När jag inte räcker till.

Min älskling bekymrar sig. Och det är inte alltid han delar det med mig. Jag märker det förstås ändå, även om han försöker hålla mig utanför. Jag tror att han vill underlätta för mig, jag ska slippa hans bekymmer, men dom blir mina i alla fall! Det värsta är, att jag blir ju också påverkad, och inte alltid så som jag skulle önska. Jag blir inte stark och trygg och ett bröst för honom att vila mot, utan jag blir också ledsen och stingslig och så grälar vi med varandra istället för att stärka varandra.
Detta lugnet, denna skönheten, det här ljuvliga. Det är vad jag vill vara för honom. Och det är förstås vad jag önskar av honom när det är jag som inte har det bra.
Istället är det det här han får.... Stackars älskling.., ? Han kommer inte att hålla med mig, han tycker att jag är söt hur jag än ser ut. Jag tror att han älskar mig även när jag är arg och han är sur och vi har det trist, och det är ju ömsesidigt. Men jag skulle verkligen vilja vara en bättre människa ibland. Och ibland önskar jag av honom att han var det. Det är väl bara att jobba på det! I nöd och lust! Äktenskap, bring it on!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229