathörn och spelar dom? Varför regisserar jag inte egna filmer? Varför är jag gammal och ful och misslyckad och VARFÖR VILL INGEN HA MIG??

Ja, det är inte varje dag jag går in i det här tänket. Det finns stunder när jag håller dom tankarna ifrån mig, för det hjälper ju ingen att jag går och gnäller. Ingen gillar en gnällare! (Sedär, ytterligare en grej att klanka ner på mig själv!)

Det hjälper heller inte min älskling, som också kämpar med livet och företaget och pengarna och hur faaan… och sånt där, som det inte är min uppgift att berätta om, men som vi båda lever med.

Titta här, vad vi ser lyckade ut! Lyckade och lyckliga och livet på en pinne!

Skenet bedrar ibland. Vi spelar upp en bild av oss, det tror jag att vi gör allihop då och då, för det känns lite enklare på det sättet.

Men livet är inte som en glad bilderbok . Ibland ör det gröt och gråt, och känslan av att klampa i lera, trampa i kvicksand, rulla i tuggummi.

Även om det hjälper lite, när solen skiner och champagnen är kall och kompisarna skiner upp när man kommer.

Matfest i kubik!

För en tid sen var vi på hotellresa igen. Jag har berättat en del om det , vi var både i Osby på Stora Hotellet och sen lunchade vi på KivikStrand Badhotell. Båda var härliga, på olika sätt.

Sen fortsatte vi till Bykrogen i Österslöv, strax utanför Kristanstad.

Jamen hur fantastiskt var inte det? Stället är till att börja med inrett i en gammal stärkelsefabrik, vad nu det innebär, mer än att det inte såg ut som ett lyxigt hotell eller en spännande restaurang första gången dess ägare Richard steg in i huset!

Åza , Richard och jag försöker se gulliga ut.

Folk tyckte att Richard var vansinnig när han sa att detta ställe tänkte han göra till sin livsdröm, men är man en glad lite galen skåning med en fru, Marita, vid sin sida, och en obändig energi, så blir det som man vill!

Marita och Richard tar emot, så som vi gillar! Med champagne, förstås!

” Sängar” säger Richard ” är viktiga! “Rummen är kanske inte superlyxiga, men sängarna är dom bästa man kan få!”

Jag försöker gömma mig när Åza, tar bild. Hon vill inte ha några störande moment!Uppenbarligen anses inte Jocke störande….

Nästa viktiga detalj i Richards imperium är Maten! Och vilken mat! Jag antar att den alltid är på topp, för vi hade turen att få komma just när det serverades en Tiorätters!

Du hör vad jag säger! Tio (10) rätter ställdes framför oss, tjusigt upplagt, rikligt och med en palett av smaker! Och med viner i toppklass till, och det var inte heller några fingerborgsstora glas vi fick!

Men först gick vi på promenad, vi som är badtokiga. Fam Rongedal och älskling och jag letade oss fram till den närbelägna sjön och kastade oss i. Det är en annan lyx, tycker jag, att ha tillgång till morgondopp eller eftermiddagssvalka, nattbad eller bara hopp och lek!

Efter det var det dags för piffning och sen kom MATEN. I en strid ström:

Det var allt en människa kan önska, fiskar och köttar, glassar och soppor, ostar och tomater. Jag har nog inte lagt bilderna i rätt ordning, och kanske har jag inte ens fått med allt, men gissa att det var en matfestival av sällan skådat slag!

Morgonen därpå bjöds vi på frukost förstås, även den av hög klass, och som pricken över i presentades vi med en påse härliga äpplen, vi är ju fortfarande i äppellandet, med tillhörande kockkniv!

Jag är så glad över att få tillhöra det här gänget, som bjuds på alla dessa upplevelser av Leena på Petit Hotel!

Leena och Tanja, våra två partyprinssesor!

En sockersöt sockerfri överraskning!

Detta är ett samarbete med Godisboxen.se

Min pappa. Oj, han skulle bli förvånad om jag plötsligt sände honom en farsdagspresent! För vi firar i allmänhet inte vare sig far eller mor på deras egen dag i vår familj.

Men inget måste ju vara skrivet i sten och cementerat för eviga tider. Han är ju som sagt min fina far och en oväntad present säger väl ingen nej till!

Men oj, vad han skulle bli förvånad om han plötsligt fick en låda godis med posten! För han äter ju inte socker…

Just den här lådan skulle ju förstås kunna vara i plåt… och med ett vackert foto på framsidan…

Och den skulle kunna innehålla strumpor! Då skulle min pappa bli förvånad men också glad!

Fick han lite kaffe i boxen skulle han nog fnissa till, och när han skrapade trisslotten som också ligger i lådan tror jag att han verkligen skulle trivas.

Och riktigt uppåt tror jag att han skulle bli när han fick se påsen med SOCKERFRITT godis! För även människor som inte äter socker, är ju en godissugen femåring ibland.

Och JAG gillar godis! Så i min pappas godisbox, skulle det finnas många karameller åt mig att snaska på, när jag är på besök hos min söta pappa.

Så det där med att fira sina föräldrar på fars-eller-morsdag… Ja, det verkar ju ganska enkelt nu, även om dom -som min pappa- bor på andra sidan landet och en inte kan poppa förbi på överraskningsfika.

En överraskning kan vi skicka ändå.Det känns bra!

Äppellandet levererar!

Skåne. Vad mer kan sägas än att vi hade det underbart på vår skånska resa?

Vi hamnade i Kivik. Kivik är som ett litet paradis, i synnerhet för oss som dessutom fick ett riktigt högsommarväder! Ljuvliga bad i glasklart vatten, innan den precis lika ljuvliga lunchen på Kivikstrand badhotell. Men badet först!

Vi bjöds först på lite välkomstmums!

Den här stod på disken och

efter att killarna hade blivit inspirerade, ville inte dom vara sämre!

Jocke, Robert och Magnus. Hur snygga är dom inte?

Efter detta livgivande bad, samlades vi vid lunchbordet.

och det serverades sjötunga med laxmousse och kräftstjärtar, potatispuré och picklad rödlök och friterad palsternacka. Sen kom apfelstrudel to die for och vi var ju i äppel-land så även en liten äppelprovsmakning blev vi bjudna på.

Trevligt, gott, mysigt!

Viktväktaren i mig försökte protestera, men jag fick tyst på den snabbt! Allt har sin tid och livet är till för att njutas! Och njutningarna kommer i olika slag!

Sen blev det rundvandring både på hotellet och i byn, gulligt och somrigt och jag längtar tillbaka!

Ja, Robert var också nöjd!

En fantastisk eftermiddag, kort och gott! Och allt i regi av Leena på Petit Hotel och Tanja förstås!

Hej så länge, Anna och Micael! Ses snart igen, hoppas jag!

Matochvin ochskratt ochbad och livetärenfest

Upp och ner. Livet ÄR en fest men också en bergochdalbana…

Vi åkte till Skåne. I Skåne finns det underbara små ställen, det är sen gammalt!

Såhär ser det ut när gänget är på turné… Vi ser oerhört upptagna ut, allihop, och det är vi ! Våra sociala medier får icke glömmas!

Nåväl, första stoppet är Stora Hotellet i Osby. Detta hotell är rätt och slätt ett Stadshotell, med gedigna rum, stora balkonger, god frukost och fantastisk middag!

Detta är Tanja som vilar ut i sitt härliga rum

Vi möttes av Stora Hotellets värdpar Bosse och Marie Ekstrand och dottern Heidi, som bjöd på en överdådig matfest i den vackra matsalen.

Här är det Bosse och kocken som kanske heter Andreas som låter sig beundras av Karin Rongedal

Ja, maten slank ner med fart! Särskilt efterrätten ville jag ha dubbel portion av ( fast där satte mitt viktväktarjag ändå stopp!?), medan andra i sällskapet föredrog varmrätten..,

Hade dom kunnat slicka tallriken utan att få sås på näsan hade dom gjort det!

Som vanligt var det Petit Hotel och Leena som arrangerade detta.

Och som vanligt var det toppen!

Hideaway för vuxna!

Jag måste bara berätta om ett ljuvligt ställe. Sund Nergården. Ett hideaway för vuxna.

Med fantastiskt ägarpar, Niklas och Johan, som spred kärlek och sång och god mat omkring sig med stora givmilda händer.

Och rum som jag längtar efter att sova i!

Och Glamping, som jag tror betyder glamourös camping. Dvs lyxiga tält med allt man kan önska sig !

Och hängmatta!

Och den andra Johan som var örtmästare ( och kock)

Och utomhusscen för utomhuskonserter

Och växthus för kyliga kvällar och … och …. och …

Dit vill jag åka igen! Snart kommer jag!!!

Porschar!

Jag ligger efter… Just nu får Jocke och jag vara med om så vansinnigt mycket roliga grejer, så att skriva blogg går liksom bort. Jag hinner inte!?

Men nu så:

Party mitt i veckan! Bilade till Örebro i lånad Nissan för att dom är så snälla där och vår egen bil var skruttig..

  1. Väl i Örebro, dit vi ställt kosan, skiftade vi bil på PorscheCenterÖrebro till en – just det! Porsche och körde den till närmsta rallybana.

Sen följde en fartens dag, det åktes och bromsades och stektes i 27 gradig solvärme.

Fartens tjusning, säger dom! Och jag håller med! Jag är en fegis och jag kör inte mycket bil, så jag avstod från att gasa själv, däremot åkte jag gärna med, när jag fick tillfälle att bli skjutsad av Stig Blomkvist, rallyförare med många priser i bagageluckan, bl a WM!

Eller jo, jag gasade visst själv, för vi körde ju Gokart också!

Hyfsat skakiga i åtminstone mina ben, åkte vi sen hem till hotellet. På rummet väntade förstås en flaska kyld champagne..

Och sen blev det middag på Restaurang Mojo, med mat och dryck i världsklass. Både vad det gäller smak, mängd och storlek!

Och skratt, förstås!

Åh vilket dygn! Tack, Mattias!

Detta kommer jag att leva länge på!

Mjäll eller inte… Det är frågan…

I samarbete med Mjällbusters

Livet blir roligare …

När en slipper BadHair-Day

När ens hår är sådär bra, lydigt, snällt och lyckligt som det egentligen bara är den dagen en ska gå till frissan och klippa det.

Har ni tänkt på det, att det är så? Eller är det bara mitt hår, som väljer att lägga sig exakt så som jag vill ha det, som nån sorts hämnd kantänka, för att jag tänker klippa av det?

Livet blir roligare …

När en känner sig fin. Vad som får en att känna sig fin, är såklart olika.

Jag gillar när mitt hår är rufsigt och liksom yvigt.

Andra gillar platt och blankt hår. Ja, det gör jag också, men själv skulle jag se ut som en ledsen labrador i det.

Vad ingen gillar är dock mjäll…

Bara ordet är liksom läskigt och framkallar rysningar.

Livet blir roligare …

Utan mjäll!

Nu kommer att nytt, bra, effektivt mjällschampo, tillverkat i Sverige för moderna aktiva människor!

Det kommer att lanseras i september, så håll ögonen öppna!

Alla vi/ni/dom mjälldrabbade men TROTS det aktiva och moderna män och kvinnor som vill slänga med våra hårmanar utan att riskera att snöa ner omgivningen, var beredda!

Vill ni inte vänta till september , kan ni förbeställa redan nu!

Att ta körkort…Frågor på det?

I samarbete med körkortsfrågor

Jag tog körkort för en tio år sen. Enda anledningen var, att jag minsann skulle spela polis!

En poliskommissarie bör ha körkort, resonerade jag.

Sagt och gjort, jag anmälde mig till en snabbkurs, flyttade till en tvåveckors bilskolesemester i inlandet.

Det var kul. Jag bodde på ett ensamt vägmotell där restaurangen stängde klockan 18, levde på burksoppa och godis, och körde bil! När jag inte körde bil, gjorde jag teoriprov på nätet, klick klick klick!

Två veckor senare hade jag mitt körkort!

Numera har jag en make som älskar Jaguarer. Och han gillar att köra bil. Och han har bil! Ja, VI har bil, kan man väl säga…

Kör jag bil? Nä…

Jag är lite rädd. Min man kör så bra och det gör nog jag också! Om jag bara körde.

Men jag känner mig osäker, kanske framför allt på teorin. Jo, jag skrev felfritt på mitt teoriprov. Jag hade klickat frågor och tränat grundligt, tyckte jag.

Men sitter kunskapen kvar? Nej, det tycker jag inte. Jag skulle ha behövt träna än mer, än grundligare. Jag skulle ha behövt mer tid, för att sätta mina nya färdigheter i ryggmärgen.

Däremot, att slippa sitta med körkortsboken och SLÅ in vägmärken och köregler. Att slippa TVINGA min hjärna in i skolbänken och försöka minnas hur man pluggar…

Jag är en stor vän av klicksystemet. Att jag lär mig liksom “på vägen”, samtidigt som jag liksom LEKER att jag gör provet.

Och det är här körkortsfrågor kommer in. Du har TID att öva. Och öva. Och öva!

Sen är det ju bara att sätta sig i bilen. Och öva! Och öva! Och öva!