Passgångare!

Jag vaknar till en grå vinter. Snön yr. Ledig söndag. Inget PW-väder . Vad göra? Jo

Det kom som en chock även för mig! Schlager, mello och liknande är inget jag brukar ägna mig åt, men nu så! På med dansskorna bara! Eller gympadojjorna, då…

Någonting händer med mig när jag ska göra ledarledda övningar. Jag tycker att det är roligt att dansa och är rätt bra på att följa ( om kavaljeren är stilig och för mig med stark hand, annars tar jag över och för honom istället ?), men att stå i grupp och försöka göra likadant… Det GÅR inte! Jag utvecklar någon sorts passgångar-gen, min hjärna kan inte FÖRSTÅ hur jag ska sparka ut med ena benet och dra in andra handen, jag ser ut som en berusad galning vilket känns orättvist när jag inte ens har tänkt ORDET champagnefrukost..

Jag tog mig igenom i alla fall och ganska nöjd känner jag mig nu!

Liv och Död

Är jag en gammal människa undrar jag när mina kollegor går på restaurang efter föreställningen och jag väljer att gå hem

Eller är jag tvärtom ung undrar jag när jag minns att jag tillbringade en eftermiddagsstund på barnteater. Enbart 4-åringar i publiken, hur gulligt som helst!

Nä, jag bestämmer mig för att jag är en dam i mina bästa år, som gillar en lugn lördagkväll i soffan! Ett glas vin och en bra film och ute snöar det lite orättvist eftersom jag hör att våren på riktigt har kommit på andra ställen i Sverige

Jag kurar filt.

Jag är lite ledsen över att så många som jag har anknytning till dör just nu. Benny och Rikard och Johannes och Barbro. Och nu senast Tim.

Avicii har jag ingen som helst anknytning till ( fast jag har jobbat med hans mamma). Men ändå känns det sorgset när en så ung människa dör. Och , efter att ha sett dokumentären True Stories, vad jag förstår en jagad människa.

Usch.

Ta hand om er därute! Vi bestämmer att vi försöker leva så bra vi kan!

Boten mot träningsångest

Jag lägger en hel del tid på att klanka ner på mig själv. Mycket mer än jag borde göra. Särskilt när jag så väl VET hur jag ska göra för att slippa!

Ta detta med träningen tex. Det är ju bara att GÖRA den!Dom glada deltagarna INNAN passet

Så idag, istället för att hitta på nån undanflykt, gick jag till Friskis och körde ett Tabatapass.

Jag gör Tabata hemma på yogamatta också, och gillar det verkligen. För att det är enkelt och går fort. Men hej vad lätt och snabbt jag kan låta bli att göra det också…

Den uttröttade deltagaren EFTER passet

Så att låta sig ledas av Bianca som med ett leende på läpparna körde skiten ur oss var helt rätt idag!

Med lagom lång PowerWalk efteråt och -som det ju gärna blir när jag har varit duktig- en nyttig middag, så är jag nöjd och behöver inte lägga mer tid på att klanka ner på mig.

Idag, alltså ….?

Föräldrar på besök

Jag missade att skriva igår. Kanske i förrgår också? Det är för att släkten invaderade Släktkalaset.

Jag spelar en föreställning som heter det. Släktkalaset. Det är en västerbottnisk variant av Masjävlar.

Och nu kom far med fru för att få se den och mig och Skellefteå. Riktigt mysiga dagar har vi haft, men tiden att blogga liksom försvann…

Snön har smält bort helt oförhappandes. Dagen är varm och natten är kall så vi har ett väldigt speciellt väder, vår och vinter samtidigt. Vårvinter

Föräldrar i solen….

Nu har dom åkt och friden har infunnit sig och jag sätter på te

Tankar från ett flygplan

Så sjuuuukt irriterande att sitta på ett flygplan och den ena efter den andra droppar in lite avslappnat, trots att avgångstiden var för TRE minuter sen!!

Och jag sitter på nålar, för jag har bytt plats och nån eftersläntrare kan ju köra bort mig ( och gör det också, jag har bytt stol tre gånger nu) och tvinga mig tillbaka till trängseln på min egen rad.

Annars har helgen varit toppen, mys med älskling, solig promenad, rolig fest, champagne och middag med kompis, balkonghäng samt matlådefix till stressad make.

Partygänget! Tove Naess Lena Ahlström Åza Brennander och jag

Enormt duktig känner jag mig nu!

Partylördag

Igår var det – olika sorters – party hela dan!

Först frukostparty med älskling, sovmorgon och pappersDN och sen gick vi långprommenad. Kan väl knappast kalla det PowerWalk, snarare Släntring med diverse avbrott, men våren har kommit till Stockholm och det känns ju alltid som en seger!

Glass på Liljeholmskajen. Vad det är fint där!

På kvällen var det ett mer traditionellt party, dvs ett 60-årsdito, så på med snyggkläderna och klackskorna och finfejset och sen iväg till båten Borgila där vi trakterades med champagne och kompisar och mat och dans och sånt.Partytjejer! Tove Naess Lena Ahlström Åza Brennander och jag har gjort mycket roligt ihop!

Tack Lasse, toppen att du fyller jämnt, så att vi runtomkring dig får gå på fest!

Dom små tingens glädje

Det är så sköööönt att vara hemma! Jag går runt i lägenheten och bara njuter. Och allt sånt där som är så skööönt att slippa i Skellefteå, framstår nu som värsta nöjet! Tex har jag nyss städat bestickslådan ( plötsligt insåg jag att det runt gafflarna och osthyvlarna fanns nån sorts … ja, inte vet jag vad det är, brödsmulor eller hudavlagringar eller bara små torra kryplik, jag antar att fler än jag har upplevt fenomenet) och det gör mig belåten!

Och på balkongen är det sol så jag har ingen lust att gå utanför lägenheten, jag längtar inte efter kompisar eller nåt annat skoj, jag vill bara toffla runt här hemma och mysa. Planera middagen för mig och älskling, bara en sån sak! Värsta nöjet!

Jag tycker det är bra att jag kan glädja mig åt lite!

En annan dag vill jag kanske ha baluns ( tex imorgon när vi ska på jätteparty)!

Äntligen hemma

Vilken lycka det är att vara hemma, i sitt hem, med sin man, i sitt kök och med sin familj!

Jag reste mig ur sängen 04.45, stod vid flygbusshållplatsen 05.30, landade i hemmet 09.05! Solen sken, balkongen var varm, lägenheten var nystädad -eftersom älskling är en älskling som vill att jag ska komma hem till ett härligt hem utan måsten – så dagen var fri för mig att göra vad jag ville!

Så jag gjorde det jag längtade efter: städade kylskåp, vårfixade balkongen, ordnade till soffhörnan, lagade middag ( jag testade ett recept som jag bara läst innan, lax med parmesangratinerad sötpotatis… det var gott men inte jättegott?)och drack ett glas vin med älskling innan gästen kom, som var min mamma.

Trevlig första dag i Stockholm! Och jag har flera dagar kvar!

Nu ska jag hitta lugnet!

Träning och ryggont

Jag försöker ju träna, jag kan inte säga så mycket jag kan, för dygnet har många timmar när jag sitter still, men nån sorts rörelse vill jag ha varje dag, särskilt nu när vädret är så ljuvligt och det är så lätt att gå ut.

Så jag kör en PW varje dag längs med älven. Det är så bra att gå där, det är vackert, soligt och ensamt så där kan jag rabbla repliker inför kvällens föreställning utan att folk tror att jag är galen.Möter jag ändå någon, låtsas jag att att jag pratar i telefon.

Jo, jag kan naturligtvis min text utantill, vi har ju spelat en sådär 25 föreställningar nu, men det är en bra och avslappnande uppvärmning inför kvällen. Min rollkaraktär talar dessutom västerbottniska, nån variant i alla fall, och det känns skönt att öva lite på den….

Utöver mina promenader kör jag tabata-pass hemma på yogamattan samt hänger då och då på Friskisosvettis .

Under gårdagens Jympa Soft ( Soft!!! alltså, tantträning alltså….) slet jag sönder nåt i ryggen så idag har jag varit och tagit massage. Det är ju nåt man borde göra oftare! I förebyggande syfte, om inte annat.

Nu: till teatern och jobbet!

Spring Uje spring

Vilken fantastisk, omvälvande, gripande berättelse jag har sett ikväll!

Musikern/popstjärnan Uje Brandelius ( bandet heter Doktor Cosmos , okänd för mig) drabbades för två år sen av Parkinsons sjukdom och bestämde sig för att berätta om det.

Och som han berättar! Jag skrattar och gråter, hulkar och fnissar, när jag ser denna oerhört modiga utlämnande, av sin sjukdom märkta, människa ta oss med på sin resa utan lyckligt slut.

Men vi i publiken är lyckliga denna kväll. Av att få vara med, försöka förstå ( det kan vi ju såklart inte men vi kan försöka), att få möta den här mannen som ger oss sitt hjärta, ger oss smärta och skratt så att tårarna rinner…

Tack Uje! Tack, Uje Brandelius! ❤️