Efter teatern.

Att komma hem efter föreställningen. Slå upp ett glas vin eller koka en kopp te. Eller dricka upp det kalla teet som står kvar sen tidigare på dan, det gillar jag också,

Jag har lagt min energi och min glädje hos publiken. Förhoppningsvis känner dom det och blir glada själva. Ibland får dom mera av en kamp, jag och mina kollegor försöker så mycket vi orkar att ge något bra och det händer att vi försöker för mycket! Vi vill så gärna att det ska bli bra så att publiken känner sig påhoppad, attackerad nästan, och backar. Vägrar ta till sig, vägrar förstå och framförallt, vägrar ha roligt!

Vi står i kulisserna och lyssnar på varandra, vi hör hur stackaren på scenen sliter och försöker, försöker igen, försöker med sitt hjärteblod att värma upp dom dom kommit för att se oss, som betalat dyra pengar för att få en upplevelse, som trots våra försök kanske kommer att besviken gå ifrån teatern.

Och ibland, som ikväll, faller det mesta på plats! Folket i salongen är glada och med på noterna, vi på scenen studsar fram, drivs av skratten och känslan av att vi alla delar en fin stund.

Och sen då, att komma hem. Det är tyst. Jag sminkar av mig, smörjer in mig, klär av mig och sveper in mig i min negligé. (Det är en bajsbrun mångårig osexig flercemorgonrock, perfekt för sitt syfte!)

Jag tar mitt glas eller min kopp, äter mitt lilla tilltugg ( för närvarande är det rostat libabröd och hummus) och njuter av tystnaden och känslan av att idag! Idag gjorde vi nåt bra! Idag vet jag varför jag är skådespelare, för det var det här jag ville åt! När både jag, vi – mina medskådespelare och mina tekniker- och publiken är nöjda.

Det finns inget bättre!

Varför sover jag inte?( När man kan knöka sin hjärna runt julen!)

Fast egentligen vet jag ju det… jag har varit föööör overksam idag och det straffar sig nu

Jag tog en lång vintrig promenad och det var ju toppen, resten av dan har gått mest till Netflix och nu börjar jag tröttna på det!

Fr o m imorgon ska jag … planera jul! Logistiken för vår jul är krånglig i år, eftersom jag spelar sista föreställningen här i Skellefteå 22 dec, tar nattåget hem till Stockholm och anländer 23, då ska all mat och vin och sånt vara inhandlat och packat för vidare transport till landet där hela jul-kitet ska upp i flygande fläng inför gästinvasionen på julaftons morgon.

Och älskling är en redig man som fixar det mesta, men betro honom med julhandlingen – det vet jag inte om mina nerver klarar…?

Så detta ska jag planera och skriva listor och förenkla så mycket jag kan imorgon! Bestämma menyer och peka med hela händer och bossa runt så mycket det går härifrån!

Jag blir trött bara jag tänker på det! Bra, då kanske jag äntligen kan somna!

Jag längtar mest efter frestelser…

Jag har inte kommit in i Efterpremiär-rutinerna ännu. Jag vill bara vara hemma och tänka på mig och livet och vad som händer sen. Och läsa bok och se på olika serier på paddan. Jag vill drick vin och äta godis, men det avhåller jag mig ganska bra ifrån, åtminstone med tanke på HUR MYCKET vin och godis jag har lust att stoppa i mig.

Jag har ingen lust att gå till Friskisosvettis. Jag har knappt lust att gå ut och vandra längs älven, men det gör jag ändå ibland och blir varje gång glad över att jag faktiskt tog mig i kragen och gick ut.

Jag ser ut genom mitt söndagsfönster och rycker i min krage, men det ger inget resultat idag… Förresten SKA jag strax gå ut, jag ska gå på teater med en vän från ensemblen.

Det sociala livet i Skellefte är ju annars rätt begränsat, jag umgås typ bara med dom jag känner från jobbet. Och den här ensemblen som jag jobbar med nu, är till största delen småbarnsföräldrar eller hursomhelst osugna på att hinka vinflaskor efter föreställningen. Nyttigt förstås, även för mig, och faktiskt helt okej för jag är en stor vän av grönt te, men ibland så fuskar jag.

Lördagkvällen igår tex, då fick jag både godis och vin. Och te! Och hade hur mysigt som helst, med mig själv.

Selfieskola hade jag också… Tyvärr får jag väl inse att jag ser ut som en häxa och att det är därför mina selfies får mig att likna en sån, men det är i alla fall roligt att försöka!?

Tillbaka till vardagslivet!

Ok. Nu börjar sista fasen här i Skellefteå. Min sista månad har påbörjats.. Det känns redan lite sorgligt, men, återigen, jag har en HEL MÅNAD att leka vidare på!!

Älskling åkte hem igår. Vi åt middag i hemmet, drack massvis med bubbel ( fast hans glas ser onekligen rödvinsaktigt ut..?) och sen vinkade jag adjö vid busshållplatsen

Idag tog jag en vinterpromenad längs älven. Lika vackert som vanligt, frosten låg tjock och badtemperaturen var inte inbjudande…

Både Powerwalks och annan träning har legat så att säga på is ett tag, men nu är det dags igen! Lediga dagar betyder tid för aktiviteter!

Guuu vad hurtig jag låter..

Nu ska jag gå till teatern. Första showen efter premiär! Alltid lika intressant att se hur det går!

Älskling och jag post-premiär

En liten semester får vi, älskling och jag. Han är på besök här i dom norrländska skogarna (!) för att se min premiär på HasseåTagesJulafton på Västerbottensteatern i lördags och passar på att stanna lite extra.

Audrey Hepburn och jag, hemma i Skellefte- hemmet.

Så vi gör inget! Jag menar inget! Vi sitter i soffhörn, läser, ser på paddor , smaskar nåt gott. Promenerar till närmsta restaurang där vi dricker nåt inte alltför ansträngande till maten. Idag var vi på bio och såg Bohemian Rapsody, jättebra film om man gillar Queen och biografier. Det gör vi!

En liten semestrig eftermiddagsdrink. Känns lyxigt i Skellefteå , måste jag säga… Bara att hitta ett öppet ställe en måndageftermiddag…

Solen skiner lagom och vi promenerar lagom och jag sover bättre än jag har gjort på ett tag.

Imorgon åker han hem. Jag ska återgå till min skelleftiska verklighet. Nu börjar jobbet. Spela på kvällen. Umgås med min teaterfamilj. Kanske ta tag i powerwalk och Friskis igen!

Det blir kul!

Efter premiär-känslor

Oj, vad länge sen jag skrev nåt…

Men min hjärna har inte kunnat fokusera på nåt annat än teatern, teaterns människor- både påhittade och verkliga- och känslor och händelser inom teaterns väggar.

Kollegan Simeon rockar loss i sminket

Premiärvecka alltså! Vi har haft en väldigt kort och fullpackad reptid, när ALLT, mask kostym scenografi text musik ljus byten av kläder och scenbilder, jag menar verkligen ALLT ska hända samtidigt… Vi försöker repetera samtidigt som nån vill skruvdraga nåt, vi vill köra danssteg samtidigt som nån vill sätta ljus, vi vill öva puttning av post ( vi spelar ju bl a KarlBertil Jonssons julafton, och i den ingår som bekant en post) samtidigt som nån vill mygga på oss för att vi ska höras när vi sjunger och över alltihopa cirklar regissören och VILL HA ALLT NU!!!

Kollega och regissör. Samt sufflös Lovisa som har fått jobba hårt!

Stetsonhatts-rep. Samtidigt som scenografin ställs på plats…

Stress och premiärnerver och whatnot gör ju att åtminstone jag inte sover nämnvärt, så mina ögonvitor kallas numera ögonrödor.

David och jag agerar perukpåtagare åt varandra

Ja, premiärtider är speciella! Roliga och ansträngande och utvecklande och ilskna. Upphetsande och spännande.

KBJ s hem och julgran

Och så ooootrooooligt skönt när själva premiären är gjord, dom i detta fallet stående ovationerna har avklingat, champagnen är urdrucken och man på sina höga klackar vinglat hem efter festen och vetskapen att nu är det bara vila som gäller några dagar , innan det är dags att plocka fram sitt manus och gå igenom texten igen, eftersom den inte sitter i benmärgen ännu utan är mer som en påklistrad tunn hinna som behöver putsas innan nästa föreställning….

Älskling är på besök, det är härligt. Vi sitter i varsin söndagshörna och gör inget. Det är skönt!

Premiärångest smyger sig på

Mitt liv innehåller inte mycket mer än manusläsning på fritiden och repetitioner på jobbet! Däremellan tänker jag på scener, försöker minnas textsjok, komma på roligare vändningar eller förbättringar. Premiärhetsen har börjat och ångesten bankar hårt på dörren. Åtta dagar kvar och jag har ingen aning om vad jag gör!!

Av olika skäl har jag fått ny text att slå in, en ny scen som ställer krav på mig att jag ska vara rolig men JAG ÄR INTE ROLIG!!!!

Ja, ni fattar…. Åååååångeeeeest….

Jag sover inte tillräckligt om natten heller, det är väl till viss del ett val, men när godnatt-stunden infaller tänker jag på nåt annat och har ingen lust att somna, och det är väl okej om jag inte vaknade halvfem ( alltså, vi pratar 4.30!!?) nästa morgon.

Pust.

Åtta dagar kvar. Nio med söndagen som borde vara ledig men såklart kommer jag och mitt manus umgås även då…

Återigen. Pust!

Rabattkod och helgmys

Oj vilken stillsam och ändå liksom händelserik Allhelgona jag har firat här i Skellefteå.

Vädret var toppen, soligt men halt, så jag kunde både vara duktig och promenera och slippa vara duktig och istället titta på vädret inifrån soffan.

Jag hittade friden som jag längtar efter , så att jag greppade en bok istället för paddan. Jag har så oerhört lätt för att välja den lätta vägen och bingetitta på serier istället för att använda min egen hjärna och fantasi genom läsning, men det lyckades jag med nu. Det var härligt!

Och fantasi fick jag utlopp även på andra sätt.

Att jobba med manuset tex, det kräver fantasi och intuition och lust, det kräver engagemang, tid och att man sätter sig över sin egen lättja…

Men alla skådespelare har någon gång drömt mardrömmar om att inte ha gjort läxan ordentligt. Jag vet inte hur många gånger jag under premiärveckan, när man sliter som en galning och ändå misstror sitt arbete och sin begåvning, har drömt att jag går upp på scenen och när jag tar klivet in tänker ” VARFÖR läste jag inte pjäsen innan???”

Det är en hemsk känsla!!!

Förresten, jag har fått möjlighet att ge er 10% rabatt på det magiska kosttillskottet Hårkontroll som jag äter och som är anledningen till att jag äntligen har fått lite längd på håret!!

https://www.kronansapotek.se/Varum%C3%A4rken/H%C3%A5rkontroll/c/H%C3%A5rkontroll

Detta är länken och koden är HARKONTROLL. Jag är oerhört nöjd, kvaliten på både mitt hår och mina naglar är outstandning!

Varför jag blev skådespelare? Jag gillar att klä ut mig!

Det här är jag! Eller i alla fall ett av mina jag. Det är jag i föreställningen HasseåTages Julafton som vi repeterar. Ser kul ut va?

Helena gör mask och kostym och hon har fantasi och glädje i överflöd!

Så här kul tycker jag att det är!

Det här är bara en första provning, en sorts repetition för Helena, men jag är redan nöjd!

Det här är jag. Eller i alla fall ett av mina jag!? Det här är jag i KarlBertil Jonssons Julafton som ingår i HasseåTages densamma.

Visst verkar det roligt att vara skådespelare!? Det är det också!

Och nu när Helena har fått till sin bit i föreställningen, ska vi försöka få till vår… Håll tummarna!

Vi har några veckor på oss. Premiär på Västerbottensteatern den 17 november!

Mitt vinterland. Jag är tillbaka. Och du med!

Japp, så var man i vintern igen! Även om vissa försöker låtsas sommar!

Den här killen tex, som vinkade oss välkomna när vi åkte från flygplatsen i Skellefteå.

Idag var det förstås rena bikinivädret när vi landade, endast 8 minusgrader till skillnad från gårdagens -15, men jag har för säkerhets skull laddat upp med dunjackor och min älskade täckkjol. Här skall icke frysas!

Och nu har vi börjat nästa produktion, HasseochTages Julafton! Jag har kanhända nämnt den förut, det är vår julshow och idag hade jag mask- och kostym-prov som det heter, när vi tillsammans med maskör kostymör och ateljén provar ut hur vi ska se ut.

Och jag fick på mig en kjol som jag inte kunde stänga innan vi åkte ut på turné! Jag har lyckats med konststycket att bli smalare samtidigt som jag har legat ute på turné!! Det är i stort sett omöjligt, trodde jag, så jag känner mig rätt nöjd.

Alltså, turnélivet är ju som en annan del av verkligheten, man gör och tänker och känner annorlunda, man leker och jobbar och skrattar och framför allt så äter man ALLT ute, frukost på hotell och lunch på korvkiosk och middag på Donken. Typ. Inte ett Viktväktarmål i sikte utan bara SKROVMÅL som det heter här uppe. Det är hamburgare och pommes och sånt.

Och så finns det en underlig maträtt som jag aldrig har sett, bara hört talas om. Den är liksom en legend! En Myt! Den heter Calskrove!

Calskrove är ett Skrovmål inbakat i en Calsone! Japp, du hörde rätt! Hamburgare och pommes frites inbakade i en pizza! Det är sånt som vi viktväktare bara drömmer om , och jag vill ha sagt att det inte måste vara en mardröm….

NÅN GÅNG, innan jag lämnar Skellefteå, hoppas jag få möta denna myt. Det kan räcka att få se den. Kanske smaka en tugga. Inte mer. Inte mindre! Men fenomenet, upplevelsen, den vill jag inte vara utan!