Nattliga funderingar

Sova. Det går inte. Värmen och tankarna och en lätt känsla av blää förhindrar det. Håller jag på att bli sjuk? Eller är det bara blandningen av separationsångest och längtan efter att ta tag i livet utanför semestern som får mig att känna mig såhär?

Vi var på en så fin middag hos våra vänner i deras glashus ikväll. Våra andra vänner var också med så det kunde inte vara bättre.

Utom mitt humör då. Eller att Blodmånen inte ville synas bakom molnen. Eller att känslan i min mage är … olustig på nåt sätt.

Jag har haft en låååång sommar. En härlig sommar, där absolut inget har saknats, jo lite regn nångång och rätt mycket mer av älskling, men av sol och vänner och vin har jag haft ett övermått.

I nattens mörker…

Torsten, min andra älskling, har gått hem. Tomt. Och skönt. Jag får plats i sängen och jag når min man, Totte låg annars som en sedlighetspolis emellan oss i bingen.

Min mage vänder sig.

Sömnen är långt borta, men tröttheten kliar i mina ögon.

Och plötsligt, utanför, hör jag regndroppar mot marken. Och älsklingen, min alldeles egna, underbara, snusar bredvid mig.

Stick iväg, gamla olustmage!

Det blir bra!!

2 comments / Add your comment below

Kommentera