Slut. Och en ny början.

Så är den slut. Den här perioden i mitt liv, den här lyckliga perioden.

Igår spelade vi sista föreställningen av Släktkalaset, inför en jublande storskrattande och stundtals gråtande publik. Och även om publiken till viss del bestod av vänner och mödrar som ju måste tycka att vi är bra, så kände vi oss själva nöjda och uppskattade och som om vi har genomfört det här med bravur!

Det har varit en fantastisk tid, att tillsammans med den här klickande bunten människor få uppleva Västerbotten och mötet med både publik och varandra!

Nu ska vi vidare! Nästa produktion! Julshow på Västerbottensteatern!

Jag är så glad över att jag har med mig alla mina killar, både skådespelare och tekniker, in i nästa fas. Då blir avslutet nu inte lika abrupt och sorgset.

Men mina tjejer. Mina systrar. Mina nya vänner. Dom kommer att saknas mig!

Det är ju så det är i det här jobbet. Vi möts, vi trivs, vi älskar. Ibland ogillar vi varandra men måste ignorera det, låtsas som inte.

Och sen skiljs vi åt. Kanske ses vi i nåt annat sammanhang. Kanske ses vi aldrig mer. Men vi har haft varandra och berikat varandra. Vi har betytt något för varandra.

Tack för nu, kära kära ni!

Nu blickar vi framåt!

Komedifestival

Älskling och jag passar på, när jag äntligen är i Stockholm när det vankas event! Nu ska det skrattas!

Härliga Alexander slutar tack och lov inte att bjuda in mig på #erwikcommunication s event, trots att jag så sällan kommer loss ifrån Skellefteå.

Men nu är jag i Stockholm för att spela själv, vi är ju på turné med Släktkalaset och kör våra två sista föreställningar på Stadsteatern imorgon. Känns ju lite sorgligt, som jag har sagt tidigare, att den perioden är slut. Och samtidigt ser jag fram emot att få spela för kompisar och familj! Det blir ett riktigt Släktkalas!

Borta bra och borta bäst. Eller om jag menar Hemma….

Hemma! HemmaiStockholm-hemma.

Förra hösten fick jag erbjudande om ett 1års-kontrakt på Västerbottensteatern och då fick jag panik! 1 år!!? Ett år?? Ett HELT ÅR???!??

Det kändes oöverstigligt långt. Hur kan man bo hemifrån så länge, vara ifrån älskling och vänner och familj och glöm inte TORSTEN!! Hur skulle HAN klara sig utan mig ??? ( han klarar sig utmärkt bra, kan jag berätta! Men han blev jätteglad när jag kom hem igår och jag med för jag visste inte att han var på besök.)

Torsten har det toppen.

Men nu är det så lustigt ordnat att det visar sig att jag gillar att bo i Skellefteå. Jag gillar att gå till jobbet och jag gillar mina arbetskamrater och promenaderna längs älven gillar jag jättemycket, det norrländska vädret gillar jag fast jag har tydligen haft tur med det, jag gillar min lilla lägenhet och kort sagt, jag gillar det här året och trots att jag har två månader kvar innan hemflyttning till Stockholm på riktigt, börjar jag sakna att bo i Skellefte…. För nu känner jag mig HemmaiSkellefteå OCKSÅ!

Älskling mötte med bubbel på balle ( nej, jag brukar inte kalla balkongen för ballen, men det lät kul…)

Att komma hem till det riktiga hemmet.. det är klart att det är underbart!

Men det är rätt underbart att jag trivs så lätt nån annanstans också!

Så min skräck för att inte få vara hemma… Ja, klart att den finns på ett sätt men samtidigt har jag lärt mig att, att bo borta kan också vara bra kul spännande och utvecklande!

Tjohej!

Separationsångesten närmar sig…

Jag fulllkomligt ÄLSKAR min ensemble! Vi har så roligt! Vi gör en så bra föreställning! Vi är ett så underbart gäng, skådespelare och tekniker och musiker!

Gemensam “loge” i Sorsele. Här hänger vi allihop, skådespelarna byter karaktär och teknikerna dricker kaffe.

Obligatorisk vattenbild. Mycket älvar och andra vattenkonster ser jag här i Norrland! Denna från morgonpromme i Sorsele

I pjäsen har jag en ung älskare. Han heter River Moon och han är … nånting extra…😋 Kul att då få bo på River Hotell, där vi också upplevde något extra …

dvs Delslutfest efter föreställningen. Ostar och vin och skratt och mys, wow vilket bra gäng vi är!!!

Logen i Malå dagen efter. Var är glamouren???

Jag slutar inte tjata, men faktiskt, den här turnén är nåt av det roligaste jag har gjort!! Jag är ovan vid att 10 människor så TOTALT klickar med varandra, accepterar varandra, har samma humor och humör och lust på lek!

Tyvärr är turnén snart slut. Tre föreställningar kvar och jag känner separationsångesten närma sig med stormsteg!

Felvända bilder. Men dagen var bra! Och ett biotips!!

Men vilken underbar söndag! Sol skrek ner ifrån klarblå himmel, vinden var snäll och temperaturen lagom. Jag satt ju i bil en stor del av lördagen och längtade ut, så nu blev det en bra promenad på över en mil.

Även Skellefteå kan göra mysiga platser längs älvkanten. Åretrunt-hängmatta på konstgräs!

Vattenkonst. På sommaren badar barn i strålarna.

Frampå eftermiddagen träffades tjejerna i ensemblen och tog en middag på Taco Bar. Jag , som får äta 23 Points om dagen enligt Viktväktarna, hade ätit EXTREMT nyttig både frukost och lunch, så jag hade 20 Points kvar att russla med, vilket var bra eftersom vi såklart började med Margarita, bästa drinken ever!

Sen blev det bio!

Vi var ensamma i salongen, en kul upplevelse eftersom vi kunde tjoa, sjunga, sprida ut oss, kort sagt, bete oss som hemma!

Vad vi såg? En Måste film!

BlacKkKlansman !

Rolig, spännande, viktig, tankeväckande.

Vid filmens slut varken sjöng eller tjoade vi. Fyra kvinnor i olika åldrar med tårarna rinnande utefter kinderna.

Se den. Se den bara.

På turné . Borta och hemma.

Snart föreställning. Som den -numera- norrlänning jag är så säger jag Pite. Ume. Skellefte. 😂 Och idag kastar vi oss fram och tillbaka till just Pite.. Inget lyxliv på hotell, alltså!

Som poolen i Östersund! Det var härligt att börja dan där, efter min hurtiga springtur på löpbandet!

(Dagen efter och Nu fortsätter jag skriva, jag har tekniska problem som ALDRIG ger sig, jag blir galen!! men nu verkar det fungera…)

Jag har just promenerat en mil i ljuvligt höstväder, det är söndag och ledig dag. För att inte helt fastna i Game of Thrones-träsket tvingade jag ut mig och gissa om jag är nöjd nu!

Igår blev en hyfsat onyttig dag, en bra frukost och en PowerWalk men resten av dan satt vi i turnébuss fram och tillbaka till Piteå, åt middag på Max och kom hem sent, hungriga, så det blev chips och vin som nattmål…. 😳

Der är svårt att vara viktväktare på turné men bortsett från det gillar jag verkligen turnélivet, i synnerhet med det här härliga gänget jag jobbar med! Dom gör mig lycklig!

Ska man jämföra sig?

Jag var och hälsade på min peruk idag! Min och mina kollegors. Titta så fina och rufsiga vi ska bli, i årets julshow på Västerbottensteatern!

Vi ska sätta upp KarlBertil Jonssons julafton, minsann! Det kan man tycka är modigt med tanke på att Henrik Dorsin och hans gäng sätter upp densamma, men jag antar att Skelleftepubliken och dom i Stockholm nöjer sig med att se endast en av dom… Så vi slipper jämförelser…

Jag tänker på stackars Henke, det blir ju svårt för honom att toppa oss, alltså…..

Nä, det blir nog bra på båda håll! Olika kommer det att bli, och det är kul! Att man kan tolka en text på ett helt annat sätt, hitta andra betydelser och känslor och ge publiken andra bilder.

Hoppas jag får möjlighet att se deras föreställning . EFTER att vi har spelat klart vår. Så olika blir dom inte, så att jag självklart kan gå emellan utan att påverkas.

Nu spelar vi sluttampen på Släktkalaset, den som vi är på turné med nu, men om ett par veckor går repetitionerna på HasseoTages Julafton igång på riktigt. Det ska bli kul. Och förhoppningsvis slår vi inte ihjäl varandra under repen, i allas vår strävan att göra den bästa showen vi kan.

Jag är förväntansfull. Och lite rädd. Jag vill INTE in i repetitionskrig !!!

Livet är ju stundtals en fest…

Turnéliv. Det är som nåt annat. Inte jobb, inte semester. Inte vardag och inte fest, fast det blir ju lite fest då och då. Vi bor på hotell, vi är långt från hem och familj, vi har bara varandra.

Och vi är ett kul gäng!

Sänghäng på hotellrum

Vi gillar att leka. Vi leker i turnébussen, vi delar ut hus till varandra ” där ska du bo!!”, vi applåderar när vi åker förbi kossor , vi ger varandra bilar ” den tionde bilen från nu får du” och alla är lika nyfikna på vilket fordon som blir det tionde, vi skrattar rått om det är en flakmoppe och gläds på riktigt om bilen är snygg…

Framkomstdrink i Östersund

Vi har kul, helt enkelt! Vi repeterar hela tiden pga inhopp, men vi gillar att spela ihop och föreställningen blir bättre!

Vi har skoj!

Mumsfrukost!

Nu är vi på ett toppenhotell i Östersund med den bästa maten jag har ätit på länge!

YakinikoBroccoli med oxfilé …….

Vi gick ut hela gänget och smorde kråset, sen gick vi till nåns rum och drack vin.

Det är sånt vi gör på turné när vi är lediga!

Annorlunda morgonpromenad

Men wow, en stad som tar kultur och hälsa på största allvar!

Jag promenerar i Umeå, längs Älven som är ett norrländskt måste, och det är en upplevelse! Ja, solen skiner och vädret är krispigt och ljuvligt men vad som förhöjer än mer är hur man har ansträngt sig för att göra det trevligt!

Överallt sittplatser av helt olika modell. Lite som husen runt älven, gamla och nya om vartannat i en salig men kul blandning.

Som en gunga. Tänk att sitta där med kompisar och picknick..

Lite avslappnad solbadning?

Mera traditionell?

Lite gammaldags stentrappa kanske passar?

Konst eller sittplats? Inte vet jag!

Ja varför inte?

Nästan som en amfiteater.

Parkour-träning

Graffitiplank

Kultur för barn och ungdom

Andra sittplatser fanns det också och en plats kallad Sparken! Där åker man cykel skateboard och annat förstås!

Jag älskar ju min murrikka och vad dök plötsligt upp? En Varmkorv-gubbe, utan låda på magen!😄

Han hade sällskap av annan Gubbe

fast vem han föreställer får man gissa..

En liten vattenkonst finns ju också!

Allt detta och mer såg jag på en fyrakilometers promenad längs Hälsans Stig i Umeå! Rekommenderas!

Ett pinsamt avslöjande från en drömmare…

Jag är en riktig dagdrömmare! Det har jag alltid varit. Jag dagdrömmer så hårt så att jag nästintill tror att det är sant, det jag drömmer ihop.

Jag hade liiiite problem med logiken när jag hade drömt ihop att James, the one and only, kom tillbaka för att … tja, gifta oss kunde vi väl inte, men nån sorts lite hemlig relation kunde jag ändå få till i min skruvade hjärna. Jag menar, han hade ju ändå varit död sen långt innan jag föddes, men med ett stort mått av fantasi och en smula övertalning i mitt huvud så kunde jag knöka till ganska bra kärlekshistoria ….

Jorå. Det kunde jag! Och inte var jag tolv år heller, utan gick väl på mitt tjugonde… Det är första gången jag yppar det här, så behandla mig snällt och förstå, att jag har blivit mindre fantasifull sen dess.. Och förresten ör det väl preskriberat, ungdomar vet man väl hur dom är ….

Men nu drömmer jag igen. Det är inte riktigt JamesDean-dumt, men inte långt därifrån.

Men jag drömmer så hårt, att jag nästintill tror att det är sant. Uppenbarligen har inte DET ändrat sig i alla fall, sen jag var ung och dum och fantasifull .

Jag kan inte berätta min dröm. Nånstans går gränsen för vad man kan avslöja. Men vad jag KAN säga , är att även om drömmen inte slår in, har jag ändå rätt roligt med den under tiden, jag njuter av att min fantasi får gå loss, jag gillar att det jag tänker är ,åtminstone i mitt huvud , nästintill sant !

Nu, mot Skellefteå! Turnéliv!