Efter teatern.

Att komma hem efter föreställningen. Slå upp ett glas vin eller koka en kopp te. Eller dricka upp det kalla teet som står kvar sen tidigare på dan, det gillar jag också,

Jag har lagt min energi och min glädje hos publiken. Förhoppningsvis känner dom det och blir glada själva. Ibland får dom mera av en kamp, jag och mina kollegor försöker så mycket vi orkar att ge något bra och det händer att vi försöker för mycket! Vi vill så gärna att det ska bli bra så att publiken känner sig påhoppad, attackerad nästan, och backar. Vägrar ta till sig, vägrar förstå och framförallt, vägrar ha roligt!

Vi står i kulisserna och lyssnar på varandra, vi hör hur stackaren på scenen sliter och försöker, försöker igen, försöker med sitt hjärteblod att värma upp dom dom kommit för att se oss, som betalat dyra pengar för att få en upplevelse, som trots våra försök kanske kommer att besviken gå ifrån teatern.

Och ibland, som ikväll, faller det mesta på plats! Folket i salongen är glada och med på noterna, vi på scenen studsar fram, drivs av skratten och känslan av att vi alla delar en fin stund.

Och sen då, att komma hem. Det är tyst. Jag sminkar av mig, smörjer in mig, klär av mig och sveper in mig i min negligé. (Det är en bajsbrun mångårig osexig flercemorgonrock, perfekt för sitt syfte!)

Jag tar mitt glas eller min kopp, äter mitt lilla tilltugg ( för närvarande är det rostat libabröd och hummus) och njuter av tystnaden och känslan av att idag! Idag gjorde vi nåt bra! Idag vet jag varför jag är skådespelare, för det var det här jag ville åt! När både jag, vi – mina medskådespelare och mina tekniker- och publiken är nöjda.

Det finns inget bättre!

Kommentera