Sten eller rufs… Det är frågan!

Samarbete med Svenska Stengruppen.

Min trädgård. Jag har berättat om den förut, den är oredig och buskig.

Det här är vår stensättning, älskling och jag har lagt den själva. Vi hittade gammal ölandssten och placerade den som ett extra trappsteg nedanför terassen, vi var oerhört nöjda med oss och tyckte att vi hade varit duktiga!

Sen kom Ogräset. Ogräset är obändigt och frodigt och trivs som bara ogräs kan, snart har det täckt all vår marksten . Och det är då min hjärna börjar fundera på, om jag verkligen vill ha det så rufsigt och buskigt, eller om jag ska försöka växa upp , bli en vuxen människa med en RIKTIG trädgård. Med blommande rabatter och mjuka stensatta stigar, som det är lätt att springa barfota på och som leder fram till vårt paradishus på ett lite mera … värdigt sätt?

Se vad fint och inbjudande det kan vara! Och inte ett Ogräs så långt ögat når…. Visst är tanken lockande. Gästen närmar sig vårt hus och plötsligt, till gästens förvåning, öppnar sig gångvägen så öppet och välkomnande och med vackra krukor runtomkring.

Jag gillar tanken!

Ja, och sen kommer ju nästa tanke.

Nu har gästen med lätta steg promenerat fram till vårt härliga hus och nyfiket öppnat dörren, och vad får dom se?

Ja, inte är det detta i alla fall!

Mitt och älsklings hus är byggt på femtiotalet, det är fint och underbart och vi gillar det skarpt. Köket är platsbyggt och det bästa som gick att få på den tiden, med en fin teakbänk. Som sagt.. På den tiden…. Teakbänken är toppenfin, men hur jag än skrubbar så är den liksom klibbig..

Det låter ju inget vidare, och det ÄR inget vidare heller, och jag drömmer mig bort till ett rent och lättstädat kök, med långa bänkar och massor av plats och fina krukor med basilika stående på dom.

Ja, men i min tankevärld är det ju lätt som en plätt att välja ut, beställa hem och få installerat en hur fin som helst bänkskiva och så har jag mitt drömkök!

Drömma kan man ju…. Så det fortsätter jag göra. Godnatt.

Kommentera