Fjället och jag …. en ny bekantskap

Jag såg på Fejjan att en av mina kompisar var i Åre den här helgen,och dom hade snö och sol och sånt. Sånt där som i alla fall jag, som aldrig har varit i fjällen, förknippar med just fjäll.

Jag var i Åre förra helgen. Det var så långt från sol och hisnande utsikt som man kunde komma, men OJ vad mysigt det var, och OJ vad jag fick mersmak!

Det här var vår säng på Buustamons Fjällgård. Den tog emot oss med öppen famn och dekorerad med inte bara filtar och kuddar och sånt man förväntar sig utan även med Toppluva, Kåsa samt hemgjord Choklad! Allt för gästens trevnad och för att vi skulle fatta att vi var på rätt plats i livet!

Sen fick vi snaps! På Buustamon gör man nämligen egen snaps, så vi bjöds på snapsprovning med tillhörande smakbitar och sång, fast den fick vi stå för själva…. Snaps och snacks och sång, en bra början på fredagkvällen, som sen fortsatte med

Ja men ni fattar ju!

Nästa dag, efter en toppfrukost med kanelgröt och hemgjorda våfflor, åkte vi rätt nerför berget till Åre och gick på Höstmarknad.

Det var kul och kallt och turistaktigt. Jag och älskling passade på att gå på lägenhetsvisning också, det är alltid roligt att se vad som erbjuds, men jag kommer att hålla mig till hotellboende nästa gång jag kommer till Åre också!

Så här kan man också bo på Buustamon, om man vill slippa närkontakt med sin rumskompis men ändå mysa tillsammans.

Hemma på hotellet igen möttes vi av Jesper från Åreguiderna som lånade ut vandringskängor till oss och sen gick vi ut På Vandring! Det är inte heller nåt jag brukar syssla med, jag är mer inne på PowerWalks och Promenader, men det här var hur kul och härligt som helst. I samlad tropp och med våra röda toppluvor, väldigt skönt för övrigt, för det blåste rätt småsnålt på berget, traskade vi iväg uppför Åreskutan.

Leena från Petit Hotel , Jesper från Åreguiderna och Lotta från Buustamons Fjällgård, var våra ciceroner på turen.

Väl uppe tog Jesper oss till ett vindskydd, skönt att komma undan blåsten en stund, och sen packade vi upp vår ryggsäckar och åt vår medhavda matsäck.

Hur mysigt låter inte det? Att äta sin medhavda matsäck, jag får rysmyspirr i hela kroppen av den meningen..

Sen fortsatte vi vår strapatsrika vandring hem till vandrarens , på Buustamon i alla fall, självklara belöning, det vill säga bastu och varmvattenstunna. Och bubbel!

Och kallvattenstunna! Vattnet kom rinnandes ner ifrån berget och var …uppfriskande…

Den här bilden är från morgonen efter, när vi badade var den förstås full. Och kall!

En härlig dag hade vi och en härlig middag fick vi förstås. Maten på Buustamon är i världsklass, precis som på alla andra Petit Hotels som vi har varit på. Mottot för det här nätverket är ju Små hotell med Stora kök , och precis det är det ju vi har fått uppleva.

Nästa morgon fick vi en skymt av hur makalös utsikten kan vara vid klart väder .

Jo, den är fantastisk. Men jag tycker nog att vår vistelse i Åre var fantastisk ändå ,med eller utan utsikt. Att få möta fjället i sin prakt och att få känna den friska luften och få leka riktig vandrare, det var toppen. (Toppen på Toppen ) Och att sen få komma hem till myset och omhändertagandet och maten på hotellet, jag kan inte önska mig nåt bättre!

Tack, till Lotta och Leena och Tanja som, som vanligt, fixade oss en toppenhelg!

Glasögon. Pina eller skojigt? Ja, de är frågan….

Jag har haft glasögon typ sen jag föddes. Eller i alla fall sen jag var 10 år. Jag minns precis hur det var när jag var hos skolsyster och skulle göra syntest, hur jag liksom försökte smygkika på bokstavstavlan bakom hennes skrivbord och lära mig den utantill. Så att jag sen kunde rabbla bokstäver som ett seende, rinnande vatten…

Jag visste ju, att snart är domedagen här! Snart kommer hon att upptäcka att jag är ,eller borde vara, en glasögonorm! Jag visste ju, att min syn blev sämre och sämre, och jag visste ju, att den dagen glasögonen satt på näsan, den dagen var det över!

Numera är det ju inte alls så. Numera tror jag till och med, att folk sätter på sig sina glasögon bara för att se snygga ut, som en liten ärtig accessoar.

Glasögonbågar idag, är ju inte en cykel en sätter i ansiktet. Nej, idag är dom en modedetalj, en markering, en berättelse om vem du är! Med glasögonen kan du delge omvärlden ditt humör, din känsla för stil, ditt oberoende.

Just dom här glasögonen gör mer för utseendet än för själva seendet. Men det är ju det som är roligt! Inte bara får en hjälp med att SE. En får en outstanding hjälp med att bli ett modelejon också!

Jag menar, vem går ut utan sina solglasögon? Jag har ständigt med mig mina, även om det regnar, för säkerhets skull! En kan aldrig veta när en behöver dom och hur ofta gnolar jag inte på låten ” bakom mina solglasögon, kan jag va mig själv…..” med den glada gruppen Docent Död?

Det här ör ett smakprov på dom färger som en kan pryda sig med, när en väljer att se ut på världen genom glasögon ifrån Misterspex

Ja, glasögon är verkligen en bra grej, tycker jag nuförtiden. Det är härligt att kunna se, det är härligt att kunna slippa se ( alltså, om en väljer VÄLDIGT mörka och coola solglasögon), det är härligt att kunna välja uttryck.

Och gillar en det inte, är det ju härligt att kunna välja kontaktlinser istället. Att promenera i regn med glasögonen på kan vara jobbigt, att gymma med helt varmdimmiga glasögon på är supertrist och att hoppa från treans trampolin med glasögon på är ju rent dumt!

Sten eller rufs… Det är frågan!

Samarbete med Svenska Stengruppen.

Min trädgård. Jag har berättat om den förut, den är oredig och buskig.

Det här är vår stensättning, älskling och jag har lagt den själva. Vi hittade gammal ölandssten och placerade den som ett extra trappsteg nedanför terassen, vi var oerhört nöjda med oss och tyckte att vi hade varit duktiga!

Sen kom Ogräset. Ogräset är obändigt och frodigt och trivs som bara ogräs kan, snart har det täckt all vår marksten . Och det är då min hjärna börjar fundera på, om jag verkligen vill ha det så rufsigt och buskigt, eller om jag ska försöka växa upp , bli en vuxen människa med en RIKTIG trädgård. Med blommande rabatter och mjuka stensatta stigar, som det är lätt att springa barfota på och som leder fram till vårt paradishus på ett lite mera … värdigt sätt?

Se vad fint och inbjudande det kan vara! Och inte ett Ogräs så långt ögat når…. Visst är tanken lockande. Gästen närmar sig vårt hus och plötsligt, till gästens förvåning, öppnar sig gångvägen så öppet och välkomnande och med vackra krukor runtomkring.

Jag gillar tanken!

Ja, och sen kommer ju nästa tanke.

Nu har gästen med lätta steg promenerat fram till vårt härliga hus och nyfiket öppnat dörren, och vad får dom se?

Ja, inte är det detta i alla fall!

Mitt och älsklings hus är byggt på femtiotalet, det är fint och underbart och vi gillar det skarpt. Köket är platsbyggt och det bästa som gick att få på den tiden, med en fin teakbänk. Som sagt.. På den tiden…. Teakbänken är toppenfin, men hur jag än skrubbar så är den liksom klibbig..

Det låter ju inget vidare, och det ÄR inget vidare heller, och jag drömmer mig bort till ett rent och lättstädat kök, med långa bänkar och massor av plats och fina krukor med basilika stående på dom.

Ja, men i min tankevärld är det ju lätt som en plätt att välja ut, beställa hem och få installerat en hur fin som helst bänkskiva och så har jag mitt drömkök!

Drömma kan man ju…. Så det fortsätter jag göra. Godnatt.

När tid genererar tidsbrist

Redan tisdag.

Har ni märkt, att när man har lite att göra, hinner man inget! Eller i alla fall så är det så för mig. I perioder när jag jobbar mycket, springer mellan olika engagemang, då hinner jag allting. Jag hinner städa, jag hinner fylla på skafferiet, jag hinner älska min man. Jag hinner tvätta håret och vackra mig på morgonen om det behövs och jag inte ska rakt in i sminket på nån inspelning ( för i så fall möts jag på jobbet av en ängel med mjuka händer som förvandlar mig till något jag aldrig hade kunnat göra själv).

Kort sagt. Jag HINNER! ( ibland med en liten släng av magkatarr på köpet)

Men nu! Nu när jag har all tid i världen eftersom ju jobben lyser med sin frånvaro, nu har jag svårt att hinna borsta morgontänderna innan det är dags att krypa till kojs för natten.

Jag överdriver naturligtvis en smula. Tänderna hinner jag alltid med, och en del annat också, men ofta med en känsla av att JAG BORDE GÖRA MER!

Mitt hem borde vara i tipptopp-skick! Jag själv borde VERKLIGEN vara i tipptopp-skick med tanke på hur mycket tid jag lägger på att TÄNKA att jag borde träna och banta och meditera och ta handla mig själv.

Och min blogg borde också vara stor och välbesökt och välskriven och i ett tipptoppigt skick!

Men nu är det redan tisdag och jag har inte skrivit en rad sen flera dagar tillbaka, trots att livet har erbjudit mig många saker att skriva om, i form av roligheter.

I söndags t ex, var vi på Treårsjubileum på East India,trevlig välsmakande, generös krog!

Mums, det var smask! Även om det ser lite skolbespisningsaktigt ut på dom här bilderna, så var smaken inte alls skolmat! Nej, det var gott och välkryddat och stämningen stod högt i tak, och flera av oss gjorde sällskap med magdansösen som underhöll oss senare på kvällen eftersom våra stinna magar tycktes passa bra till just magdans! ( tack och lov finns inga bildbevis på detta..)

Dagen innan var vi hembjudna, det är ju alltid så mysigt att få komma hem till människor och få dela deras liv och mat. Och utsikt! Jag får aldrig nog av vacker utsikt!

Nån kväll innan det, var jag och kompisen Marlene på premiär. Som alltid en upplevelse, festklädda människor och sprudlande champagne, skratt och förväntningar ligger i luften, man träffar vänner och avlägsnare kontakter som man inte har sett på länge, det är ett sus och ett dus!

Föreställningen har fått många fina recensioner och jag glädjer mig för deras skull, och lämnar min egen åsikt åt sidan. Allt måste inte sägas!

Men helgen har även innehållit lugn och vila, soffhäng med älskling, promenader och böcker och lite Netflix. Sånt där man kan önska sig.

Fast jag hade ju önskat mig rensa nattduksbord, dammsuga gästrum, skura toan, damma bokhyllan, laga lunchlådor , springa en mil, köra tabata, plantera om blommor, blogga, skicka jobbansökningar, skriva pjäser, göra om mitt liv till ett lyckat liv, böra min man på mina axlar, skaffa fred på jorden, ordna klimatkrisen samt ta ett morgondopp också.

Men jag hann inte….

Damer som inspirerar

Älskling och jag har begåvats med massor av trevliga kompisar av alla åldrar och kön och inriktningar. Det är roligt och berikande att få möta dessa olika människor. Nu senast tänker jag på ett systerpar som vi känner, dom befinner sig i åldern 0- 100, med fokus på 100-talet. Alltså årsringarna. I tanken är dom betydligt…. jag tänkte säga yngre, men det är ju fel! Det finns många unga människor med stelbenta tankar och förkrympta vyer och förvånansvärt korkade åsikter.

Detta är inte en illustration av korkade åsikter, utan en väl avvägd, skönt befriande, bukett!

Vi gillar att leka med våra hundraårs-kompisar, just för att det är så befriande! Dom är så påtagligt snabba och pålästa, humoristiska och vidsynta. Dom är nåt som väldigt många andra INTE är, dvs ödmjuka och självsäkra, nyfikna och kunniga.

En av syrrorna. Dom vill gärna vara inkognito..

Dom ger oss, som börjar gnälla om att vi är på väg att bli gamla, hopp! Hopp om att även vi ska kunna leva våra liv fullt ut i full fart!

Häromsistens var vi och hälsade på damerna, eller Tjejerna som älskling kallar dom, i deras sommar -residens, dvs deras barndomshem som fortfarande står som det alltid har stått. Det är magiskt att komma dit, som en resa i tiden.

Denna lilla försynta växt, eller det var den när den som blomkruka bars in av systrarnas mamma för 80 ( åttio!) år sen, frodas och trivs!

Denna rhododendron hör också till kategorin ” blomkruka som bars hit för evigheter sen”. Den frodas också, och trivs!

Och den tidsresan gör vi också i samtalet med dessa damer. Dom har sett och gjort allt, träffat dom flesta, upplevt det mesta. Nu tar dom det lite lugnare, åker inte till Ryssland i JaguarBilar och träffar inte högt uppsatta politiker och inte heller dansar dom längre med Hasse o Tage på sina spontana hemmafester, men still, det sitter dom inte.

Och även om dom gör det rent fysiskt, så är tanken flygande! Sån vill jag också bli när jag blir stor!

När livet känns som ett gammalt, grått tuggummi

Den sista tiden verkar väl mitt liv vara som en enda fest, ett sus och dus, en ständig resa mellan roligheter och champagne. Lite som en dröm, helt enkelt!

Foto Micael Engström. Favvofoto i repris.

Och det stämmer ju, på ett sätt. Det HAR verkligen varit roligt, och ÄR verkligen roligt också, för livet innehåller mycket som är skoj. Men inte bara….

Och det berättar jag kanske inte så mycket om.

Imorse vaknade jag med gråten i halsen och en grå dimma i tanken. Inte minsta solglimt inombords. Både jag och älskling ” kämpar på” som vi kallar det, kämpar med att hitta försörjning och mening med livet, på ett sätt..

Jo, vi är friska, hyfsat i alla fall. Och våra nära och kära har det bra, barnbarnen är söta, skärgårdsön ett paradis, stadslägenheten trivsam. Vi har det bra.

Men jag är arbetslös! Den som inte har varit det, vet inte hur förödande det är. Den vet inte vad det gör med ens självkänsla, ens existensberättigande t om. Vad har jag för rätt att gå omkring och vara helt onyttig, att inte leva livet fullt ut, att låta det enda lilla liv jag har slippra mellan fingrarna?

Varför är jag inte produktiv? Varför skriver jag inte pjäser och ställer mig på en sockerlåda i ett gathörn och spelar dom? Varför regisserar jag inte egna filmer? Varför är jag gammal och ful och misslyckad och VARFÖR VILL INGEN HA MIG??

Ja, det är inte varje dag jag går in i det här tänket. Det finns stunder när jag håller dom tankarna ifrån mig, för det hjälper ju ingen att jag går och gnäller. Ingen gillar en gnällare! (Sedär, ytterligare en grej att klanka ner på mig själv!)

Det hjälper heller inte min älskling, som också kämpar med livet och företaget och pengarna och hur faaan… och sånt där, som det inte är min uppgift att berätta om, men som vi båda lever med.

Titta här, vad vi ser lyckade ut! Lyckade och lyckliga och livet på en pinne!

Skenet bedrar ibland. Vi spelar upp en bild av oss, det tror jag att vi gör allihop då och då, för det känns lite enklare på det sättet.

Men livet är inte som en glad bilderbok . Ibland ör det gröt och gråt, och känslan av att klampa i lera, trampa i kvicksand, rulla i tuggummi.

Även om det hjälper lite, när solen skiner och champagnen är kall och kompisarna skiner upp när man kommer.

Matfest i kubik!

För en tid sen var vi på hotellresa igen. Jag har berättat en del om det , vi var både i Osby på Stora Hotellet och sen lunchade vi på KivikStrand Badhotell. Båda var härliga, på olika sätt.

Sen fortsatte vi till Bykrogen i Österslöv, strax utanför Kristanstad.

Jamen hur fantastiskt var inte det? Stället är till att börja med inrett i en gammal stärkelsefabrik, vad nu det innebär, mer än att det inte såg ut som ett lyxigt hotell eller en spännande restaurang första gången dess ägare Richard steg in i huset!

Åza , Richard och jag försöker se gulliga ut.

Folk tyckte att Richard var vansinnig när han sa att detta ställe tänkte han göra till sin livsdröm, men är man en glad lite galen skåning med en fru, Marita, vid sin sida, och en obändig energi, så blir det som man vill!

Marita och Richard tar emot, så som vi gillar! Med champagne, förstås!

” Sängar” säger Richard ” är viktiga! “Rummen är kanske inte superlyxiga, men sängarna är dom bästa man kan få!”

Jag försöker gömma mig när Åza, tar bild. Hon vill inte ha några störande moment!Uppenbarligen anses inte Jocke störande….

Nästa viktiga detalj i Richards imperium är Maten! Och vilken mat! Jag antar att den alltid är på topp, för vi hade turen att få komma just när det serverades en Tiorätters!

Du hör vad jag säger! Tio (10) rätter ställdes framför oss, tjusigt upplagt, rikligt och med en palett av smaker! Och med viner i toppklass till, och det var inte heller några fingerborgsstora glas vi fick!

Men först gick vi på promenad, vi som är badtokiga. Fam Rongedal och älskling och jag letade oss fram till den närbelägna sjön och kastade oss i. Det är en annan lyx, tycker jag, att ha tillgång till morgondopp eller eftermiddagssvalka, nattbad eller bara hopp och lek!

Efter det var det dags för piffning och sen kom MATEN. I en strid ström:

Det var allt en människa kan önska, fiskar och köttar, glassar och soppor, ostar och tomater. Jag har nog inte lagt bilderna i rätt ordning, och kanske har jag inte ens fått med allt, men gissa att det var en matfestival av sällan skådat slag!

Morgonen därpå bjöds vi på frukost förstås, även den av hög klass, och som pricken över i presentades vi med en påse härliga äpplen, vi är ju fortfarande i äppellandet, med tillhörande kockkniv!

Jag är så glad över att få tillhöra det här gänget, som bjuds på alla dessa upplevelser av Leena på Petit Hotel!

Leena och Tanja, våra två partyprinssesor!

En sockersöt sockerfri överraskning!

Detta är ett samarbete med Godisboxen.se

Min pappa. Oj, han skulle bli förvånad om jag plötsligt sände honom en farsdagspresent! För vi firar i allmänhet inte vare sig far eller mor på deras egen dag i vår familj.

Men inget måste ju vara skrivet i sten och cementerat för eviga tider. Han är ju som sagt min fina far och en oväntad present säger väl ingen nej till!

Men oj, vad han skulle bli förvånad om han plötsligt fick en låda godis med posten! För han äter ju inte socker…

Just den här lådan skulle ju förstås kunna vara i plåt… och med ett vackert foto på framsidan…

Och den skulle kunna innehålla strumpor! Då skulle min pappa bli förvånad men också glad!

Fick han lite kaffe i boxen skulle han nog fnissa till, och när han skrapade trisslotten som också ligger i lådan tror jag att han verkligen skulle trivas.

Och riktigt uppåt tror jag att han skulle bli när han fick se påsen med SOCKERFRITT godis! För även människor som inte äter socker, är ju en godissugen femåring ibland.

Och JAG gillar godis! Så i min pappas godisbox, skulle det finnas många karameller åt mig att snaska på, när jag är på besök hos min söta pappa.

Så det där med att fira sina föräldrar på fars-eller-morsdag… Ja, det verkar ju ganska enkelt nu, även om dom -som min pappa- bor på andra sidan landet och en inte kan poppa förbi på överraskningsfika.

En överraskning kan vi skicka ändå.Det känns bra!

Äppellandet levererar!

Skåne. Vad mer kan sägas än att vi hade det underbart på vår skånska resa?

Vi hamnade i Kivik. Kivik är som ett litet paradis, i synnerhet för oss som dessutom fick ett riktigt högsommarväder! Ljuvliga bad i glasklart vatten, innan den precis lika ljuvliga lunchen på Kivikstrand badhotell. Men badet först!

Vi bjöds först på lite välkomstmums!

Den här stod på disken och

efter att killarna hade blivit inspirerade, ville inte dom vara sämre!

Jocke, Robert och Magnus. Hur snygga är dom inte?

Efter detta livgivande bad, samlades vi vid lunchbordet.

och det serverades sjötunga med laxmousse och kräftstjärtar, potatispuré och picklad rödlök och friterad palsternacka. Sen kom apfelstrudel to die for och vi var ju i äppel-land så även en liten äppelprovsmakning blev vi bjudna på.

Trevligt, gott, mysigt!

Viktväktaren i mig försökte protestera, men jag fick tyst på den snabbt! Allt har sin tid och livet är till för att njutas! Och njutningarna kommer i olika slag!

Sen blev det rundvandring både på hotellet och i byn, gulligt och somrigt och jag längtar tillbaka!

Ja, Robert var också nöjd!

En fantastisk eftermiddag, kort och gott! Och allt i regi av Leena på Petit Hotel och Tanja förstås!

Hej så länge, Anna och Micael! Ses snart igen, hoppas jag!

Matochvin ochskratt ochbad och livetärenfest

Upp och ner. Livet ÄR en fest men också en bergochdalbana…

Vi åkte till Skåne. I Skåne finns det underbara små ställen, det är sen gammalt!

Såhär ser det ut när gänget är på turné… Vi ser oerhört upptagna ut, allihop, och det är vi ! Våra sociala medier får icke glömmas!

Nåväl, första stoppet är Stora Hotellet i Osby. Detta hotell är rätt och slätt ett Stadshotell, med gedigna rum, stora balkonger, god frukost och fantastisk middag!

Detta är Tanja som vilar ut i sitt härliga rum

Vi möttes av Stora Hotellets värdpar Bosse och Marie Ekstrand och dottern Heidi, som bjöd på en överdådig matfest i den vackra matsalen.

Här är det Bosse och kocken som kanske heter Andreas som låter sig beundras av Karin Rongedal

Ja, maten slank ner med fart! Särskilt efterrätten ville jag ha dubbel portion av ( fast där satte mitt viktväktarjag ändå stopp!?), medan andra i sällskapet föredrog varmrätten..,

Hade dom kunnat slicka tallriken utan att få sås på näsan hade dom gjort det!

Som vanligt var det Petit Hotel och Leena som arrangerade detta.

Och som vanligt var det toppen!