Spring Uje spring

Vilken fantastisk, omvälvande, gripande berättelse jag har sett ikväll!

Musikern/popstjärnan Uje Brandelius ( bandet heter Doktor Cosmos , okänd för mig) drabbades för två år sen av Parkinsons sjukdom och bestämde sig för att berätta om det.

Och som han berättar! Jag skrattar och gråter, hulkar och fnissar, när jag ser denna oerhört modiga utlämnande, av sin sjukdom märkta, människa ta oss med på sin resa utan lyckligt slut.

Men vi i publiken är lyckliga denna kväll. Av att få vara med, försöka förstå ( det kan vi ju såklart inte men vi kan försöka), att få möta den här mannen som ger oss sitt hjärta, ger oss smärta och skratt så att tårarna rinner…

Tack Uje! Tack, Uje Brandelius! ❤️

Berättarfest

Hela Skellefteå är en stor fest just nu. Den 10 Berättarfestivalen slog upp dörrarna igår och jag var på invigningen!

En lång radda berättare och musiker intog scenen och det var hur kul och spännande som helst!

Andreas Risan, som även jobbar med mig i Släktkalaset som jag spelar just nu

Thomas Andersson, makalös berättare och spelman.

En fantastisk kväll, med cirkusberättare och jazzberättare och gitarrberättare och skratt!

Toppen, helt enkelt!

Vårvinter

Jag har hört talas om vårvintern här i Västerbotten. Att den är så speciell och den bästa årstiden och sånt.

Jag gillar vår. Vem gör inte det, förresten. Våren är underbar och ett förebud om sommar och ja, alla vet….

Men våren här, är verkligen speciell! Massor med snö, massor med sol, massor med plusgrader. På kvällen blir det minus igen och allt som börjat töa fryser till is och förvandlar vägen där jag ska gå till en knagglig skridskobana, men på dagen är det magiskt härligt.

Jag PowerWalkar längs älven. Isen börjar släppa, parkbänkarna smälter fram. Jag möter glada människor med glada hundar.

Dom har med sig pickninck och gör upp eld i små picknickbås längs stigen.

Jag promenerar långt och njuter. Det känns exotiskt. Stockholm är toppen och där vill jag bo, men jag är verkligen glad över att få testa att bo här ett tag. Åtminstone idag!

Godmorgon till en strålande dag

Idag börjar min helg! Solen strålar från klarblå himmel och jag har ledig dag, ingen föreställning!

Igår kände jag mig missnöjd med mig själv, jag tränade inte och bloggade inte, städade inte och rackade ner på mig själv på alla möjliga sätt. Idag ska jag göra tvärtom! Idag ska jag utnyttja dagen och solen utanför fönstret gör mycket för att hjälpa mig i det beslutet.

Alltså: tvätten ligger i tvättmaskinen!

Frukosten ör uppäten och nyttig var den! Jag försöker tänka på vad jag äter, jag har ingen lust att gå upp i vikt och efter påsken känner jag mig en smula i farozonen för då stoppade jag i mig allt som kom i min väg , inklusive påskgodiset…. Så denna morgon började med bananpannkakor, blåbär och kvarg. Det är dessutom gott.

Och nu skriver jag det här och kanske lyckas jag få in en bild också, då kommer jag att känna mig nöjd för det!

Sen blir det ut i solen!

Okej. Jag är på banan igen!

Vart tar mina bilder vägen?

Jag vill lägga in bilder. Jag gör det och det verkar funka fint.

Och plötsligt är dom borta.

Vad händer? Går dom upp i rök? Sticker en gudlig hand ner sig och rycker bort dom? Eller är jag bara dum och oteknisk?

Jag försöker igenDetta är utsikten från mitt Skellefte-fönster ( ja, kanske inte den roligaste bilden, men detta är ju bara ett TEST..?)

Saknad vän

Jag råkade slå på SVtPlay och ramlade in i K Special om Rikard Wolff. Ett så fint program om en så fin vän.

En vän som jag på nåt sätt missade. Jag underhöll inte vår vänskap, det gjorde väl ingen av oss, men nu ångrar jag det.

Note to self: Släpp inte taget om människor. Tro inte att all tid alltid finns. Var rädd om det som är viktigt.

Man kan aldrig gardera sig mot det som händer.

men man man grabba tag i livet och suga ur det allt gott som finns där!

Att inte bo hemma

Det här med att vara frilansande skådespelare… Det är nåt speciellt.

Det är första gången för mig som jag spelar teater på en länsteater. Jag har filmat på andra platser än i Stockholm, jag bar bott ett halvår i Luleå ( när jag spelade Eva Höök i krimserien Höök), jag har gjort tv i Göteborg en längre tid ( En ängels tålamod hette den serien) och varit i Litauen och Hamburg och Trosa och…ja, på många olika ställen, men när man filmar så JOBBAR man hela tiden. Har man en ledig stund pluggar man text eller passar på att vila lite.

Att arbeta på teater däremot… det innebär en massa ledig tid. Vi spelar på kvällen men hela dagen är ledig!

Och i början är det skööööönt! Inga krav att göra något, inga skåp eller garderober som  måste städas, ingen storhandling eller fönsterputsning ( fast just det gör jag inte i alla fall), nej läsa bok och kolla på Netflix och promenera, det är härligt!

Fast efter ett tag blir det lite torftigt. Är detta livet? Är detta allt? Hur många serier ska jag se på istället för att leva själv?

Nu försöker jag aktivera mig med träning och annat, men det är som att dagen ändå blir lite tom och innehållslös.

Gissa om jag längtar hem! Imorgon, Stockholm, kommer jag!

PÅÅÅÅÅÅÅÅSK!

 

 

Förvånade mig själv

Ja, idag har jag gjort något jag aldrig har gjort förut!

Stått i en skidbacke och tittat på Damernas 3milalopp  på SMveckan här i Skellefteå! Visst är det konstigt?

Sport är inget vi ägnar oss åt, varken jag eller Älskling. Jo, jag tränar ju då och då, men sporta kan man väl knappast kalla det när det mest blir sporadisk Friskisosvettis eller powerwalks, och att TITTA på sport går bort!

Så bara tanken att jag frivilligt skulle traska i väg och ställa mig i snön för att se på skidåkning i flera timmar….. I did’nt see that coming, om jag säger så.

Men detta gjorde jag, och jag klappade med vantklädda händer när  Charlotte Kalla stakade sig uppför backen med spänstiga stak ( hon tog för övrigt sitt tredje SM-guld, alltså sitt tredje denna VECKAN, det är värt att applådera tycker jag!) och jag njöt av solen och stämningen och det var rätt kul!

Sen fick jag gå hem till kompis och äta löjromstoast och dricka bubbel, bra fortsättning på min sportiga dag ….

Nu på huvudet ner i bingen. Imorgon börjar arbetsveckan igen!

 

 

 

 

 

 

 

Stillhet på söndagen

Idag har jag inte gjort mycket.

jag spelar ju bara på kvällarna, hela dagarna är i allmänhet lediga, men ändå är det skönt när helgen kommer. Min helg börjar på söndagen eftersom vi förstås har föreställning på lördagen, igår hade vi dessutom ensemblefest efteråt, dvs vi beställde pizza och drack vin och skrattade och skvallrade, alltså sånt där som alla människor gör med jämna mellanrum.

Men det var första gången vi sågs allihop på fest sen premiären och det var kul.

Men solen sken idag och Skellefteå har en fin älv att promenera vid, och sen fick jag middag hemma hos en kollega så jag känner mig nöjd.

För övrigt missade jag Årets Fest i fredags, det är baksidan med att ha ett jobb. Man kan inte gå på alla roligheter som dyker upp i ens väg, och just på fredagen var jag bjuden på smokingfest på ett slott med massor av trevligt folk och  champagne i strida strömmar, Charlotte Perelli uppträdde och alla klackar slog i taket!

Men själv spelade jag teater och sen gick jag hem och drack te…

Det är också charmigt, även om inte lika spännande.

Godnatt för nu!

 

 

 

 

 

 

 

Ny vecka. Nya tag.

Tillbaka i Västerbotten. Klockan ringde i svinottan, bara att släpa sig  ur den sköna sängen, lämna älskling och sätta sig på flygbussen.

Lustigt att lämna Stockholm som hade ,visserligen sol, men minus fyra grader och att komma hit, där våren har anlänt, snön droppar från taken, fåglarna sjunger och plusgradern flockas!

Fina dagar har jag haft hemma, även om sorgliga och upprivande.

Benny Fredriksson var min chef och även min vän under en tid och trots att det var länge sen vi hade någon kontakt att tala om, vickar hela världen till och jag tappar fotfästet lite grann, när något så hemskt som detta händer.

Men vi som är kvar, vi kämpar vidare!

Jag ska börja med att gå ut i vårsolen, njuta av droppet och förhoppningen om att ljuset och värmen så sakta är på ingång, både vad det gäller vädret och samhällsklimatet!