Hideaway för vuxna!

Jag måste bara berätta om ett ljuvligt ställe. Sund Nergården. Ett hideaway för vuxna.

Med fantastiskt ägarpar, Niklas och Johan, som spred kärlek och sång och god mat omkring sig med stora givmilda händer.

Och rum som jag längtar efter att sova i!

Och Glamping, som jag tror betyder glamourös camping. Dvs lyxiga tält med allt man kan önska sig !

Och hängmatta!

Och den andra Johan som var örtmästare ( och kock)

Och utomhusscen för utomhuskonserter

Och växthus för kyliga kvällar och … och …. och …

Dit vill jag åka igen! Snart kommer jag!!!

Porschar!

Jag ligger efter… Just nu får Jocke och jag vara med om så vansinnigt mycket roliga grejer, så att skriva blogg går liksom bort. Jag hinner inte!?

Men nu så:

Party mitt i veckan! Bilade till Örebro i lånad Nissan för att dom är så snälla där och vår egen bil var skruttig..

  1. Väl i Örebro, dit vi ställt kosan, skiftade vi bil på PorscheCenterÖrebro till en – just det! Porsche och körde den till närmsta rallybana.

Sen följde en fartens dag, det åktes och bromsades och stektes i 27 gradig solvärme.

Fartens tjusning, säger dom! Och jag håller med! Jag är en fegis och jag kör inte mycket bil, så jag avstod från att gasa själv, däremot åkte jag gärna med, när jag fick tillfälle att bli skjutsad av Stig Blomkvist, rallyförare med många priser i bagageluckan, bl a WM!

Eller jo, jag gasade visst själv, för vi körde ju Gokart också!

Hyfsat skakiga i åtminstone mina ben, åkte vi sen hem till hotellet. På rummet väntade förstås en flaska kyld champagne..

Och sen blev det middag på Restaurang Mojo, med mat och dryck i världsklass. Både vad det gäller smak, mängd och storlek!

Och skratt, förstås!

Åh vilket dygn! Tack, Mattias!

Detta kommer jag att leva länge på!

Mjäll eller inte… Det är frågan…

I samarbete med Mjällbusters

Livet blir roligare …

När en slipper BadHair-Day

När ens hår är sådär bra, lydigt, snällt och lyckligt som det egentligen bara är den dagen en ska gå till frissan och klippa det.

Har ni tänkt på det, att det är så? Eller är det bara mitt hår, som väljer att lägga sig exakt så som jag vill ha det, som nån sorts hämnd kantänka, för att jag tänker klippa av det?

Livet blir roligare …

När en känner sig fin. Vad som får en att känna sig fin, är såklart olika.

Jag gillar när mitt hår är rufsigt och liksom yvigt.

Andra gillar platt och blankt hår. Ja, det gör jag också, men själv skulle jag se ut som en ledsen labrador i det.

Vad ingen gillar är dock mjäll…

Bara ordet är liksom läskigt och framkallar rysningar.

Livet blir roligare …

Utan mjäll!

Nu kommer att nytt, bra, effektivt mjällschampo, tillverkat i Sverige för moderna aktiva människor!

Det kommer att lanseras i september, så håll ögonen öppna!

Alla vi/ni/dom mjälldrabbade men TROTS det aktiva och moderna män och kvinnor som vill slänga med våra hårmanar utan att riskera att snöa ner omgivningen, var beredda!

Vill ni inte vänta till september , kan ni förbeställa redan nu!

Att ta körkort…Frågor på det?

I samarbete med körkortsfrågor

Jag tog körkort för en tio år sen. Enda anledningen var, att jag minsann skulle spela polis!

En poliskommissarie bör ha körkort, resonerade jag.

Sagt och gjort, jag anmälde mig till en snabbkurs, flyttade till en tvåveckors bilskolesemester i inlandet.

Det var kul. Jag bodde på ett ensamt vägmotell där restaurangen stängde klockan 18, levde på burksoppa och godis, och körde bil! När jag inte körde bil, gjorde jag teoriprov på nätet, klick klick klick!

Två veckor senare hade jag mitt körkort!

Numera har jag en make som älskar Jaguarer. Och han gillar att köra bil. Och han har bil! Ja, VI har bil, kan man väl säga…

Kör jag bil? Nä…

Jag är lite rädd. Min man kör så bra och det gör nog jag också! Om jag bara körde.

Men jag känner mig osäker, kanske framför allt på teorin. Jo, jag skrev felfritt på mitt teoriprov. Jag hade klickat frågor och tränat grundligt, tyckte jag.

Men sitter kunskapen kvar? Nej, det tycker jag inte. Jag skulle ha behövt träna än mer, än grundligare. Jag skulle ha behövt mer tid, för att sätta mina nya färdigheter i ryggmärgen.

Däremot, att slippa sitta med körkortsboken och SLÅ in vägmärken och köregler. Att slippa TVINGA min hjärna in i skolbänken och försöka minnas hur man pluggar…

Jag är en stor vän av klicksystemet. Att jag lär mig liksom “på vägen”, samtidigt som jag liksom LEKER att jag gör provet.

Och det är här körkortsfrågor kommer in. Du har TID att öva. Och öva. Och öva!

Sen är det ju bara att sätta sig i bilen. Och öva! Och öva! Och öva!

Lyxliv de lux!

Livet – trots allt som jag tycker är besvärligt – leker ju stundtals!

Der här att få åka på Petit Hotel -turnéer, det är ju en lycka!

Just nu sitter jag vid frukostbordet på Stegeborgs Trädgårdshotell efter en cykeltur ner till badplatsen.

Vi kom hit igår och checkade in på hotellet, ett litet smakfulllt hotell med bara 9 rum, men med stor altan och stort hjärta.

Casimir och Cassandra heter det OERHÖRT driftiga värdparet på Stegeborgs Egendom.

Här är det Cassandra som smattrar fram info om allt fantastiskt som finns runt omkring slottet.

För såklart finns det ett slott. Det är privat, så det kändes fräckt att bryta sig in för att ta bilder, men gissa om jag ville in och snoka!

Och så finns det en slottsruin.

Och så finns det förstås en privat flygplats! Eller landningsbana i alla fall!

Och en minigolfbana och en äppelträdgård där man kan spela kubb och crocket.

Och så finns det förstås cyklar så att vi kan cykla ner till Hamnkrogen och äta fantastisk mat alldeles vid sjökanten.

En härlig kväll hade vi, många skratt och mat to die for och filtar att slå in oss i framåt kvällningen.

Värdparet!

Och sen gick vi hem och sov gott och i morse fick vi som sagt frukost,en sån där som jag gillar!

Lagom få saker att välja på och alla goda!

Lagom mätt sitter jag nu i vår Nissan på väg till nästa ställe!

Tjohej!

Ön och livet levererar. Olika.

Igår satt jag inne och gladde mig åt att mitt tak är helt, mitt element fungerar, att fönstren går att stänga, att jag äger filtar och stearinljus och stora tekoppar fyllda med grönt te.

Lyssnade på regnet och stormen som tillsammans gjorde vad dom kunde för att skölja bort mig och mitt hus ifrån klippan.

Idag ligger jag ( som ju alla ser) här och har återfått tron på sommaren.

Upp och ner går livet!

Tänk om någon ringer mig imorgon och erbjuder mig en saftig filmroll?

Rent teoretiskt skulle det kunna hända! Jag menar, igår kväll hade jag aldrig trott på sommaren. Men idag tror jag på sol igen! ( minns ni den gamla slagdängan?? )

Sol och regn, upp och ner, hit och dit….

Det gäller att inte tappa tron!

Ett äventyr i ett paradis. Ett magiskt dygn, kort sagt

Jag börjar med slutet. Så här ungefär kände jag mig ( och såg väl antagligen ut) när det var dags att somna efter ett magiskt dygn på Wedevågs Herrgård. Alltså ljuvligt dimmig och änglalikt glad!

Den sistlidna helgens hotelläventyr gick nämligen dit, till i närheten av Lindesberg.

Som vanligt var det ju Nissan-bilar som tog oss dit. T o m älskling som ju brukar hålla fast vid sina Jaguarer ( han mekar!) tycker att det här är en trevlig bil. Själv åker jag bara med och förundras över alla tekniska underverk jag stöter på.

Fram kom vi och hungriga var vi och detta var vad som mötte oss! Afternoon Tea serverat vid bordet!

Ett kul gäng var vi, det är vi alltid! Ja, älskling och jag var ju också med, vi såg ut såhär:

Vi vet ju att klä upp oss när vi är på slott!?

Eller också var det slottet som klädde upp oss.

I varje rum låg det nämligen tidstypiska kläder när vi checkade in, och mysteriet om varför vi skulle lämna info om klädstorlek innan resan fick sin förklaring!

Men nu berättar jag i oordning!

Innan vi klädde ut oss till prinsar och prinsessor, blev vi nämligen utmanade på bouleturnering! Vårt illustra gäng med en svårt taggad Hasse Aro samt pitbullen Tanja Fylking i spetsen spelade med och mot övriga gäster, med ett FINT pris att vinna!

Ja, okej, jag var väl hyfsat taggad också… det var som sagt ett FINT pris…

Det gällde ju att utnyttja ställets alla faciliteter, så emellan matcherna tog jag mig ett lyxigt bad…

Lotta och Åza tog tillfället i akt att snicksnacka istället för att bada..

Jag kämpade på! Hasse hade åkt ut, nu var det bara Tanja och jag kvar…

Och JAG VANN!

Men Tanja var en god förlorare och vi fortsatte festen i bästa stil!

Prinsessor…

Drottningar…

och en och annan prins

Några -outklädda – prinsar förgyllde dagen och kvällen. Leffe och Leffe kan dom ha hetat, dom var bra och outtröttliga .

Och ljuvlig mat serverades! Detta var potatis som tillretts på ett flertal vis, friterad och skummad, picklad och rökt, det var magiskt gott!

Nästa morgon gick jag till sjön. Att bada på morgonen… Finns det nåt bättre?

Ja det skulle vara frukosten då. Som serverades vid bordet, på det lyxiga vis vi just vant oss vid.

Stort tack till Per och Sanni, som gjorde detta oförglömliga minne för oss!

Och förstås till Leena på Petit Hotel som är vår lagledare och Tanja och alla oss som var med och gladde varandra!

Relationer.

Jag sitter På berget och funderar över liv och relationer, engagemang och självförtroende och självsäkerhet.

Allt är inte självklart lätt.

Bara för att jag gillar folk i min närhet, är det inte sagt att dom gillar mig! Det är en trist känsla, den där när människor inte blir omedelbart glada när jag kommer, utan mera liksom skruvar på sig och jag känner att jag borde nog gå igen…

Mitt inre skälver till och jag förflyttas till min osäkra, lite rädda, barndom, där jag visste att jag inte dög, aldrig var bra nog eller tuff nog eller snygg nog…

Ja ja… Det där är nog en känsla jag inte är ensam om. Och jag fattar ju ( ibland) att universum inte snurrar runt mig, utan att dom kanske har andra saker att tänka på, som inte har med mig att göra.

Fast det hjälps inte. Jag skälver ändå.

Vi hade bröllopsdag igår, jag och min älskling. 9 år! 9 år!

Det är en låååång tid i mitt liv, jag som aldrig trodde att jag skulle bli gift överhuvudtaget.

Vi firade med goda vänner På berget. Solen sken och myggen höll sig nån annanstans och vi var lyckliga.

För vi är det. Lyckliga med varandra och med vänner och släkt och paradis och sol och närhet till havet så att vi kan morgonbada.

Den andra, lite tråkiga känslan…. Ja. Den finns ju där ibland.

Det gäller att hitta förbi den. Och försöka att bli en bättre människa. Eller en mindre känslig en. Eller en större… eller tja, jag vet inte.

Nu ska jag få nyfångad abborre av min man! På nioårochendag-firningen!?

Dagdrömmar

Ett samarbete med Impecta

Min trädgård är som ett paradis.

Ja, inte som den här, alltså. Det här är nån annans paradis, nån som äger denna kolonilott och som lägger tid och kraft och kärlek på den och som dessutom har gröna fingrar. Det har inte jag.

Min trädgård, där den inte får sköta sig själv, ser mer ut som ett oparadis!

När jag lämnar den åt sitt öde,prunkar den. Den självsår lavendel och prästkragar och humlorna älskar den, till min glädje, för humlor och bin vill en ju ha i sin trädgård, utöver blomsterprakten!

Men nu har jag bestämt mig! Nästa år, då minsann! Då ska jag utveckla gröna fingrar och då ska humlorna få se på fyrverkeri! Blomdoft och färgprakt ska spraka och jag ska stolt spankulera runt i min trädgård och veta att detta, allt detta, är min förtjänst!

Ja! Det KAN hända! Jag måste bara införskaffa ett par trädgårdshandskar, såna där assnygga blåbyxeshorts samt lämpligt antal fröpåsar från Impecta och sätta igång.

T ex PIONVALLMO! Bara namnet är ju beroendeframkallande! Jag har pioner som min svärmor satte, dom är underbara, och tänk att blanda dom med vallmo! Eller tänk att så en egen sommaräng, det kan jag med hjälp av KULTURARV.

Eller varför inte lite ätliga nyttigheter som BARON ( vintersallat) MEDANIA (spenat) eller BOUQUET ( bladdill)?

Finns inga gränser för fantasin här! Bara att skaffa en tumme med han där uppe så att han regnar och solar i lagom mängd.

Sen ska ni få se på blomprakt, minsann!

Karriärbyte?

Jag är ju, som jag kanske sagt tidigare, skådespelare. Frilansande skådespelare. Freelance, helt enkelt.

Det betyder att ibland jobbar jag mycket, ibland jobbar jag inte alls. Det sistnämnda är hur jag har det just nu, och det är trååååååkigt!

Fotograf Dan Norrå

Jag gillar att jobba. Jag gillar även att jobba mycket, jag tycker det är kul att flänga mellan tv-inspelning på dagen och föreställning på teatern på kvällen.

Och efter en sån period, så gillar jag VERKLIGEN att få vara ledig ett tag. Att få ta sovmorgon ( inte för att jag sover, men det är lyxigt att själv få bestämma när det är dags att stiga upp och inte jagas ur täcket av en ilsken väckarklocka).

Tanken på att varje dag, resten av mitt arbetsliv, vakna till ringklocka, äta min frukost, traska till samma gamla jobb, jobba 8-17, hinna roligheterna och resorna och allt det oupptäckta på helgen , vara beroende av att vädret är okej på min sommarsemester…. Jag förstår att det kan vara tryggt och kanske rent av skönt med rutinen, men det är ICKE för mig!

Det är ett av skälen till att jag är frilansare. Jag tycker om att inte veta allt i förväg.

Det betyder förstås också att jag, som just nu, ibland är ofrivilligt arbetslös. Medaljens baksida, så att säga. Och den baksidan gillar jag ju inte.

Så nu önskar jag att Brightmill startar en tjänst för oss skådespelare. Nu jobbar dom bara med chefer. Chefer som, liksom jag, vill jobba längre eller kortare perioder för att sen kunna vara ledig längre eller kortare perioder. Ett utmärkt sätt att spendera sitt arbetsliv på, tycker jag!

Eller ska jag hela enkelt bli chef? Hm, det tål att tänkas på…?