Slut. Och en ny början.

Så är den slut. Den här perioden i mitt liv, den här lyckliga perioden.

Igår spelade vi sista föreställningen av Släktkalaset, inför en jublande storskrattande och stundtals gråtande publik. Och även om publiken till viss del bestod av vänner och mödrar som ju måste tycka att vi är bra, så kände vi oss själva nöjda och uppskattade och som om vi har genomfört det här med bravur!

Det har varit en fantastisk tid, att tillsammans med den här klickande bunten människor få uppleva Västerbotten och mötet med både publik och varandra!

Nu ska vi vidare! Nästa produktion! Julshow på Västerbottensteatern!

Jag är så glad över att jag har med mig alla mina killar, både skådespelare och tekniker, in i nästa fas. Då blir avslutet nu inte lika abrupt och sorgset.

Men mina tjejer. Mina systrar. Mina nya vänner. Dom kommer att saknas mig!

Det är ju så det är i det här jobbet. Vi möts, vi trivs, vi älskar. Ibland ogillar vi varandra men måste ignorera det, låtsas som inte.

Och sen skiljs vi åt. Kanske ses vi i nåt annat sammanhang. Kanske ses vi aldrig mer. Men vi har haft varandra och berikat varandra. Vi har betytt något för varandra.

Tack för nu, kära kära ni!

Nu blickar vi framåt!

2 comments / Add your comment below

Kommentera