Dom små tingens glädje

Det är så sköööönt att vara hemma! Jag går runt i lägenheten och bara njuter. Och allt sånt där som är så skööönt att slippa i Skellefteå, framstår nu som värsta nöjet! Tex har jag nyss städat bestickslådan ( plötsligt insåg jag att det runt gafflarna och osthyvlarna fanns nån sorts … ja, inte vet jag vad det är, brödsmulor eller hudavlagringar eller bara små torra kryplik, jag antar att fler än jag har upplevt fenomenet) och det gör mig belåten!

Och på balkongen är det sol så jag har ingen lust att gå utanför lägenheten, jag längtar inte efter kompisar eller nåt annat skoj, jag vill bara toffla runt här hemma och mysa. Planera middagen för mig och älskling, bara en sån sak! Värsta nöjet!

Jag tycker det är bra att jag kan glädja mig åt lite!

En annan dag vill jag kanske ha baluns ( tex imorgon när vi ska på jätteparty)!

Äntligen hemma

Vilken lycka det är att vara hemma, i sitt hem, med sin man, i sitt kök och med sin familj!

Jag reste mig ur sängen 04.45, stod vid flygbusshållplatsen 05.30, landade i hemmet 09.05! Solen sken, balkongen var varm, lägenheten var nystädad -eftersom älskling är en älskling som vill att jag ska komma hem till ett härligt hem utan måsten – så dagen var fri för mig att göra vad jag ville!

Så jag gjorde det jag längtade efter: städade kylskåp, vårfixade balkongen, ordnade till soffhörnan, lagade middag ( jag testade ett recept som jag bara läst innan, lax med parmesangratinerad sötpotatis… det var gott men inte jättegott?)och drack ett glas vin med älskling innan gästen kom, som var min mamma.

Trevlig första dag i Stockholm! Och jag har flera dagar kvar!

Nu ska jag hitta lugnet!

Träning och ryggont

Jag försöker ju träna, jag kan inte säga så mycket jag kan, för dygnet har många timmar när jag sitter still, men nån sorts rörelse vill jag ha varje dag, särskilt nu när vädret är så ljuvligt och det är så lätt att gå ut.

Så jag kör en PW varje dag längs med älven. Det är så bra att gå där, det är vackert, soligt och ensamt så där kan jag rabbla repliker inför kvällens föreställning utan att folk tror att jag är galen.Möter jag ändå någon, låtsas jag att att jag pratar i telefon.

Jo, jag kan naturligtvis min text utantill, vi har ju spelat en sådär 25 föreställningar nu, men det är en bra och avslappnande uppvärmning inför kvällen. Min rollkaraktär talar dessutom västerbottniska, nån variant i alla fall, och det känns skönt att öva lite på den….

Utöver mina promenader kör jag tabata-pass hemma på yogamattan samt hänger då och då på Friskisosvettis .

Under gårdagens Jympa Soft ( Soft!!! alltså, tantträning alltså….) slet jag sönder nåt i ryggen så idag har jag varit och tagit massage. Det är ju nåt man borde göra oftare! I förebyggande syfte, om inte annat.

Nu: till teatern och jobbet!

Spring Uje spring

Vilken fantastisk, omvälvande, gripande berättelse jag har sett ikväll!

Musikern/popstjärnan Uje Brandelius ( bandet heter Doktor Cosmos , okänd för mig) drabbades för två år sen av Parkinsons sjukdom och bestämde sig för att berätta om det.

Och som han berättar! Jag skrattar och gråter, hulkar och fnissar, när jag ser denna oerhört modiga utlämnande, av sin sjukdom märkta, människa ta oss med på sin resa utan lyckligt slut.

Men vi i publiken är lyckliga denna kväll. Av att få vara med, försöka förstå ( det kan vi ju såklart inte men vi kan försöka), att få möta den här mannen som ger oss sitt hjärta, ger oss smärta och skratt så att tårarna rinner…

Tack Uje! Tack, Uje Brandelius! ❤️

Berättarfest

Hela Skellefteå är en stor fest just nu. Den 10 Berättarfestivalen slog upp dörrarna igår och jag var på invigningen!

En lång radda berättare och musiker intog scenen och det var hur kul och spännande som helst!

Andreas Risan, som även jobbar med mig i Släktkalaset som jag spelar just nu

Thomas Andersson, makalös berättare och spelman.

En fantastisk kväll, med cirkusberättare och jazzberättare och gitarrberättare och skratt!

Toppen, helt enkelt!

Vårvinter

Jag har hört talas om vårvintern här i Västerbotten. Att den är så speciell och den bästa årstiden och sånt.

Jag gillar vår. Vem gör inte det, förresten. Våren är underbar och ett förebud om sommar och ja, alla vet….

Men våren här, är verkligen speciell! Massor med snö, massor med sol, massor med plusgrader. På kvällen blir det minus igen och allt som börjat töa fryser till is och förvandlar vägen där jag ska gå till en knagglig skridskobana, men på dagen är det magiskt härligt.

Jag PowerWalkar längs älven. Isen börjar släppa, parkbänkarna smälter fram. Jag möter glada människor med glada hundar.

Dom har med sig pickninck och gör upp eld i små picknickbås längs stigen.

Jag promenerar långt och njuter. Det känns exotiskt. Stockholm är toppen och där vill jag bo, men jag är verkligen glad över att få testa att bo här ett tag. Åtminstone idag!

Godmorgon till en strålande dag

Idag börjar min helg! Solen strålar från klarblå himmel och jag har ledig dag, ingen föreställning!

Igår kände jag mig missnöjd med mig själv, jag tränade inte och bloggade inte, städade inte och rackade ner på mig själv på alla möjliga sätt. Idag ska jag göra tvärtom! Idag ska jag utnyttja dagen och solen utanför fönstret gör mycket för att hjälpa mig i det beslutet.

Alltså: tvätten ligger i tvättmaskinen!

Frukosten ör uppäten och nyttig var den! Jag försöker tänka på vad jag äter, jag har ingen lust att gå upp i vikt och efter påsken känner jag mig en smula i farozonen för då stoppade jag i mig allt som kom i min väg , inklusive påskgodiset…. Så denna morgon började med bananpannkakor, blåbär och kvarg. Det är dessutom gott.

Och nu skriver jag det här och kanske lyckas jag få in en bild också, då kommer jag att känna mig nöjd för det!

Sen blir det ut i solen!

Okej. Jag är på banan igen!

Vart tar mina bilder vägen?

Jag vill lägga in bilder. Jag gör det och det verkar funka fint.

Och plötsligt är dom borta.

Vad händer? Går dom upp i rök? Sticker en gudlig hand ner sig och rycker bort dom? Eller är jag bara dum och oteknisk?

Jag försöker igenDetta är utsikten från mitt Skellefte-fönster ( ja, kanske inte den roligaste bilden, men detta är ju bara ett TEST..?)

Saknad vän

Jag råkade slå på SVtPlay och ramlade in i K Special om Rikard Wolff. Ett så fint program om en så fin vän.

En vän som jag på nåt sätt missade. Jag underhöll inte vår vänskap, det gjorde väl ingen av oss, men nu ångrar jag det.

Note to self: Släpp inte taget om människor. Tro inte att all tid alltid finns. Var rädd om det som är viktigt.

Man kan aldrig gardera sig mot det som händer.

men man man grabba tag i livet och suga ur det allt gott som finns där!

Att inte bo hemma

Det här med att vara frilansande skådespelare… Det är nåt speciellt.

Det är första gången för mig som jag spelar teater på en länsteater. Jag har filmat på andra platser än i Stockholm, jag bar bott ett halvår i Luleå ( när jag spelade Eva Höök i krimserien Höök), jag har gjort tv i Göteborg en längre tid ( En ängels tålamod hette den serien) och varit i Litauen och Hamburg och Trosa och…ja, på många olika ställen, men när man filmar så JOBBAR man hela tiden. Har man en ledig stund pluggar man text eller passar på att vila lite.

Att arbeta på teater däremot… det innebär en massa ledig tid. Vi spelar på kvällen men hela dagen är ledig!

Och i början är det skööööönt! Inga krav att göra något, inga skåp eller garderober som  måste städas, ingen storhandling eller fönsterputsning ( fast just det gör jag inte i alla fall), nej läsa bok och kolla på Netflix och promenera, det är härligt!

Fast efter ett tag blir det lite torftigt. Är detta livet? Är detta allt? Hur många serier ska jag se på istället för att leva själv?

Nu försöker jag aktivera mig med träning och annat, men det är som att dagen ändå blir lite tom och innehållslös.

Gissa om jag längtar hem! Imorgon, Stockholm, kommer jag!

PÅÅÅÅÅÅÅÅSK!