Resa hem. Från hem.

Klockan 5.59 söndag morgon. Det enda jag hör är regndropparna mot byggställningen. En ensam vandrares regntunga steg.

Jag står vid flygbussen. På väg hem! På väg till det som är på riktigt mitt. Min man. Min lägenhet. Mitt liv.

Bara en kortis, förstås. På tisdag är jag tillbaka i min norrländska verklighet, bubblan kallad. HasseoTage-världen, förhoppningsvis lite snö-världen, gå till jobbet-världen.

Den är också min. På ett annat sätt.

Kommentera