Hör upp, regn!

Vad konstigt det känns. Jag började morgonen med fint väder, ett ganska bra träningspass, en kortare powerwalk för jag har ett skoskav som aldrig ger sig, och en simtur i älven. Underbart och somrigt.
Nu är det kväll och höst! 14 grader ute, regnet strilar, och jag tänder ljus och sitter under filt.

I tre månader har vi haft magiskt väder, nästan för varmt, här och var har folk klagat lite tyst, sommarn har helt enkelt varit så som ALLA somrar var när jag var liten. Oavbrutet sol, inga moln, aldrig en ylletröja. Barndomssomrar. Precis som Barndomsvintrarna var. ALLTID snö, frusna sjöar, skridskor och pulkor och gärna solsken under dagen när man var på picknick, skalade apelsin med sina kladdiga valna händer ( varför skulle det alltid ätas apelsin? Och varför skalade vi inte dom hemma och la i påse, så man slapp kladdet och förfrysta små fingrar?)

Hursomhelst, denna sommaren har ju varit precis så som jag inbillar mig att barndomens alla somrar var. Och då och då har vi sagt till varandra att " ja, börjar det regna NU, så kan man i alla fall inte klaga!" Jo, tjena! Jag tittar ut på strilet och tänker att "det var väl himla synd, det är ju bara femte augusti, inte kan väl sommaren vara slut REDAN??"

Jo jo, det behövs regn, och jomenvisst, naturen blir glad, och ja ja, det är skönt med lite svalka och jada jada jada....

Jag vill ha mer sommar! Jag vill INTE att sommaren är slut! Regna av dig under natten, regn, och släpp fram den gula bollen imorgon igen, så att ordningen blir återställd! Gör det bara! Tack!!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229