När livet känns som ett gammalt, grått tuggummi

Den sista tiden verkar väl mitt liv vara som en enda fest, ett sus och dus, en ständig resa mellan roligheter och champagne. Lite som en dröm, helt enkelt!

Foto Micael Engström. Favvofoto i repris.

Och det stämmer ju, på ett sätt. Det HAR verkligen varit roligt, och ÄR verkligen roligt också, för livet innehåller mycket som är skoj. Men inte bara….

Och det berättar jag kanske inte så mycket om.

Imorse vaknade jag med gråten i halsen och en grå dimma i tanken. Inte minsta solglimt inombords. Både jag och älskling ” kämpar på” som vi kallar det, kämpar med att hitta försörjning och mening med livet, på ett sätt..

Jo, vi är friska, hyfsat i alla fall. Och våra nära och kära har det bra, barnbarnen är söta, skärgårdsön ett paradis, stadslägenheten trivsam. Vi har det bra.

Men jag är arbetslös! Den som inte har varit det, vet inte hur förödande det är. Den vet inte vad det gör med ens självkänsla, ens existensberättigande t om. Vad har jag för rätt att gå omkring och vara helt onyttig, att inte leva livet fullt ut, att låta det enda lilla liv jag har slippra mellan fingrarna?

Varför är jag inte produktiv? Varför skriver jag inte pjäser och ställer mig på en sockerlåda i ett gathörn och spelar dom? Varför regisserar jag inte egna filmer? Varför är jag gammal och ful och misslyckad och VARFÖR VILL INGEN HA MIG??

Ja, det är inte varje dag jag går in i det här tänket. Det finns stunder när jag håller dom tankarna ifrån mig, för det hjälper ju ingen att jag går och gnäller. Ingen gillar en gnällare! (Sedär, ytterligare en grej att klanka ner på mig själv!)

Det hjälper heller inte min älskling, som också kämpar med livet och företaget och pengarna och hur faaan… och sånt där, som det inte är min uppgift att berätta om, men som vi båda lever med.

Titta här, vad vi ser lyckade ut! Lyckade och lyckliga och livet på en pinne!

Skenet bedrar ibland. Vi spelar upp en bild av oss, det tror jag att vi gör allihop då och då, för det känns lite enklare på det sättet.

Men livet är inte som en glad bilderbok . Ibland ör det gröt och gråt, och känslan av att klampa i lera, trampa i kvicksand, rulla i tuggummi.

Även om det hjälper lite, när solen skiner och champagnen är kall och kompisarna skiner upp när man kommer.

3 comments / Add your comment below

    1. Tack tillbaka! Glädjen över att ha vänner som finns och bryr sig är stor och ger mycket styrka!
      Och att få vara viktig för dig ( och andra) är ju också livgivande!💕

  1. Fina du! Vet hur de är – är själv inne i nån depression men har med den psykiska ohälsan o de att göra. Kommer o går plus allt vi var med om i juli så kommer allt nu 🙁

Kommentera