Denna dag ett liv

MorgonPW i strålande sol och fem grader varmt, friskt skönt uppiggande, efter denna utmattande veckan. Bra början på dagen.
Väl hemma, jag har duschat och står i morgonrock och gör frukost, ringer det på dörren. Det ringer ALDRIG på min dörr i Skellefteå, framför allt inte klockan åtta på morgonen, så lite konfunderad öppnar jag för en kvinna som frågar efter ett för mig helt okänt mansnamn. Jag hinner undra om hon tror att jag har förfört eller kidnappat hennes man, glöm inte morgonrocken! men hon sökte grannen visade det sig...? Strax därpå ringer telefonen och en glad kille säger Hej Cecilia!!! Jag väntar tyst på att han ska berätta vad han säljer, tystnaden blir längre och jag börjar tro att han VILL något, när han säger " Jag har inte ringt till Cecilia Philipsson va??" Sen började arbetsdagen med en skräll! En eller annan katastrof hade hänt, nån hade betett sig oacceptabelt och teaterns personal hade möten och samtal, även så vår ensemble som egentligen skulle repetera en sista gång innan genrep på eftermiddagen. Det slutade med att mycket som borde ha ventilerats tidigare äntligen kom upp, det blev gråt från ett flertal av oss och känslor som till slut såg dagens ljus och på det stora hela var det bra, utmattande men bra, och förhoppningsvis kommer något gott ut av detta i slutändan. Från denna dramatik kastade vi oss in i nästa, dvs genrep inför publik, efter en alltför kort rep-period med alltför många inhopp. Ingen skugga över våra FANTASTISKA inhoppare dock, som gjorde ett jättejobb och hjälpte oss att lyfta föreställningen ytterligare ett hack!
Efter föreställning. Publiken var glad. Sen: packa packa packa! Vi åker på turné nästa vecka och scenografi, kläder och rekvisita ska packas och detta är en länsteater där vi skådespelare icke ges plats att vara diviga! Nope, här gäller det att kavla upp skjortärmarna och hjälpa till ( fast vi slipper bygga och riva och bära, tack och lov...)
En stund på soffan innan bussen går Sen, flygbuss och flygplan! Mot STOOOOOOCKHOOOOLM!
Flygvärdinnan lockade : Fredag.....Inget vin?.? Och jag rycktes med..... Och så, till sist. Hemma! Ljusen är tända, maten är framdukad, älskling står beredd med kram. Åh, jag har längtat så kopiöst efter detta. Lugnet. Ostressen. Ickeilskan. Kanske kan sorgen bakom mina ögonlock mattas av, lusten att gråta klinga bort.Den omöjliga tröttheten lägga sig till vila och jag kan samla krafter till turnén som jag ser fram emot. För vad jag än har för andra åsikter, så ska ni veta: Min ensemble, mina kollegor, mina arbetsvänner.... Dom är underbara, livgivande, roliga, energirika, välgörande. Vi är ett så bra team! Ni gör att det här, trots allt jag gnäller om, är en av dom riktigt bra perioderna i mitt liv! Tack!

Gillar

Kommentarer

Mia Asserud
Mia Asserud,
Vad fint skrivet Cecilia! Vi trivs jättebra med dej också. ❤️
Cecilia Ljung
Cecilia Ljung,
???
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229