Varför kan man inte både HA kakan OCH äta den?

Alltså, jag älskar mitt jobb! Jag verkligen äääälskar det, att stå på scenen, att fånga publiken, att hitta nya vägar och nya uttryckssätt. Att känna mig nöjd med mig själv. När jag gör det, för det gör jag ju inte alltid, ibland lyckas jag inte alls med det jag hade tänkt mig, når inte alls dit jag ville. Ibland när jag kommer in på scen känner jag omedelbart att publiken inte gillar mig. Det kan vara att jag ligger på för hårt, eller att dom bara tycker att jag ser dum ut, inte vet jag …

Foto:Ateljé Photos 4 You

Men ibland känner jag, att det där med att jobba när andra människor inte gör det, utan gör roliga saker som jag också hade kunnat göra om jag inte hade en föreställning att spela….

Tex bjöd min väninna Tanja in mig och några andra tjejer till ett Porsche- event i lördags.

Tjejerna åkte till ett slott, testade bilar, sköt lerduvor, drack bubbel och sov över på slottet ihop med sina respektive som kom dit senare.

Jamen!? Det hade ju varit en väldigt trevlig lördagsaktivitet!

Men jag spelade teater i Skellefteå och hann inte åka till slott!

Och sen fick jag en annan inbjudan . Nämligen att åka till Grekland och bo i strandvilla och leka med mina kompisar, leva lite lyxliv i oktobermörkret några dagar…

Jamen?!!? Det hade ju varit absolut TOPPEN att få hänga med på den resan! Istället spelar jag mina sista föreställningar av Släktkalaset,

“och det ska OCKSÅ bli kul, men Grekland… det hade ju varit nåt så helt… underbart…” ( detta är en replik från föreställningen, där min rollkaraktär berättar hur hennes resa till Bali var😂)

Ja ja. Så där är det. Man kan inte få allt. Och återigen …. Jag älskar mitt jobb och trots allt skulle jag inte byta bort det mot aldrig så många lyxresor …..

Men nästa gång kan jag väl få vara spelledig!?

Bra föreställning men dumt bråk. Aldrig riktigt nöjd….

Det här är mitt änglaljus. Jag har fått det av en god vän som tror på sånt.

Jag vet inte just om jag tror på det. Men jag gillar mitt ljus och jag tackar änglarna varje dag när jag tänder det för det jag har fått under dagen och som jag är tacksam för.

Ibland räcker det med att jag säger högt vad som var bra mitt liv idag.

Ibland räcker inte ljuset riktigt till. Jag får inte allt jag skulle önska , egentligen är ljuset ganska snålt.

Men jag brukar vara rätt nöjd ändå, änglarna gör nog så gott dom kan.

Men idag ville dom, eller jag, eller min korkade make, att han och jag skulle bli osams om nåt som egentligen grundade sig i omtanke.

Fan vad trist! Värdelös fredagskväll, trots att föreställningen gick JÄTTEBRA, publiken var på topp och gladde sig åt fredag och vin i pausen och sovmorgon imorgon och dessutom gillade dom oss och pjäsen!

Och jag har fått både ett glas vin och mer choklad än jag borde få och ett avsnitt av GoT, men men…. att gräla med älskling bara för att han är dum är inte ett bra avslut på veckan….

Jag går och lägger mig. Godnatt.


Innan showen

I logen. Innan föreställning.

Jag och mina kollegor samlar kraft och koncentration. Vi har repeterat under dagen, det verkar som om vi ALDRIG ska slippa detta, det är ovanligt…… I vanliga fall vinkar man adjö till regissören efter premiär och sen BÖRJAR JOBBET!!!

Det är vi som står på scenen och det är vi som förvaltar texten, livet som uppstår, händelser och känslor. Det är vi som ser till att pjäsen håller formen och utvecklar den vidare. På kvällstid!!

Det är VÅR show!

Men den här gången har vi inhoppare och ny scenografi och alldeles!! för kort repetitionsperiod, så vi måste fortsätta repa fast vi samtidigt spelar… puh

Det gör oss inte glada.

Men kanske blir det bra tillslut.

Ikväll får jag äta choklad när jag kommer hem!

Prestationsångest och trafikkaos.

Detta unnar jag mig idag, efter jobb på Ledarstudion och tråååååkig resa hem eftersom t-banan hade kris och stod jättestill och precis alla! människor ville åka buss istället så jag kände mig som om jag vore japan. Bara inkastarna som saknades.

Men innan dess var jag duktig på Ledarstudion, skönt eftersom jag hade oroat mig innan, jag var nervös helt enkelt, trodde att jag skulle göra dåligt ifrån mig. Why?Inte vet jag, nån sorts osäkerhet som jag hade lagt mig till med.

Men ett samtal med chefen Lena Ahlström och till det en fin grupp deltagare och stöttande medhandledare så var jag hemma igen!

Och nu är jag på riktigt hemma och tar ett glas vin med älskling på balkongen, kanske det sista i år? Imorgon blir det Skellefteå igen!

Bonus på landet, barbarer och Kim Wall

Det hällregnade när vi skulle gå till båten imorse.

Jag gillar inte jättemycket att städa. Men jag gillar inte att lämna min varma säng för att gå ut i hällregn heller, så för att slippa det bestämde jag att storstädning av landet stod på dagsschema!

Sagt och gjort. Jag pussade älskling adjö, slog upp en stor kopp te och gonade ner mig under filt tillsammans med barbarerna i Game of Thrones …

Nu kan vän av ordning se att frukosten inte ser ett dugg viktväktaraktig ut, men vad göra när man sitter fast på öde ö utan tillgång till smoothie??!

GoT är inte nån särskilt bra serie, så jag blandar upp den med husprogram och program om bröllop , men återkommer till barbarerna ideligen.

Annan vän av ordning protesterar kanske här ( JO!! GoT är VISST bra!!) ( te och filt är ICKE städning ) eller nåt, men nu har jag faktiskt städat! Huset är så glänsande att tom JULEN kan komma in genom dörren utan att skrika!😄 ( vi firar gärna jul här i skärgårn, men jag brukar ju sällan julstäda i september..)

Vad gäller barbarer så lyssnade jag på Ingrid Walls sommarprogram. Ingrid Wall är Kim Walls mor och Kim Wall mötte ju den värsta barbaren av dom alla.

Hur man som nära överlever en sådan händelse, och med en sån styrka och en sån mänsklighet som jag hörde från Ingrid … det är stort och inspirerande. Och tröstande för en sån som mig, som ständigt bär med mig ett katastroftänk och en rädsla för att min familj eller mina vänner ska dö eller råka ut för något..

Nu dyker jag ner i min tekopp igen, jag har ett par timmar innan hembåten går. Får se om jag väljer barbarer eller bridezillas som sällskap….

Denna helg ett liv

Vilka härliga dagar vi har haft, älskling och jag.

Vi bingar in fast klockan är bara barnet. Skööööönt…

Och detta TROTS att jag inte har varit på mitt bästa humör, jag har känt mig stingslig och obekväm och tyvärr gjort att älskling inte heller har känt sig på topp… Det blir ju gärna så, om den ena går omkring och inte riktigt passar in i sin egen hud…

Såhär underbart började dagen…

Okej. Jag har varit småtråkig men helgen har varit helskön, med sol och bastu och hav, med god mat och med äcklig mat, (söndagmiddagen fick jag slänga, så oätlig tyckte jag den var.. ), med vin och vedklyvning, med bok och HBO ( jag ser på Game of Thrones just nu 😄) och med älskling som anstränger sig för att förgylla min dag fast jag är trist…

Undrar var den där känslan kommer ifrån… känslan att inte riktigt vara nöjd. Fast jag inte vet vad jag är missnöjd med..😅 Och att min olust ska smitta av sig på älskling så att han går runt och skruvar på sig och undrar vad han har gjort för fel…

Nu ligger vi i alla fall i vår sköna säng, tillfreds med varandra och med lite trötta kroppar efter att ha jobbat med veden hela eftermiddagen. Vi kommer att somna gott!

Godnatt!

Turnéledigt…

Åh det är skönt att vara hemma! Jag gillar att vara i Skellefte och det kommer att bli kul att vara på turné, men att få komma hem och mötas av detta är ändå toppen!

Annars kom jag just från Vilhelmina, tack så mycket, där vi hade turnépremiär i torsdags. Det gick ganska bra, publiken var kul att spela för och dom gillade oss, men jag var ilsken efter föreställningen och tyckte att vi hade slarvat…☺️

Mina kolleger tyckte att jag var onödigt sträng och det var jag kanske. Men jag vill att jag ( inte minst!) och alla andra ska vara som bäst jämt!!

Nåja, ilskan satt inte i så länge och sen jag fått lite bubbel och snacks på vår nypremiärfest , lekte livet och jag var snäll igen.

Nu är jag på min paradisö med min favoritälskling och solen skiner och vi ska strax basta, med tillhörande havsbad förstås. Det sätter också guldkant på tillvaron!

Wow vilken film!

Älskling och jag hade bio-date igår, det var en stund sen. Dels är jag ju aldrig hemma, dels gillar vi vår soffa när jag väl är det, men igår tog vi oss i kragen och marscherade iväg. Inhandlade popcorn och cola ( två helt onödiga bioattiraljer, ska jag ha nåt filmsnacks vill jag ha champagne och löjrom. Se där, ett hett tips till landets biografägare!)

I alla fall. Nu var vi där, i mörkret med popcorn och allt, och där mötte vi ett troll!

Foto : Ateljé Photos 4 U

TYVÄRR var det inte jag som var trollet! Jag skulle nämligen gärna ge ena armen ( nåja, men ni fattar…) för att få spela en sån roll! Jag talar ju nu om filmen Gräns och skådespelaren Eva Melander,m flera karaktärer, för alla var bra!

Vilken film!Vilken historia! Vilken MASK! Och så dessutom, ett skådespeleri utöver det vanliga! En upplevelse, kort sagt!

Jag såg en gammal tv-intervju med Eva, där hon berättar att hon gick upp 18 ( arton!) kilo inför rollen, bara det är ju värt en guldbagge tänker jag som kämpar som en galen för att gå ner 4 kilo…. Jag menar, att gå upp så mycket kan till att börja med inte vara lätt ( jag har t ex tittat på intervjuer med min favvo Benicio del Toro, som inför en roll åt 16 donuts om dagen för att lägga på sig vikt…) men sen ska man ju gå ner dom där kilona…… Puh…..

Jag vill inte säga så mycket mer om filmen, jag visste inte mycket om den och det var ett bra sätt att se den. Gå dit bara, och låt dig sköljas med! En annorlunda upplevelse ör det, en annorlunda film och Guldbaggar och Oscarsstatyetter bör regna över den!

Denna dag ett liv

MorgonPW i strålande sol och fem grader varmt, friskt skönt uppiggande, efter denna utmattande veckan. Bra början på dagen.

Väl hemma, jag har duschat och står i morgonrock och gör frukost, ringer det på dörren. Det ringer ALDRIG på min dörr i Skellefteå, framför allt inte klockan åtta på morgonen, så lite konfunderad öppnar jag för en kvinna som frågar efter ett för mig helt okänt mansnamn. Jag hinner undra om hon tror att jag har förfört eller kidnappat hennes man, glöm inte morgonrocken! men hon sökte grannen visade det sig…😅

Strax därpå ringer telefonen och en glad kille säger Hej Cecilia!!!

Jag väntar tyst på att han ska berätta vad han säljer, tystnaden blir längre och jag börjar tro att han VILL något, när han säger ” Jag har inte ringt till Cecilia Philipsson va??”

Sen började arbetsdagen med en skräll! En eller annan katastrof hade hänt, nån hade betett sig oacceptabelt och teaterns personal hade möten och samtal, även så vår ensemble som egentligen skulle repetera en sista gång innan genrep på eftermiddagen.

Det slutade med att mycket som borde ha ventilerats tidigare äntligen kom upp, det blev gråt från ett flertal av oss och känslor som till slut såg dagens ljus och på det stora hela var det bra, utmattande men bra, och förhoppningsvis kommer något gott ut av detta i slutändan.

Från denna dramatik kastade vi oss in i nästa, dvs genrep inför publik, efter en alltför kort rep-period med alltför många inhopp. Ingen skugga över våra FANTASTISKA inhoppare dock, som gjorde ett jättejobb och hjälpte oss att lyfta föreställningen ytterligare ett hack!

Efter föreställning. Publiken var glad.

Sen: packa packa packa!

Vi åker på turné nästa vecka och scenografi, kläder och rekvisita ska packas och detta är en länsteater där vi skådespelare icke ges plats att vara diviga! Nope, här gäller det att kavla upp skjortärmarna och hjälpa till ( fast vi slipper bygga och riva och bära, tack och lov…)

En stund på soffan innan bussen går

Sen, flygbuss och flygplan! Mot STOOOOOOCKHOOOOLM!

Flygvärdinnan lockade : Fredag…..Inget vin?.😋

Och jag rycktes med…..

Och så, till sist. Hemma! Ljusen är tända, maten är framdukad, älskling står beredd med kram. Åh, jag har längtat så kopiöst efter detta. Lugnet. Ostressen. Ickeilskan. Kanske kan sorgen bakom mina ögonlock mattas av, lusten att gråta klinga bort.Den omöjliga tröttheten lägga sig till vila och jag kan samla krafter till turnén som jag ser fram emot.

För vad jag än har för andra åsikter, så ska ni veta: Min ensemble, mina kollegor, mina arbetsvänner…. Dom är underbara, livgivande, roliga, energirika, välgörande. Vi är ett så bra team! Ni gör att det här, trots allt jag gnäller om, är en av dom riktigt bra perioderna i mitt liv! Tack!