Saknad vän

Jag råkade slå på SVtPlay och ramlade in i K Special om Rikard Wolff. Ett så fint program om en så fin vän.

En vän som jag på nåt sätt missade. Jag underhöll inte vår vänskap, det gjorde väl ingen av oss, men nu ångrar jag det.

Note to self: Släpp inte taget om människor. Tro inte att all tid alltid finns. Var rädd om det som är viktigt.

Man kan aldrig gardera sig mot det som händer.

men man man grabba tag i livet och suga ur det allt gott som finns där!

Att inte bo hemma

Det här med att vara frilansande skådespelare… Det är nåt speciellt.

Det är första gången för mig som jag spelar teater på en länsteater. Jag har filmat på andra platser än i Stockholm, jag bar bott ett halvår i Luleå ( när jag spelade Eva Höök i krimserien Höök), jag har gjort tv i Göteborg en längre tid ( En ängels tålamod hette den serien) och varit i Litauen och Hamburg och Trosa och…ja, på många olika ställen, men när man filmar så JOBBAR man hela tiden. Har man en ledig stund pluggar man text eller passar på att vila lite.

Att arbeta på teater däremot… det innebär en massa ledig tid. Vi spelar på kvällen men hela dagen är ledig!

Och i början är det skööööönt! Inga krav att göra något, inga skåp eller garderober som  måste städas, ingen storhandling eller fönsterputsning ( fast just det gör jag inte i alla fall), nej läsa bok och kolla på Netflix och promenera, det är härligt!

Fast efter ett tag blir det lite torftigt. Är detta livet? Är detta allt? Hur många serier ska jag se på istället för att leva själv?

Nu försöker jag aktivera mig med träning och annat, men det är som att dagen ändå blir lite tom och innehållslös.

Gissa om jag längtar hem! Imorgon, Stockholm, kommer jag!

PÅÅÅÅÅÅÅÅSK!

 

 

Förvånade mig själv

Ja, idag har jag gjort något jag aldrig har gjort förut!

Stått i en skidbacke och tittat på Damernas 3milalopp  på SMveckan här i Skellefteå! Visst är det konstigt?

Sport är inget vi ägnar oss åt, varken jag eller Älskling. Jo, jag tränar ju då och då, men sporta kan man väl knappast kalla det när det mest blir sporadisk Friskisosvettis eller powerwalks, och att TITTA på sport går bort!

Så bara tanken att jag frivilligt skulle traska i väg och ställa mig i snön för att se på skidåkning i flera timmar….. I did’nt see that coming, om jag säger så.

Men detta gjorde jag, och jag klappade med vantklädda händer när  Charlotte Kalla stakade sig uppför backen med spänstiga stak ( hon tog för övrigt sitt tredje SM-guld, alltså sitt tredje denna VECKAN, det är värt att applådera tycker jag!) och jag njöt av solen och stämningen och det var rätt kul!

Sen fick jag gå hem till kompis och äta löjromstoast och dricka bubbel, bra fortsättning på min sportiga dag ….

Nu på huvudet ner i bingen. Imorgon börjar arbetsveckan igen!

 

 

 

 

 

 

 

Stillhet på söndagen

Idag har jag inte gjort mycket.

jag spelar ju bara på kvällarna, hela dagarna är i allmänhet lediga, men ändå är det skönt när helgen kommer. Min helg börjar på söndagen eftersom vi förstås har föreställning på lördagen, igår hade vi dessutom ensemblefest efteråt, dvs vi beställde pizza och drack vin och skrattade och skvallrade, alltså sånt där som alla människor gör med jämna mellanrum.

Men det var första gången vi sågs allihop på fest sen premiären och det var kul.

Men solen sken idag och Skellefteå har en fin älv att promenera vid, och sen fick jag middag hemma hos en kollega så jag känner mig nöjd.

För övrigt missade jag Årets Fest i fredags, det är baksidan med att ha ett jobb. Man kan inte gå på alla roligheter som dyker upp i ens väg, och just på fredagen var jag bjuden på smokingfest på ett slott med massor av trevligt folk och  champagne i strida strömmar, Charlotte Perelli uppträdde och alla klackar slog i taket!

Men själv spelade jag teater och sen gick jag hem och drack te…

Det är också charmigt, även om inte lika spännande.

Godnatt för nu!

 

 

 

 

 

 

 

Ny vecka. Nya tag.

Tillbaka i Västerbotten. Klockan ringde i svinottan, bara att släpa sig  ur den sköna sängen, lämna älskling och sätta sig på flygbussen.

Lustigt att lämna Stockholm som hade ,visserligen sol, men minus fyra grader och att komma hit, där våren har anlänt, snön droppar från taken, fåglarna sjunger och plusgradern flockas!

Fina dagar har jag haft hemma, även om sorgliga och upprivande.

Benny Fredriksson var min chef och även min vän under en tid och trots att det var länge sen vi hade någon kontakt att tala om, vickar hela världen till och jag tappar fotfästet lite grann, när något så hemskt som detta händer.

Men vi som är kvar, vi kämpar vidare!

Jag ska börja med att gå ut i vårsolen, njuta av droppet och förhoppningen om att ljuset och värmen så sakta är på ingång, både vad det gäller vädret och samhällsklimatet!

 

Livet. En bergochdalbana.

Jag är ledig – inte helgledig  för idag är det måndag- men i alla fall ..

Det är härligt att vara hemma i Stockholm, att träffa Älskling och resten av familjen, fira mina syskon som fyller år och träffa kompisar och städa garderoben och laga mat och gå på stan… och mitt upp i alltihop, allt det roliga och solen och det fina, få besked om att någon jag kände och någon som påverkade mitt liv och som funnits – i alla fall då och då – i mina tankar, att plötsligt få veta att han inte finns längre, att han har tagit sitt liv, att han har valt att inte leva längre.

Vad som hände kan jag bara  spekulera om.

Jag kan inte veta.

Mycket skuld och många anklagelser kommer att förgifta oss. Förhoppningsvis kommer något gott ut i slutändan.

Sov gott, Benny. Detta önskade vi oss inte.

Teknik! Eller oteknisk …..

Avsnitt två i mitt nya bloggande.

Hjälp!!!

Jag är oteknisk som få, och gissa om det är mycket man måste fatta för att kunna börja skriva! Det är ord jag aldrig har hört, uttryck jag inte förstår, tankebanor som antagligen inte finns i mitt huvud.

Andra damer i min ålder begriper väl vad jag menar, medan 16åringarna skakar på huvudet och tycker vi är från stenåldern.

Det är vi också..

Men mitt mål är att jag ska lära mig, så jag tragglar väl på.

Närsomhelst ska jag lära mig lägga in bilder…

Vi hörs ?