Corona. Panik, tragedi, hysteri. Alla är drabbade och alla reagerar vi olika.

Vad göra i dessa tider?
Plötsligt kastade sig en annan verklighet ner över oss. Något som i alla fall jag inte hade sett komma eller ens kunnat ana att det skulle kunna bli så här. Att ”årets influensa” skulle medföra att hela samhället, ja hela världen, stängs ner.

Jag har såklart åsikter. Men jag tänker inte ta dom här, för det är helt ointressant vad jag tycker eller tror, jag vet för lite och som sagt, ser inte helheten och det finns det andra som gör.
Så jag tror att min uppgift nu, är att vara så uppmärksam och omtänksam jag kan. Att vara försiktig och lyda dom direktiv som kommer, att försöka undvika att bli smittad och framför allt, att låta bli att smitta vidare i den mån jag kan.

Det bästa jag tyckte att jag kunde göra, var att packa en kappsäck med mat samt älskling och åka ut till ön, där ingen ännu är eftersom sommarn är långt borta. Ön är för dom flesta en sommarö, men vi älskar att vara i vårt skärgårdshus oavsett årstid, vi har värme och vatten och brasor och utsikt och varann. Här trivs vi!

Och här gör vi ingen fluga förnär, eller jo, jag slog ihjäl en nyvaken mygga som trodde att det var dags att vakna när vi öppnade upp huset och tillförde just värme och lukten av blod, myggan dansade en liten dans med tanke på sitt kommande skrovmål efter en lång vinter. Stackarn...

Det är en sån lycka att ha en ö att komma undan på! När stan är ett tyst och folktomt elände, är det ljuvligt att komma ut till ett tyst och folktomt paradis istället.
Och sol har vi haft, bara en sån sak! Solen har vi ju inte sett mycket av på rätt länge, så vi passade på och gjorde utomhussaker, som vedstapling och bryggfixning. Och terasslunch.

Faktum är att våren, den RIKTIGA våren, inte den där lite läskiga som dök upp i januari och slog ut körsbärsträden lite här och var, utan den där våren vi går och längtar efter, den har kommit en bit på väg här.
Både krokus och snöfall! Det är vi ju vana vid, det är som det ska vara!

Men imorgon åker vi tillbaka till stan igen. Jag har mina gamlingar i huset som jag har tagit på mig att gå och handla till, jag vill inte att dom ska behöva gå ut i onödan.
Och sen vill jag gärna supporta mina locals, det tror jag är en oerhört viktig uppgift som vi alla kan göra, mer eller mindre. Handla i bageriet, köp hem sushi, försök hjälpa dom som annars kommer att gå under.
Vi har en svår tid framför oss.
Men vi kan försöka göra nåt bra. Titta bara på italienarna som sjunger för varandra på balkongerna. Eller på alla människor som sträcker ut en -kanske symbolisk- hand för att bistå sina medmänniskor. Artister som lägger upp konserter på Facebook eller författare som läser i sina böcker på Instagram.
Vi behöver varandra. Ingen kan göra allt men alla kan göra nåt. Kanske bara att le mot någon vi möter i det som nyss var vimlet, men som nu är ganska tomt och ensamt och ledset.
Då kan ett leende vara väldigt mycket värt!

Gillar

Kommentarer

cecilialjung
cecilialjung,
Ja, alltid! Inte bara i svåra tider!💗
nouw.com/cecilialjung
Tess
Tess,
Så bra inlägg! O ja håller med, man ska le vara snälla i svåra o bra tider 💞💪🏻
nouw.com/tess
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229