Vardagslycka är också lyx.

Älskling och jag har ju turen att känna fina människor som bjuder med oss på underbara lyxiga resor, fester, middagar och annat. Förrförra helgen levde vi slottsliv på Garpenbergs slott och smorde kråset och sistlidna weekend befann vi oss i Skåne och bodde på urmysiga små hotell med ljuvliga kök. Lyxigt och roligt, helt enkelt!

Så den här helgen bestämde vi att tillbringa på vårt alldeles egna paradis, för vi har ett sånt!

Och visst är det underbart med resor och kompisar och mat och skratt, jag menar, det ör ju det som ger livet mening. Men inte BARA det, kände vi och känner vi faktiskt alltid, när vi kommer till landet.

Ok. Kocken är jag. Jag är duktig på att läsa recept! Min mat blir inte slottslik, men älskling brukar vara nöjd.

Igår fick vi ljummen potatissallad med lax, 7 ( sju) viktväktarpoints för dom som bryr sig om sånt.

På våra lyxiga helgäventyr har jag högaktningsfullt struntat i allt vad points heter, och ätit precis allt som har satts framför mig och lyckligt slickat mig om munnen efteråt.

Men en liiiiiiiten känsla av …tja, skuld kanske, har följt efter. ( Varken jag eller älskling lider av vansinnig övervikt, men vi har ändå föresatt oss något inför Beach 2019…)

idag ska vi äta wokade räkor, stuffade med grönsaker och lite nudlar. En droppe vin får vi förstås, eftersom vi ju ändå är så nyttiga. Kanhända intas middagen i vår utematsal, fast den är lite sval trots att det är långt in i maj.

Kommer ni ihåg maj förra året? Det var som en bastu, ute och inne, sommaren slog till som en tungviktsboxare.

Men bara för att det är mysigt, kanske vi byltar på oss och leker att det är sommar.

Jag tycker att livet är småtrist ibland, jag har inget jobb och det känns tungt. Jag är ju frilansande skådespelare, och då ÄR det så här ibland, men det blir bara värre med åren, jag och mina kvinnliga kollegor klagar rätt mycket över att rollerna försvinner när vi kommer upp i åldern, det är som att människor/ kvinnor över 50 inte riktigt har rätt att existera. Åtminstone är dom ointressanta att berätta om! Vilket är konstigt att branschen tycker, eftersom vi är så OERHÖRT intressanta att berätta om, inte minst för publiken som i många fall är just kvinnor över 50….

Nå, om nu arbetslivet är trist, bjuder mitt privatliv på både det ena och det andra av glädje, överraskningar och roligheter.

Just idag då att bylta på mig dunjackor och filtar och gå ut och leka sommar och äta viktväktarmat och känna att lycka finns även i dom små sakerna.

Kommentera