Jobbig skådespelare?

Sitter på flygbuss, för tredje gången denna veckan, men nu ska jag ut till ön och gulla med älskling och vila nån dag efter en hektisk arbetsperiod.

Detta är vad jag hoppas väntar mig…

På tre veckor har vi lagt en grund till julshowen vi ska spela i december, HasseåTages Julafton. Det är deras texter, samt KarlBertil Jonssons jul, och det har inte varit lätt!

Hasse o Tage var geniala på sin tid. Oerhört aktuella, dvs, idag är texterna daterade och lite mossiga, och vi har brottats med frågan Varför spelar vi, Vad vill vi och för Vem spelar vi. Några brottas mer än andra och jag har känt mig som en riktigt jävla asjobbig skådespelare som inte bara kan hålla käft och lita på texten och på att andra vet bättre än jag….

Det blir några reprisbilder, bussen är mörk och foto-ovänlig…

Är det typiskt mig att känna mig jobbig? Eller är det typiskt kvinnligt? Eller är jag bara rätt och slätt en pain in the ass och borde skärpa till mig och rätta in mig i ledet?

Detta är ju egentligen en retorisk fråga… Jag vet att jag är jobbig men jag tycker ju också att jag har rätt och att det är för föreställningens bästa som jag lägger mig i.

Trött är jag nu i alla fall. Sliten efter att ha krigat på teatern, sliten efter att ha spänt mina muskler till det yttersta på Ledarstudion tidigare under veckan, sliten av att flaxa fram och tillbaka till Skellefteå.

Längtar efter den här killen….

Vi avslutade idag med ett genomdrag av pjäsen och det var i alla fall kul. Folk ” från huset” som vi säger när kollegerna kommer och tittar, tyckte att det var roligt och att vi hade kommit långt och det var skönt. Nu lägger vi denna åt sidan ett tag, på måndag börjar vi nästa hetsperiod! Pjäsen från i våras ska på två veckor repeteras om, ny scenografi och några nya skådespelare , och sen ut på turné!!

Det ska bli kul. Tjohej!

Kommentera